Det är ett smärre flyttkaos som pågår på fjärde våning, avdelning E, i en av EU-parlamentets blänkande byggnader i Bryssel. Ny- och omvalda ledamöter i den europeiska gröna gruppen håller på att installera sig i nya lokaler, i korridorerna trängs koffertar, pärmar och ett flertal datorer.
I ett rum längst bort i en av sidokorridorerna är stämningen betydligt lugnare och mer avskalad. Bakom ett av två skrivbord sitter nye ledamoten Peter Eriksson och knappar på sin mobil, i övrigt är lokalen tom.
– Det har varit ganska stökigt och mycket fungerar ad hoc, jag kan till exempel bara läsa mejlen på mobilen. Det kommer i vägen för att göra ett ordentligt jobb, men man får väl acceptera att det är först i höst man kan göra någon nytta.
”Klimatfrågan är akut”
Som före detta riksdagsledamot och partiets språkrör under nio år var det inte helt självklart att han skulle fortsätta sin politiska karriär i Bryssel.
– Jag hade inte tänkt på det, men sedan fick jag frågan från valberedning, partiledning och Isabella (Lövin, EP-ledamot under förra mandatperioden). Jag frågade ju henne förra gången, så jag tänkte att man får fundera allvarligt på det. Efter ett tag kom jag fram till att det skulle kunna vara väldigt intressant.
Efter att under många år ha sett EU som en ”rikemansklubb” för västeuropeiska länder tycker Peter idag att unionen erbjuder en viktig plattform för samarbete kring miljöfrågorna.
– Klimatfrågan är så pass akut tidsmässigt, vi måste lösa den inom de närmaste tio åren för att det ska vara möjligt att få en bra lösning. Då får man använda de samarbetsformer som finns, annars blir det bara drömmar och fantasier.
Kom in på fjärde försöket
Några kontor längre bort sitter Max Andersson, en annan av den gröna gruppens nykomlingar i parlamentet. Liksom Peter Eriksson kan han jämföra med tiden som riksdagsledamot.
– Det är fortfarande mycket som är främmande för mig, och det är en lite konstig och ojämlik miljö. Den svenska riksdagen är mer egalitär.
Max Andersson är förmodligen det mest talande exemplet på Miljöpartiets vinnarval. Efter att ha kandiderat till parlamentet tre gånger verkade det först som att han skulle snubbla på målsnöret. Opinionssiffrorna talade visserligen till Miljöpartiets fördel, men att partiet skulle få över 15 procent av rösterna och bli näst största parti var långt ifrån säkert. Rösträkningen drog ut på tiden, först fyra dygn senare stod det klart att MP ”snodde” ett mandat från Socialdemokraterna och kunde skicka Andersson till Bryssel.
Själv ser han framgången som resultatet av en strategisk och konkret valkampanj.
– Strategin var att tala om frågor som Europaparlamentet faktiskt beslutar om, som klimat och migration. Sedan hade vi aktiva valarbetare, förmodligen i större utsträckning än många av de andra partierna. Jag delade ut valsedlar vid en av de största vallokalerna i Göteborg, och såg inte till en enda valarbetare från Socialdemokraterna på hela dagen.
Johan Martinsson är lektor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och har forskat om väljarbeteende samt attityder gentemot miljöfrågor och miljöpolitik. Han säger att det inte går att peka på en enskild orsak till MP:s framgångar.
– Men tittar man tillbaka så har MP alltid gjort bättre ifrån sig i EU-val än i riksdagsval, mycket på grund av att folk tenderar att rösta och prioritera annorlunda. I det här valet var miljön en av de viktigaste frågorna.
Veteran med fiskefokus
Av de fyra svenska gröna ledamöterna är det bara Isabella Lövin som sitter kvar sedan förra mandatperioden. Efter fem år i parlamentet är den före detta journalisten hemmastadd i EU-politiken. Posten som vice ordförande i fiskeriutskottet ser hon som ett kvitto på att de senaste årens arbete med unionens gemensamma fiskepolitik varit framgångsrikt.
– Nu gäller det att genomföra det vi har på papper. ”The devil is in the details”, som man säger, intressenter inom fiskenäringen kommer att göra sitt bästa för att få igenom undantag och mildare tolkningar.
Förutom fiskeriutskottet kommer Lövin även att sitta som suppleant i miljöutskottet.
Det faktum att MP inte har någon ordinarie ledamot i det sistnämnda har lett till kritik från Aftonbladets ledarskribent Katrine Kielos, som ansåg att det visade att partiet inte prioriterar miljöfrågan i praktiken. Lövin tycker inte att kritiken är befogad.
– Vi gör inte skillnad på ordinarie ledamöter och suppleanter, och suppleanter får också vara rapportörer (den ledamot som ansvarar för att utreda en fråga i utskottet). Peter sitter ju i jordbruksutskottet, vilket också har stort inflytande på miljöområdet. I och med att vi vuxit med 50 procent har vi mer inflytande än förra gången.
”Gå från ord till handling”
Efter valet är MP det procentuellt största gröna partiet i Europa, enligt Johan Martinsson handlar det återigen om en samverkan av flera olika faktorer.
– Sverige brukar ligga högt i internationella jämförelser vad gäller miljömedvetenhet. Valsystem och vilka övriga partier som finns spelar också in. Sedan har vi haft det bra ekonomiskt under de senaste åren, i kristider tenderar människor att flytta sig åt höger och prioritera tillväxt snarare än välfärd och miljö, det har säkert påverkat i vissa andra länder.
En med personlig erfarenhet av synen på miljö i andra länder är den tredje nya ledamoten Bodil Ceballos, som själv bott flera år i spanska Katalonien.
– I Sverige är vi bra på att gå från ord till handling. Ta det här med sopsortering – i Sverige gör alla det. I Spanien finns ställen att sopsortera, men folk blandar ändå.
Bra erfarenheter att ha med
Hon tror att erfarenheten av att ha bott i ett annat land är en fördel när det kommer till samarbetet i EU-parlamentet.
– Jag har nog lättare att förstå hur de från södra Europa tänker och agerar, samtidigt som jag förstår hur vi fungerar i norr. Jag är väl en typisk europé, och trivs väldigt bra i den här internationella miljön. Det är en viktig arena också, i och med att vi kan påverka så mycket.
Kamp få till tuffa skrivningar
Som ledamot i utrikesutskottet och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter kommer Ceballos främst att arbeta med internationella frågor. Hon anser att det är ett område där EU kan uppnå mycket genom att arbeta tillsammans, men vill samtidigt inte se alltför mycket samordning i den gemensamma utrikestjänsten EEAS.
– Det är problematiskt om vi förlorar den egna utrikespolitiska rösten eftersom Sverige ju har ett gott rykte inom många frågor, som mänskliga rättigheter och nedrustning. Just nu händer det mycket, konflikterna i Gaza och Ukraina, men det tar alltid en evinnerlig tid innan EU når en gemensam ståndpunkt och det är hela tiden en kamp att få till tuffare skrivningar när det gäller något som är akut.
