– Vi vill inte vara med i någon artikel, vi vill hellre lägga fokus på verksamheten, säger Carola Wågberg, verksamhetschef på Kastenhof Care.

Marina Johansson berättar att kommunerna sitter i en knivig sits, det finns inte mycket annat att göra än att acceptera priserna som de privata aktörerna sätter.

– När det uppstår en sådan här krissituation så är det nog många som styr om sin verksamhet. Lagstiftningen är väldigt tydlig, finns det ett behov så har kommunen inte rätt att säga att det är för dyrt. Är det ett akut läge så kan vi inte säga att det finns en gräns, säger hon.

”Måste göra vad vi kan”

Kostnaden anstränger Göteborgs ekonomi. Staten ska visserligen höja schablonbeloppet, men just nu betalar man ut 1 900 kronor per dygn. Mellanskillnaden får kommunen stå för.

– Vi ska bara klara av det här, vi kan inte säga att det är fullt. När människor flyr från krig måste vi göra vad vi kan, säger Marina Johansson.

Att ta hand om ensamkommande flyktingbarn är en guldgruva för företagen. Tidigare har Dagens ETC berättat om Aleris som i Göteborg tar 2 700 kronor per dygn och barn vid sitt boende i Göteborg. Med Migrationsverkets senaste siffror att 14 000 ensamkommande flyktingbarn har kommit till Sverige i år finns det inget som talar för att den lönsamma trenden kommer brytas.

– Det här är en situation som vi har över hela landet. Vi försöker pressa priserna, men vi har en skyldighet att ta hand om dessa barn, och då kan det bli så att man måste göra en placering som kostar väldigt mycket pengar. Det vi har gjort i Göteborg är att försöka starta boenden i egen regi och sluta avtal med organisationer som driver boenden, till exempel Röda korset och Stadsmissionen. Kommunen måste börja tänka mer strategiskt i den här frågan, säger Marina Johansson.