– Redan inför förra årets vårdöverenskommelse så hamnade den här frågan under lupp. Då minskade statsbidraget och vi var nära att fatta det här beslutet förra året, säger Nicklas Attefjord (MP) som är ordförande i Västra Hälso- och sjukvårdsnämnden i regionen.

Situationen löstes genom att andra statsbidrag kopplade till migration riktades till mottagningen, men de var ettåriga. Nicklas Attefjord säger att det förs diskussioner om att uppgifterna delvis kommer att förläggas till Angereds Närsjukhus. Han menar att ”ickebeslutet”, alltså att inte tillföra mer andra pengar, är en prioriteringsfråga.

– Detta handlar också om att det fanns kunskaper att inhämta kring hur man jobbar med den här målgruppen i primärvården och så vidare. En del av deras uppdrag var att sprida kunskap och det har de gjort. Nu är migrationen i ett annorlunda ljus och dels har kunskapens lägstanivå höjts och man får också värdera situationen utifrån det.

Startade redan 2008

Henry Ascher, som är läkare vid mottagningen, ifrågasätter att löpande verksamhet alls finansierats med tillfälliga pengar. Mottagningen startade som Flyktingbarnteamet redan 2008, men då fanns två huvudmän och vid 2015-2016 gjordes en omorganisering. Enligt Henry Ascher lovades personalen senast i våras att finansieringen säkrats – utan tillfälliga statsbidrag. Personalen menar att mottagningsarbetet är för tungt och komplicerat för att drivas med bara 2,5 tjänst.

Kan inte andra mottagningar klara detta nu?

– Nej. Och det ser vi väldigt tydligt. Svårt traumatiserade barn är inte något som primärvården klarar av och stora delar av barnpsykiatrin klarar inte heller av det. Väldigt många av de remisser vi får är barn som gått runt i vården och inte fått hjälp, säger Henry Ascher.

Kunskapsspridningsuppdraget menar han är ett missförstånd, då de aldrig haft i uppdrag att utbilda traumabehandlare och därtill tycker han att besparingen är ett feltänk.

– Det är naivt att säga att bara för att det nu kommer färre barn så finns det inget behov. Det är tyvärr inte så att svåra trauman hos barn försvinner på ett halvår eller ett år och sedan är det över, –många av dem vi möter kan ha kommit för ett bra tag sedan.

Han poängterar också att det finns flera traumamottagningar för vuxna, men inga fler för barn.

– Det jobb man inte gör med det här ”ickebeslutet” kommer att komma igen mångdubbelt i framtiden, därför att detta är barn och unga som kommer att må fysiskt och psykiskt dåligt under en väldigt stor del av livet – både till eget lidande och samhällets lidande. Menar man allvar med att vi ska bekämpa segregation, kriminalitet och missbruk då är det just det här tidiga, förebyggande, billiga arbetet som man ska satsa på.