Flygnörden sörjer Bromma: ”Det känns så tomt!”

Redan för 30 år sedan spådde klasskompisen Johanna vad alla i klassens skulle göra som vuxna. Om Cyrus skrev hon att han skulle bo i ett tält vid Bromma och titta på flygplanen. 

– Och det är så himla roligt för jag hamnade ju här!

”Jag hör mitt hjärta!”

Men de andra på Björkbacksvägen har inte varit lika glada åt flygtrafiken. Innan Swedavia gick med på att bekosta tjockare fönsterglas till husen gick det inte att titta på tv när ett plan flög över huset. När de nya rutorna var på plats sa en granne förvånat till Cyrus: ”Jag kan höra mitt hjärta slå!”

När trafiken nu upphör mår grannarna bättre men för en flygentusiast finns inte längre så mycket att hämta här. Cyrus Swire håller besviket upp sin telefon med flightradarn som visar blott ett privatplan den här dagen. 

Bromma flygplats är döende och enligt flygbolaget Bra:s vd är det flygskammen som tagit livet av den. 

Förra året sa den rödgröna koalitionen i Stockholm upp avtalet med ägaren Swedavia och nu hålls den med nöd och näppe vid liv av Tidöregeringen som inte vill släppa taget. I januari beskrev Socialdemokraterna att det var en ”absurd situation” på flygplatsen som blöder pengar.

Cyrus Swire följde passagerarflygets sista andetag på plats. 

– Jag var där ända till sista flighten. Jag fotade och tittade på flightradarn när de gjorde det där hjärtat över Stockholm. För det var verkligen sorgligt. Det kändes som slutet på en epok.

Flygbolaget Bra firade sin sista flygning från Bromma till Visby innan de flyttade all flygtrafik till Arlanda. 

Cyrus Swire jobbar som grafiker och en av hans kollegor på jobbet kan inte förstå att han tycker att det känns så tomt nu. 

– Då säger jag att du bor ju vid en tunnelbanestation. Föreställ dig att plötsligt en dag så kommer inga tåg. Då blir det ju väldigt dött. Det blir ingen flöde av människor, säger Cyrus, som berättar att han brukade guida vilsna turister till flygplatsen. 

Kärleken uppstod i flykten

När Cyrus var sex år flydde familjen från Iran. Flykten skedde med olika flygrutter och det var då Cyrus kärlek till de stora planen väcktes.

– Jag kommer ihåg när jag satt i flygplanet. Jag tyckte det var jättespännande och det kändes inte alls farligt.

Mamman och pappan älskade Abbas musik och sa till honom att ”nu ska vi åka till landet som har Abba”. 

Familjen landade i lilla Forshaga, Värmland, i en helsvensk miljö, och smälte snabbt in, enligt Cyrus.

– Jag växte upp väldigt svenskt. Mamma, pappa, Volvo, två barn och en villa. Mamma och pappa umgicks med svenskar och vi blev väldigt snabbt assimilerade. Alla kände alla och om man inte ställde till med något blev man snabbt accepterad. 

På den tiden hade Cyrus det persiska namnet Nima Rabiee. Men när han skulle söka jobb tog det stopp. Han fick inga svar alls på sina ansökningar. Då dök Cyrus granne och gamla bildlärare Britta Hedman upp hemma hos honom och sa: ”Vet du vad, det här funkar inte! Nu sätter vi oss och byter ditt namn med en gång.” 

Hon tyckte att han skulle heta Cyrus. Det är också persiskt men lät mer internationellt. Han berättade för henne att han är uppvuxen vid en dal – swire. Så föddes hans nya namn. 

– Jag sa ”Britta du är galen!” men hon bankade i genom hela processen så namnet blev godkänt. 

Och när han sedan sökte jobb fick han komma på intervju direkt. 

– Det är inte så att jag är hemlig med att jag är utlänning men med en gång märkte jag att man blev en helt annan människa i folks ögon.

Nu tror många att han kommer från Storbritannien eller USA och vissa tror till och med att han ska ha med sig vissa kunskaper på grund av hans namn.

– Det är som om jag vore Taylor Swift! Jag är ju bara grafiker! skrattar han. 

Att komma in i Bromma-gemenskapen var svårt till en början tycker Cyrus. 

– Tänk er en utlänning, helt ny i stan, och som dessutom pratar värmländska så att ingen förstår vad man säger. Och jag åkte fel hela tiden! När jag skulle fråga en kvinna om vägen såg jag att hon tänkte ”jävla svartskalle försvinn!”.  

”Fotade planen i smyg”

Kärleken till flygplan hängde kvar. Cyrus drömde om modellflygplan som liten men de var för dyra och svåra att få tag på. I stället har han i vuxen ålder kompenserat och fyllt bokhyllorna med ett hundratals miniatyrplan. 

Han visar oss några av flygplansmodellerna. Speciellt förtjust är han i den europeiska tillverkaren Airbus och han har varit i franska Toulouse där planen tillverkas.

– Jag bara tittade och njöt när de satte ihop de här planen. De sa åt mig att jag inte fick fota men det gjorde jag ändå!

Många tror att han bara gillar de fysiska planen och ”metaller” men mycket av intresset handlar om det sociala. 

– Det är det här med friheten och spänningen. Att man ska åka någonstans och möta människor. Det är därför jag alltid börjar prata med medpassagerarna när jag flyger. Jag brukar brukar berätta anekdoter om alla gånger jag har skämt ut mig. Det blir jätteroligt för dem och då brukar alla börja öppna upp sig.

Hellre människor än bomber

Det har tidigare mest varit passagerarplan som lockat honom. 

– Anledningen till att jag gillar civilflyg är att jag inte gillar krig. Jag har alltid tyckt att det är så himla mycket roligare med människor ombord än bomber.

Men han har även fått ett historiskt intresse och blivit lite intresserad av militären ändå.

– Jag köper ofta ett plan som jag läst om och tänker ”wow vad fascinerande”. För mig är det inte leksaker utan det finns en historia bakom, en anknytning till något jag lärt mig. Reser jag någonstans vill jag köpa planet som jag reste med. 

Vi hänger med Cyrus Swire på en sista tur till flygplatsen och fram åker telefonen med flightradarn upp igen. ”Här brukade de stå”, pekar Cyrus och låtsassnyftar dramatiskt. Vi säger åt honom att han inte får se fejkat ledsen ut på varje bild. Det blir för mycket lokaltidningsbesvikelse. 

Flygterminalen är fortfarande öppen och ser ut att ha konserverats i ett ögonblick precis när alla människor utplånats från jorden. Bord, stolor och serveringsvagnar står kvar i restaurang Il forno Italiano som inte längre serverar några pizzor. Kaffeautomater och engelska kiosken WhSmiths göms bakom tunga kedjedraperier. Vid incheckningen viftar ett gäng sysslolös personal och markerar att vi inte får fota åt deras håll. 

Affischerna på väggarna skyltar med forna destinationer. Turning torso i Malmö och snötäckta fjäll i norr. 

Bromma Blocks borde bli museum

All mänsklig aktivitet i området har flyttats till närliggande gallerian Bromma Blocks. Cyrus tycker att det är ett trist köpcentrum, identiskt med alla andra i Stockholm. Shoppingcentret med sloganen ”Shop like nobody’s watching” är inrymt i tre kulturminnesmärka hangarer som tidigare var en del av flygplatsen. De borde göras om till flygmuseum i stället, tycker han. 

Länge hade några flygentusiaster en utställning vid Arlanda flygplats men den var de tvungna att riva 2023.

– De blev utslängda av Swedavia som ville ha lokalerna. Vi i Sverige värderar inte att bevara flyg- och militärhistoria. I USA är ju allt som man bombar folk med guld. 

Även om Cyrus sörjer att flygplatsen försvinner kan han verkligen se fördelarna. 

– Tystheten och lugnet är faktiskt skönt. Och jag har ju ändå kvar min passion och min modellsamling. 

Så du flyttar inte till Arlanda nu?

– Nej, nej, nej, skrattar Cyrus.

Han berättar att han faktiskt äntligen känner sig som en Brommabo nu. Och han känner sig redo att hitta nya intressen också. 

– Jag är lite sugen på en ”coolcation”. Jag kan inte åka skidor men jag kan stå och titta på och leka svensk, gapskrattar han.