Det varma vattnet gynnade ostronen, samtidigt som de konstaterats vara väldigt tåliga mot olika temperaturförhållanden och kan överleva även i kortare perioder av extrem kyla. Frågan om huruvida Stillahavsostronen påverkar ekosystemet negativt är dock inte helt klarlagd.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Många var väldigt oroliga över hur de skulle påverka blåmusslan och det svenska ostronet när de dök upp i våra vatten. Samtidigt visar studier att musslorna och Stillahavsostronen kan samexistera och kanske till och med att Stillahavsostronet kan hjälpa blåmusslan att överleva. Dessa studier har dock gjorts i sydvästra Nordsjön och det kvarstår att se hur de påverkar lokala bestånd. Däremot vet vi för lite om interaktionen med vårt inhemska ostron för att säga något om hur det ser ut, men det finns skäl till oro, menar Åsa Strand, forskare på IVL, Svenska miljöinstitutet.
Flera forskningsprojekt
Enligt Åsa Strand finns det idag flera forskningsprojekt som försöker se till hur den stora mängden Stillahavsostron på Västkusten kan nyttjas.
– Det finns hundratusentals ton av Stillahavsostron i havet så vad ska vi göra? De här ostronen går ju absolut att äta, det är världens vanligaste ostron.
Trots den stora mängden Stillahavsostron finns det begränsningar på hur de får plockas. I Sverige tillhör ostronen markägaren, till skillnad från exempelvis Norge där det är fritt fram att plocka dem.
– Det var uppe ett förslag om lagändring för några år sedan, men det avslogs. Livsmedelsverket är tveksamma, de har till exempel inte något program för att kunna kontrollera kvaliteten och ge rekommendationer om självplockade ostron. Däremot är företagsplockade ostron kontrollerade, säger Åsa Strand.
Odla säkert
Som en del i forskningen kring Stillahavsostron jobbar Åsa Strand och hennes arbetslag bland annat med att se över möjligheten att odla det invasiva ostronet på ett säkert sätt i Sverige. Här är det i dag olagligt att i havet odla Stillahavsostron som kan reproducera sig, och odling ska ske i slutna landbaserade system.
– Jätteostronet kan inte odlas på land, det går inte att få lönsamhet i det och samtidigt är Havs- och vattenmyndigheten oroliga för att de ska spridas om de odlas i havet. Därför kollar vi på temperaturmanipulering där vi sänker ned dem till lägre temperaturer på större djup för att se om vi kan odla utan att de förökar sig.
Nyligen beviljades Göteborgs universitet forskningspengar för att ta fram en så kallad triploid variant av Stillahavsostronet, som kommer att vara steril och därmed säker för odling i svenska vatten. Samtidigt som projekt pågår för att ta fram säkra odlingsmetoder för Stillahavsostron i Sverige så försöker man också att öka produktionen av det inhemska svenska ostronet.
Ynglen från dessa har traditionellt fångats upp på kollektorer som placerats ut i havet, men under senare år fäster sig även yngel från Stillahavsostron på dessa, vilket försvårar processen i och med att de måste förstöras som en del i odlingsförbudet mot arten.
Svenska ostron känsligare
I odlingar har man kunnat konstatera att svenska ostron är en mycket känsligare organism än Stillahavsostronet, och lätt blir störda av bakterier och virus i täta odlingar. På Sydkoster kläcktes dock nyligen det första stora odlingsbeståndet av svenskt ostron i Sverige, bestående av 3 miljoner yngel.
Genombrottet, vilket tagit tio år av forskning och tester, kan också göra att det naturliga beståndet ökar. Efter kläckningen hängs nämligen ostronen ut i odlingar i vattnet och där har de möjlighet att reproducera sig under de två till tre år som de är på tillväxt.
– Det är jättebra att det blir fart på det här, hela ostronindustrin i Sverige har hindrats av Stillahavsostronen. Det egentliga problemet för industrin, baserad på vårt inhemska ostron, är kanske främst att Stillahavsostronet kom hit. Men för aktiviteter relaterade till Stillahavsostron finns det också en massa regleringsmässiga problem, säger Åsa Strand.
