Fler odlare efter larm om bidöd

– Men årets maj blev ju ovanligt kylig, bina var inte så aktiva vilket har gjort säsongens honungsskörd sämre än normalt, säger Ulf Ingvarsson, hobbyodlare och ordförande i Sydvästra Skånes biodlarförening. 

Intresset för biodling i Skåne har ökat starkt de senaste åren. För första gången någonsin har medlemsantalet i föreningen stigit till över 100. Just nu är man 102 personer vilket är en ökning med omkring 40 personer på tio år, berättar Kjell-Erik Nilsson som är medlemsansvarig i Sydvästra Skånes biodlarförening. 

– Vi har inte varit så många sedan kriget. Då uppgav många att de hade bin eftersom man fick köpa en större ranson socker om man var biodlare. Men egentligen var vi inte så många – kontrollanten som skulle kolla kuporna var nämligen rädd för bin, berättar Kjell–Erik Nilsson. 

Tidigare hade föreningen mest äldre, manliga medlemmar, men numera fördelar sig intresset ganska jämt mellan könen. Enligt Kjell-Erik Nilsson är de nya medlemmarna övervägande kvinnor i 30- till 40-årsåldern.

– Det är en väldig föryngring. Det bådar gott för framtiden, konstaterar Kjell-Erik Nilsson. 

Glädjande utveckling

Ulf Ingvarsson gläder sig åt det ökade intresset för biodling men är noga med att påpeka att det finns plats för fler. I Anderslöv, där han bor, har föreningen bara fyra medlemmar. Skaran skulle behöva bli betydligt större.

– Det är ytterst viktigt för naturen att det finns rikligt med bin och humlor. Alla växter som bär frukt måste pollineras annars blir det inga blommor, inga bär, inga frukter och vi får problem med matproduktionen. Biodling är för övrigt en mycket trevlig hobby. Själv är jag inne på sjätte året, berättar Ulf Ingvarsson.

Största hotet mot bin i sydvästra Skåne är varroakvalstret. Första gången varroa upptäcktes i Sverige var 1987 på Gotland och 1991 kom kvalstret till Skåne. Varroa lägger sina ägg i bilarvernas celler vilket kan leda till att bin missbildas. De blir också mer känsliga för virus. Kvalstret kan dock bekämpas med ekologiska metoder som att använda myrsyra eller oxalsyra. 

– Detta gör jag varje år när honungssäsongen är förbi. Bina klarar varroa i mindre mängder, men utan bekämpning kan hela bisamhällen dö ut.

Monokultur – ett hot

Andra faktorer som har bidragit till bristen på bin är förlusten av diken och stenrösen – miljöer där vildbin trivs – och av ängsmark med dess varierade flora. Den ökade förekomsten av monokulturer, då bara en eller några få arter odlas, är också ett problem. Ett landskap med monokultur är effektivt för jordbruksproduktion, men katastrofalt för bin vars räckvidd är max tre kilometer. När den enda växten har blommat färdigt finns inte mer nektar att hämta – och bina dör.

Ulf Ingvarsson har ett tips till dig som vill underlätta för vildbin: sätt ut bistockar i naturen på platser där det finns gott om växtlighet som blommar. En bistock kan vara en bit trä som du borrar hål i – där kan bina bilda ett samhälle. Bistockar är kända i Sverige sedan medeltiden.