Fler kvinnor anklagar Persbrandt – streamingjättarna vägrar svara

”Vi vill informera er om att den vanligaste personen bland alla vittnesmål från den svenska metoo-­rörelsen, kallad #tystnadtagning, är skådespelaren Mikael Persbrandt.”

I mejlet, som är skrivet på engelska, står även att Mikael Persbrandt – en av Sveriges i särklass mest kända och anlitade skådespelare – har blivit konfronterad med vittnesmål om vad han utsatt flera kvinnor för, men att han inte tar något ansvar för sitt tidigare agerande.

Ett nästan identiskt mejl skickas samma dag till det brittiska produktionsbolaget Elevenfilm som ligger bakom den hyllade Netflixserien ”Sex education” om ungdomars sexualitet, med Gillian Anderson i en bärande roll och Mikael Persbrandt i en biroll.

Varken Elevenfilm eller Netlix svarar på visselblåsarnas mejl.

När mejlen skickas har det gått 15 månader sedan metoo och uppropet #tystnadtagning, där flera hundra svenska skådespelerskor anonymt vittnade detaljerat om sina negativa erfarenheter från svensk film, tv och teater. 

Bland uppropets undertecknare fanns Alicia Vikander, Bahar Pars, Sofia Helin, Maria Lundqvist, Evin Ahmad, Ann Petrén, Marika Lagercrantz, Cecilia Forss, Eva Röse och flera hundra kvinnor till. Deras krav var framför allt ett: att regissörer, producenter och produktionsbolag ”slutar skydda, anställa och tjäna pengar på förövare”. 

Det svenska uppropet skapade internationella rubriker. 

Historiskt har jag haft sidor och betett mig på sätt som jag idag inte är stolt över och som jag lämnat bakom mig.

Till skillnad från hur metoo utvecklades på andra håll, där män med makt pekades ut i bland annat medier, hade skådespelerskorna i Sverige tillsammans kommit överens om att ingen man skulle pekas ut offentligt med namn. De litade på kraften i att så många kvinnor gick ut tillsammans, samtidigt, och berättade. 

Men trots kvinnornas samlade vittnesmål säger flera av branschens makthavare än idag att de inte vet.

Dagens ETC har tagit del av mejlen som ­skickades till Netflix och Elevenfilm och kan bekräfta att de är äkta. Mejlen kan även ­kopplas till kvinnornas upprop. 

I flera månader, och på olika sätt, har Dagens ETC sökt både Netflix och Elevenfilm med frågor om det som avslöjas i den här granskningen.

Bolagen har inte återkommit.

Mikael Persbrandt avböjer medverkan i den här granskningen. Men i ett mejl till reportern ­bekräftar han ett tidigare dåligt beteende. Dock utan att närmare bemöta de väldigt speci­fika frågor som Dagens ETC ställt gällande de vittnesmål som framkommer. Ingen av dessa händelser har polisanmälts. Hans svar publiceras i sin helhet (se slutet av artikeln).

”Historiskt har jag haft sidor och betett mig på sätt som jag idag inte är stolt över och som jag lämnat bakom mig. Parallellt har hela branschen tagit flera avgörande steg för att komma åt de strukturella problem med ojämlikhet och arbetsmiljö som funnits”, skriver Mikael Persbrandt.

Han påpekar vidare att han berättat både i podd och i memoarer om sina tillkortakommanden.

”De känner allmänheten till. För de som arbetar i branschen är min bakgrund också välkänd”, menar han.

I den här granskningen framkommer dock både vittnesmål och uppgifter som han aldrig berättat om.

Han anser inte att det är enskilda personer som skapat en ojämlik bransch och att dessa individer därför inte heller är ursprunget till arbetsmiljöproblemen. 

”Att porträtteras i ett sammanhang som verkar ha potential att skada hela min bransch och ytterligare cementera en felaktig bild av mig är inget jag vill stödja och är naturligtvis det sista jag vill medverka till”, skriver Mikael Persbrandt.

Stjärna som fortsätter stiga

Snart fem år har gått sedan uppropet ­#tystnadtagning. 

Under samma period har Mikael Persbrandts karriär tagit fart internationellt, med roller i serier för både Netflix och Apple TV Plus. Och i höst släpper Viaplay tillsammans med dansk public service uppföljningen till Lars von Triers hyllade 90-talsserie ”Riket” med premiär under Venedigs filmfestival, som inleddes igår.

Hans karriär blomstrar, samtidigt som flera kvinnor alltså berättat om sina och andras negativa erfarenheter av honom för chefer, regissörer, produktionsbolag, ledningar och styrelser. 

De har talat för döva öron.

Därför väljer nu flera av dem att dela med sig av mejl, vittnesmål och andra detaljer som styrker vad kvinnorna gått igenom.

Han bad mig klä av mig framför honom och hans lika gamla vänner.

Kvinnornas vittnesmål som framkommer i den här granskningen sträcker sig över nära två decennier, från slutet av 1990-talet och fram till mitten av 2010-talet.

Flera av uppgifterna har chefer inom film, teater och tv redan tagit del av. 

Vissa vittnesmål delades i uppropet ­#tystnadtagning.

Andra berättas nu för första gången.

Ska ha tjatat till sig oralsex inför vänner

Den unga kvinnan träffade skådespelaren ­Mikael Persbrandt på en stor filmfest några år in på 2000-talet. Hon var omyndig, sexuellt oerfaren och i behov av vuxna omkring sig, berättar hon. Som ny i branschen var det hennes stora dröm att slå igenom som skådespelerska. Hon följde med den mer än dubbelt så gamla Mikael Persbrandt till en efterfest i ett hus en bit utanför Stockholm. 

– Han bad mig klä av mig framför honom och hans lika gamla vänner. Jag försökte säga nej, men han sa: ”Du är så vacker, jag är så stolt över dig, jag vill bara visa upp dig.” Jag klarade inte av att stå på mig, säger hon. 

Persbrandt ska även, enligt kvinnan, ha tjatat på henne att ge honom oralsex och att hans vänner skulle få titta på. Hon försökte säga nej, men han drog ned byxor och kalsonger och blottade sitt kön och fortsatte tjata på ett allt obehagligare sätt. Hon lyckades inte säga nej. 

Utöver en liten nära krets har hon hållit sina erfarenheter för sig själv.

Dagens ETC har varit i kontakt med en ­person i kvinnans närhet som bekräftar att hon berättade om de här händelserna redan då.

– Hon mådde inte så bra under den tiden och han kändes som en person som använde det. Jag minns det som att hon skämdes över sig själv för att det hade hänt, säger personen.

Flera i teamet måste ha hört honom, men de låtsades som ingenting.

Kvinnan skrev under uppropet #tystnadtagning 2017, men det är först nu som hon väljer att dela sina erfarenheter.

– Det har tagit lång tid för mig att gå vidare från de här händelserna och jag är trött på att behöva bära dem i tystnad, säger hon. 

Med sina egna erfarenheter av Mikael Persbrandt har hon reagerat på att han har en relativt stor biroll i Netflixserien ”Sex education”, som handlar om just unga personers utforskande av sin sexualitet. 

– Jag vill att det ska finnas förståelse och kunskap så att vi kan lära våra döttrar att säga nej, och våra söner att respektera det. Det är mitt endgame, säger hon till Dagens ETC. 

”Han har betett sig undermåligt”

På Guldbaggegalan i mitten av 00-talet stod en svensk kvinnlig skådespelare i baren. 

Även hon var ung och ny i branschen. 

Mikael Persbrandt gick fram till henne, berättar hon. Utan ett ord tog han henne mellan benen och höll ett grepp om hennes underliv, sedan gick han igen. 

– Jag vet att han betett sig undermåligt alltför många gånger och ostraffat, säger den fortfarande aktiva skådespelerskan. 

Kvinnan berättade om sin erfarenhet i samband med uppropet #tystnadtagning 2017. 

En skådespelerska berättar att hon mitt under en inspelning runt 2010 blev tvungen att avfärda hans grova sexuella inviter för att kunna arbeta. 

– Flera i teamet måste ha hört honom, men de låtsades som ingenting, säger hon.

Mikael Persbrandt blev då otrevlig, valde att inte längre använda kvinnans förnamn och gjorde inspelningen svår för henne, ­berättar hon. Hon spelade klart sin roll och fick sedan höra av en chef att de inte skulle ­jobba ihop mer, på grund av hennes ­samarbetsproblem med Mikael Persbrandt. Han fick dock fortsätta som om ingenting hade hänt. 

– Han ville inte ha med mig i produktionen, det var tydligt, säger kvinnan, som än idag är aktiv – och framgångsrik. 

Hon har efter den här händelsen aldrig arbetat med Mikael Persbrandt igen. 

En person från inspelningen bekräftar kvinnans version, att något inträffade mellan de två. Dagens ETC kan även bekräfta att kvinnan delade sitt vittnesmål om Mikael Persbrandt i uppropet #tystnadtagning 2017.

En kvinnlig skådespelare vittnar om en ­liknande händelse, under samma tidsperiod men en annan produktion där de två spelade mot varandra, där hon gång på gång fick lägga tid på att avvisa Mikael Persbrandts grova sexuella inviter under en inspelning.

Ingen i produktionen hjälpte henne, berättar hon. 

– Han var otroligt påträngande och försökte på så många sätt få mig i säng. Han var obehaglig och dryg. Det vore önskvärt att han lärde sig att förstå ett nej inför eventuella framtida situationer, säger hon.

Det strukna kapitlet i memoarerna

En kvinnlig skådespelare berättar om en inspelning på mitten av 10-talet, närmare tiden för metoo och #tystnadtagning, med Mikael Persbrandt i en av rollerna. 

– Sekunder före en tagning sa han: ”Jag har tänkt på dig varje dag och runkat.” Först senare har jag förstått att det är så han gjort även mot andra, berättar hon.

Hösten 2017, kort före vittnesmålen i #tystnadtagning briserade, släppte Mikael Persbrandt sina memoarer ”Så som jag minns det” ­(Albert Bonniers förlag). 

Boken blev kontroversiell redan innan den släpptes till försäljning, då Dagens Nyheter och SVT rapporterade att ett kapitel innehöll en beskrivning av ett vad som ­skulle kunna vara ett sexuellt övergrepp, men där det är oklart om Mikael Persbrandt beskriver en verklig händelse eller hänvisar till en dröm. Efter rapporteringen ströks kapitlet, och finns därför inte med i boken som några veckor senare släpptes till försäljning. 

Kapitlet ströks av juridiska skäl eftersom personer nämns med namn, uppgav förlaget.

Dagens ETC har tagit del av den tidiga versionen där det raderade kapitlet finns med. 

Det inleds med att Mikael Persbrandt tänker tillbaka på en händelse, som luddigt beskrivs som ”något som hade hänt eller kanske inte hänt många år tidigare”. 

Kapitlet beskriver vidare hur han blir uppringd av en namngiven person som vill att han ska åka till ett sjaskigt hotellrum och ha sex med en icke namngiven skådespelerska, så att uppringaren – en regissör – själv kan vara i telefon och samtidigt onanera till vad han beskriver som en audition.

Kvinnan på hotellrummet säger till Persbrandt: 

– Han är galen. Jag vill inte det här, jag är gift, jag har barn. 

Persbrandt svarar att han ska ringa honom. Mannen svarar:

– Bra Micke. Du är på plats, eller hur? Sätt igång nu.

– Med vad?

– Dra ner hennes trosor och knulla henne. Hon är med på det här. Det är en audition för fan. 

Han gör som han blir tillsagd, står det i kapitlet. 

Det framgår inte om händelsen har skett på riktigt, eller om Mikael Persbrandt hade för avsikt att ha med en påhittad händelse i sina memoarer. 

Mikael Persbrandt svarar inte på Dagens ETC:s frågor om det raderade kapitlet.

Dagens ETC har även sökt regissören.

I sina memoarer beskriver han vidare en händelse då han försökte ta skådespelaren Rebecka Hemse på brösten när de båda arbetade på Teater Galeasen på 90-talet. Hon kontrade med att ge honom en hård örfil och efter det älskade han henne, står det i memoarerna. 

Rebecka Hemse bekräftar händelsen för Dagens ETC och säger att hon inte på förhand fick veta att den var med i boken. Hon har i övrigt ingen kommentar. 

Ju högre upp i hierarkin en person är, desto större handlings­utrymme och desto större ­trovärdighet har den ­personen.

I boken beskriver han även en filminspelning där han ska spela in en sexscen i en känd svensk långfilm mot en kvinnlig motspelare. I sex­scenen drog han av hennes trosor – varpå hon skrek ”Bryt!” och var rasande. Inte heller hon fick veta att den utlämnande händelsen var med i hans memoarer, har hon tidigare berättat. 

Ju högre upp desto större handlingsutrymme

Det finns faktorer som underlättar för att bearbeta traumatiska upplevelser, som exempelvis en lyhörd omgivning, förklarar Ninni Carlsson, doktor och universitetslektor i socialt arbete vid Göteborgs universitet. 

Men om den man berättar för misstror uppgifterna blir läkeprocessen betydligt svårare.

– Om du inte får hjälp och ingen ser eller hör dig så fortsätter du att bära dina smärtsamma upplevelser inom dig. Det påverkar en människas liv på ett oerhört sätt. Men, om du istället har någon som lyssnar och ställer frågor så går det att bearbeta och ta sig igenom det man varit utsatt för, säger forskaren. 

Ett hinder, säger hon, kan även vara om den som lyssnar har en nära relation till den utpekade personen. Status på arbetsplatsen, i vänskapskretsen eller i samhället är andra hinder. 

– Ju högre upp i hierarkin en person är, desto större handlingsutrymme och desto större trovärdighet har den personen, säger Ninni Carlsson. 

Mikael Persbrandt, 58, är en av Sveriges mest kända och omtyckta skåde­spelare. 

Han har sedan tidigt 00-tal spelat i flera kända uppsättningar på Dramaten, är idag en av två delägare i Maximteatern i Stockholm och var under två decennier en av de mest anlitade – och i medier omskrivna – svenska manliga skådespelarna. 

Framför allt har han dragit in åtskilliga miljoner till sina uppdragsgivare. Flera filmer har dessutom tagit emot stora summor i statliga bidrag från Svenska Filminstitutet. Totalt handlar det om 122 miljoner kronor i statligt stöd från 2007 fram till idag. 

Han är tvåfaldig guldbaggevinnare, mot­tagare av Ingmar Bergman-priset och har en av huvudrollerna i den Oscarsbelönade danska filmen ”Hämnden”.

Vi som bransch skapade monster där genier fick bete sig hur som helst.

En allt känsligare bransch 

För den bredare publiken är han fort­farande känd för sin roll som polisen Gunvald ­Larsson i filmatiseringarna av Sjöwall Wahlöös böcker om polisen Martin Beck. 

Beck-filmerna producerades av Filmlance och producenten Lars Blomgren. Han har funderat mycket på åren och inspelningarna fram till att Mikael Persbrandt fick sparken från Beck-serien efter att ha misskött sig, kommit för sent och helt uteblivit flera dagar i rad. 

– Jag uppfattade Micke som glad och kollegial på inspelningsplats, han satt inte i sin loge utan var istället ute och umgicks med andra, säger han.

Samtidigt har Lars Blomgren stor respekt för kvinnornas upplevelser och säger att det han lärt sig generellt om branschen är att utsatta personer framför allt har berättelser från till exempel en hiss eller från andra tillfällen då någon varit ensam med en förövare. 

– Vi som bransch skapade monster där genier fick bete sig hur som helst. Vi har förut haft en acceptans för dåligt beteende. Men nu vet vi att de största genierna också betedde sig som svin. De skulle inte ha en chans idag, säger han och pratar då generellt om hela branschen. 

Lars Blomgren kände till uppgifter om Mikael Persbrandts dåvarande missbruk av narkotika, som beskrivs ingående i skådespelarens memoarer, men säger att inga uppgifter om övergrepp nådde honom.

– Men jag önskar att vi hade sagt ifrån mycket tidigare. 

Idag har Lars Blomgren gått vidare till en mycket tung roll på det internationella innehållsbolaget Banijay Group. Senast var han producent för ”Scener ur ett äktenskap” som producerades för Netflix, med Oscarsvinnaren Jessica Chastain i den ena huvudrollen. 

Han menar att film- och tv-branschen i dag är otroligt känslig och lyhörd för uppgifter om övergrepp. 

– Nu kollar man produktioner så långt som tio år tillbaka i tiden för att se om det gått bra. Sedan kanske någon ännu äldre händelse ändå stjälper hela produktionen, säger han. 

Är det fel?

– Nej. Personers bristande uppförande får enormt långa konsekvenser. Kvinnornas sår finns kvar under lång tid, säger Lars Blomgren. 

Efter att ha varit i branschen i så många år har han sedan 2017 varit med om en vad han beskriver som en välkommen utveckling där arbetsmiljön är betydligt bättre i dag.

– Jag väljer mina lekkamrater noga. Vi gör alltid riskbedömningar nu och ser om en ­kreativ förmåga är värd risken. Det handlar dels om att få en trygg inspelning, dels om att få en trygg lansering, säger Lars Blomgren. 

Kajsa Ernst: ”Handlar bara om ekonomi”

Skådespelerskan Kajsa Ernst, 60, väljer sina ord med omsorg. 

Ilskan i rösten är kontrollerad men på­taglig.

– Allt handlar om pengar, säger hon medan hon tittar ut över Årstaviken i Stockholm. 

Jag ­upp­levde att han ­behandlade mig och många av oss i teamet som han ville, och han gavs utrymmet att behandla oss så.

Flera av de mest frekvent utpekade männen har sluppit undan helt utan åtgärder och repressalier, menar hon. Dels på grund av pengar, tror hon, men också tack vare att de ingår i samma manliga nätverk.

– Makten är inte intresserad av att få en förändring som omfattar dem. Det är själviskt, det är egoistiskt och det handlar bara om ekonomi, säger hon.

Mikael Persbrandt är en skådespelare hon inte kommer att arbeta med igen. Han har aldrig utsatt henne för något sexuellt, men han betedde sig som att han ägde hela inspelningen och personalen som ingick i den. 

De fick stå och vänta i timmar på den stora stjärnan.

– Dessvärre var han en respektlös arbetskamrat. Jag upplevde att han behandlade mig och många av oss i teamet som han ville, och han gavs utrymmet att behandla oss så. Oavsett vilken produktion och vilka pengar det än är kommer jag aldrig jobba med honom igen. Jag har för stor respekt för mig själv och för mitt yrke, säger hon och fortsätter:

– Så länge makthavarna inte tar sitt ansvar så måste jag ta mitt ansvar.

Vi pratade en del om hur han såg på metoo, men han ­svarade att han var ganska ­oförstående till anklagelserna mot honom.

När Kajsa Ernst i mars i år fick frågan om att berätta om sina erfarenheter av branschen reagerade hon först med rädsla. Det fick henne att tänka ett varv till. 

– Jag kan inte gå med på att fortfarande vara rädd för att prata om det här för att det kanske drabbar någon utpekad, eller att jag ska få repressalier. Jag har gjort karriär och är inte beroende av andras gillande så som en ung skådespelare är, säger hon.

Hon har sina egna berättelser om ­sexuella trakasserier som hon utsatts för i branschen. Hur män alltid skrattade åt ­förnedrande skämt, att en regissör öppet framför andra kallat henne för ett runk­objekt. 

– Jag är arg för min skull för den unga Kajsa som trodde att det var så här det skulle vara. Jag vill vara något för den nya generationen skådespelare som jag inte hade när jag var ung. Det är min uppgift, och jag ser det som min plikt.

Post #metoo

Andra som spelat mot Mikael Persbrandt, framför allt på senare år, har bättre erfarenheter av att arbeta med honom. Under 2020 och 2021 spelade skådespelerskan Vanna Rosenberg in filmen ”Tills solen går upp”, med Persbrandt i den andra huvudrollen och med Peter Dalle som regissör. 

– Vi pratade en del om hur han såg på metoo, men han svarade att han var ganska oförstående till anklagelserna mot honom. Vi kom inte så mycket längre än så, säger Vanna Rosenberg. 

Grattis Sverige! Ni ringde just in det gamla och ut det nya. 

Det var första och hittills enda gången i sin långa karriär som Rosenberg, 49, spelat mot Persbrandt. 

– Jag hade en god arbetsrelation med honom och jag har inte blivit trakasserad på något sätt, säger hon.

Flera kända kvinnor har sedan vittnesmålen samlades in 2017 öppet ifrågasatt Mikael Persbrandt. När SVT sent 2018 meddelade att Mikael Persbrandt handplockats för att läsa lord Tennysons dikt ”Nyårsklockan” från Skansen i Stockholm rök topplocket.

”Grattis Sverige! Ni ringde just in det gamla och ut det nya”, skrev Mia Skäringer på Instagram. 

”Uppdragsgivare; ta referenser! ­Funderar hårt på avsikten med detta... Är det en ­provokation?” svarade Sofia Helin på hennes inlägg.

Julia Dufvenius svarade: ”Obegripligt.” 

Efter att SVT utsett Mikael Persbrandt till det prestigefyllda uppdraget fick han hjälp av en skådespelerska att lägga in en text i kvinnornas hemliga grupp på Facebook, där vittnesmålen om bland annat honom själv hade samlats in ett år tidigare. 

Mikael Persbrandt skriver att han vet att han genom åren uppträtt illa, tagit stor plats och sårat många människor.

”Jag står helt och fullt bakom kampen för förändring. Ni vill förändring, jag vill förändring. Kanske kunde vi arbeta mot ett gemensamt mål tillsammans? Jag vill föra en dialog och ett samtal med er och framför allt dom av er jag gjort illa”, skriver han också. 

Han uppmanade kvinnor att höra av sig via mejl och berätta vad han han utsatt dem för. 

Kommentarsfältet i den hemliga gruppen fylls snabbt.

En kvinna hyllar initiativet och skriver att han verkar vara den mest frekventa personen bland vittnesmålen. En annan att hon redan konfronterat Mikael Persbrandt.

”Inte ett hår till ska krökas på våra ­huvuden”, skriver en tredje kvinnlig ­skådespelare som uppmuntrar så många som möjligt att mejla till Persbrandt. ”Ju fler, desto svårare att ignorera oss och låtsas som ingenting.” Hon vill inte dela sitt vittnesmål med ­Dagens ETC.

Veckan därpå skickade Mikael Persbrandt ut sitt svar till dem som mejlat honom. 

Berättelser om kränkningar – som kan ta en livstid att bearbeta – bemöter han med ett opersonligt massmejl, med mottagarna som dold kopia: 

”Någon skriver uppmuntrande, medan ett par beskriver några upplevelser som de har haft om mig och andra. Det var smärtsam läsning förstås, men jag är glad för att ni skrev. Jag är så ledsen för de jag sårat och jag ber om djupet av mitt hjärta återigen om förlåtelse… Jag förstår att flera av er ser mig som en mörk gestalt, men som vi alla vet är världen inte enbart svart. Många ute i världen har också berättat att jag de senaste åren förmedlat ljus. Det är alltså inte en eftersläpande tordön från en alfahanne från svunnen tid som jag ska försöka gestalta på nyårsafton, utan hoppet om att förändring är möjlig. I det har vi allt gemensamt.” 

Luften går ur gruppen. 

– Jag tyckte att idén var usel och utfallet blev som jag misstänkt. Han fick däremot en bra överblick att vidarebefordra till sin advokat. And yes, he is still out there, säger en skådespelerska som valde att inte mejla honom.

Mikael Persbrandt skriver till Dagens ETC att hans mejl var en del av en dialog med kvinnor i #tystnadtagning. 

”Jag kan naturligtvis inte svara för alla men jag har förstått att de flesta uppfattat mig som både uppriktig och välmenade. Jag har öppet berättat både i podd och i memoarer om mina tillkortakommanden. De känner allmänheten till. För de som arbetar i branschen är min bakgrund också välkänd”, skriver han. 

Han kommenterar, trots upprepade frågor, inte anklagelsen att kvinnornas vittnesmål kan ha skickats vidare till hans advokat.

”Kom och knulla!”

En kvinna som runt år 2000 var ung och ny i branschen berättar om en kväll då han ville läsa manus med henne och ville att de ­skulle ses i en hotellobby nära hans hem. Men Mikael Persbrandt hade glömt sitt manus hemma.

– Han bad mig följa med och hämta det hemma hos honom. Jag ville inte verka misstänksam så jag följde med, men ville inte gå in.

Kvinnan berättar att hon väntade i hallen och att han efter någon minut ropade på henne.

– Jag tog några steg in i lägenheten och såg honom ligga naken på sängen. Han ropade: ”Kom och knulla!”

Kvinnan vände sig om och lämnade ­lägenheten, men han följde efter, nedför ­trapporna, fortfarande naken. Hon lyckades till slut övertyga honom om att gå hem igen. 

Dagen efter fortsatte repetitionerna, som om inget hänt. 

Kvinnan har kunnat berätta flera detaljer som har gått att kontrollera, som var Mikael Persbrandt bodde vid den tiden och att de två arbetade i samma uppsättning vid den aktuella tidpunkten. 

När pjäsen väl gick upp, tafsade Mikael Persbrandt på henne i kulisserna, berättar hon. Persbrandts beteende under hans tid på just Dramaten bekräftas av flera källor, samt delvis även av honom själv i memoarerna.

Dagens ETC kan bekräfta att kvinnan, i dag en framgångsrik skådespelerska, delade sina vittnesmål om Mikael Persbrandt i uppropet #tystnadtagning hösten 2017.

En annan känd skådespelerska, med flera stora produktioner på sitt cv och som spelat mot Mikael Persbrandt, är förbannad på branschens makthavare.

– Jag anser att jag har offrat tillräckligt av min personliga integritet, min energi och min status i branschen genom att i så många år ta ansvar, parera, spela ner eller bråka med chefer för att få till en förändring i makt­strukturerna, säger hon som skäl till varför hon vill vara anonym. 

Dels uppger hon att hon varit med på inspelning när Mikael Persbrandt dragit ned sina byxor, visat sitt kön och gjort helikoptern. Hon berättar också hur han, på en gemen­sam hemresa från en inspelning närmare år 2010, oavbrutet pratade med henne om sex. 

– Jag bad honom sluta, men det verkade bara trigga honom, säger hon. 

Istället förklarade han ingående hur han föreställde sig hur de två kunde ha sex, om han bara fick chansen.

– Jag är inte beredd att offra mer av min tid, eller flytta fokus bort från mitt arbete på grund av denne mans, och andras män beteende, avslutar hon.

Dagens ETC kan bekräfta att kvinnan delade sina vittnesmål om Mikael Persbrandt i uppropet #tystnadtagning hösten 2017.

Produktionsbolag valde tystnad inför tagning

Ett liknande visselblåsarmejl som det som skickades till Netflix i januari 2019 hade flera månader tidigare skickats till det svenska produktionsbolaget FLX som gjorde serien ”Den osannolike mördaren” för Netflix med Mikael Persbrandt i en av rollerna.

I mejlet till FLX, som Dagens ETC tagit del av, står att Persbrandt är med i ”uppåt 50 av våra vittnesmål”. 

Pontus Edgren är vd för FLX. Han vill inte uttala sig i specifika personalärenden, men bekräftar i ett mejl till Dagens ETC att bolaget vid ett par tillfällen de senaste åren har avbrutit samarbeten på grund av trakasserier:

”FLX försöker undvika att ta beslut baserat på ’svarta listor’ eller obekräftade rykten om personer då vi anser att det är mycket svårt att dra gränser gällande vilka som ska exkluderas.”

Om en person har uppvisat ”metoo-­beteenden tidigare” så är FLX försiktiga, men anlitar ändå personerna om de öppet tagit avstånd från sitt tidigare beteende och om hela produktionen är bekväma med det, förklarar han.

”Det kan dock finnas personer som vi undviker att arbeta med beroende på att personen i fråga inte tillräckligt tydligt tagit avstånd från ett tidigare beteende eller om ett flertal referenser är tydligt negativa”, skriver Pontus Edgren. 

Likheter med Jimmy Savile

När Jenny Westerstrand, ordförande för Riks­organisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Roks, får höra att flera kvinnor sedan 2017 försökt berätta om Mikael Persbrandt ser hon likheter med hanteringen om vittnesmål om den brittiska tv-profilen Jimmy Savile. Så många berättelser under flera år, men där ingen ville ta i det och journalistiska granskningar om den omtyckta tv-profilen tystades och stoppades.

– Det är som att ingen orkar eller vill ta bladet från munnen. Men i efterhand tror jag att många kommer behöva se sig i spegeln och konstatera att man var en av dem som bidrog till tystnaden, som inte stod upp utan bidrog till att hålla bubblan intakt, säger hon. 

Jenny Westerstrand säger att signalen som film- och tv-branschen sänder ut med agerandet runt Mikael Persbrandt är hopplöshet. 

– Kvinnor behöver stöd och att känna sig trygga för att kunna berätta. Man får anta efter det du berättar att det inte är så många som har känt sig tillräckligt trygga, säger hon. 

”Känner inte till några kvinnors konkreta vittnesmål”

Just nu pågår en hård kamp om betalande kunder på den internationella såväl som den svenska streamingmarknaden. Tjänster tappar kunder, bolag slås ihop och ägarna förväntar sig ­fortsatt vinst på sin investering. 

I februari förra året tog streamingtjänsten Viaplay in över fyra miljarder kronor från sina storägare i en nyemission som ska ­finansiera bolagets intåg på nya marknader som ­Baltikum, Polen och Nederländerna.

Viaplay har därefter ihop med dansk public service köpt in storsatsningen ”Riket: Exodus” av Lars von Trier, med Mikael Persbrandt i en av rollerna. Serien är en uppföljning av den populära dansk-svenska serien ”Riket” från 90-talet. 

Redan i höstas hade Viaplay, enligt uppgift till Dagens ETC, högt upp i organisationen kännedom om problematiska vittnesmål om Mikael Persbrandt. Men uppgifterna ska ha ignorerats av ledningen till förmån för en snabb lansering av serien.

Efter att pressmeddelandet om ”Riket: Exodus” gick ut i november 2021 nåddes ledningen än en gång av uppgifter om Mikael Persbrandts agerande under flera år.

Varken Viaplays vd Anders Jensen eller kommunikationschef Roberta Ahlenius har – trots att de fått fem månader på sig – återkommit med svar på frågor från Dagens ETC.

Det här är ­första gången jag ­arbetar med ­honom, och jag har ingenting att anmärka på. 

Inte heller de svenska skådespelarna som är med i ”Riket: Exodus”, däribland Ida Engvoll, Tuva Novotny och Alexander Skarsgård, har ­åter­kommit till Dagens ETC.

Louise Vesth, producent på det danska produktionsbolaget Zentropa och ansvarig för ”Riket: Exodus”, säger att hon inte känner till några specifika vittnesmål om Mikael Persbrandt.

 – Jag känner till Mikael Persbrandts ­generella historik och de generella ut­maningar som den medfört för honom och hans omgivning. Men jag känner inte till några kvinnors konkreta vittnesmål. Det här är första gången jag arbetar med honom, och jag har ingenting att anmärka på.

 När det gäller Viaplay och uppgifterna om Mikael Persbrandt, svarar hon: 

– Viaplay har varit mycket noga med att produktionens arbetsmiljö ska leva upp till deras uppförandekod, och har specifikt frågat om Mikael Persbrandts anställning, på grund av hans generella historik. Jag har gjort bedömningen att han kunde anställas i produktionen och leva upp till de riktlinjer som finns på inspelningen. Jag har inte tagit emot några personkänsliga uppgifter från Viaplay, vare sig om Mikael Persbrandt eller någon annan. Och det är Zentropa som anställer skådespelarna, inte Viaplay. 

Louise Vesth vill ha en öppnare miljö på inspelningar, men är emot granskningar i medier som omfattar en namnpublicering.

– Jag utgår från att vi använder de vittnesmål som finns som en direktkanal till förändring och öppenhet, för att öka tryggheten och se till att de som är utsatta för dåliga upplevelser vågar berätta det och också får hjälp av de som vet. Chefer som jag ska inte sitta och vänta på att våra anställda kommer till oss och berättar, vi bör istället söka upp de här situationerna som oundvikligen kan uppstå ute på produktionerna. 

Vi kan bara ändra ­kulturen genom att lyssna på de många ­vittnesmål som finns, få med oss alla och se framåt istället för att skapa nya offer. 

Producenten stänger inte dörren för skåde­spelare som tidigare har haft ett oönskat beteende gentemot andra.

– Om de personer som tidigare under delar av livet har haft dåligt omdöme och passerat andras gränser nu kan förändra sitt beteende och ta ansvar för en öppen och trygg arbetsmiljö, så är de välkomna att arbeta med mig. Men det är inte bara deras ansvar, det är ett gemensamt ansvar, säger hon och fortsätter:

– Varför ska den som är mest berömd dömas hårdast i tidningar, när det är alla vi med inflytande, även medierna, som bär ett ansvar för den kultur som historiskt har främjat en problematisk arbetsmiljö, framför allt för kvinnor? Vi kan bara ändra kulturen genom att lyssna på de många vittnesmål som finns, få med oss alla och se framåt istället för att skapa nya offer, säger hon.

Branschens framtid oklar

Trots nya rutiner, nya policydokument, fler anställda inom facket och tydligare krav upp­ifrån finns det fortfarande en oro i branschen.

Dagens ETC har varit i kontakt med ett 50-tal skådespelare, regissörer och producenter. Flera kända skådespelerskor säger att de inte vill uttala sig, men uppmuntrar till granskningen och säger att den behövs.

Ulf Stenberg, skådespelare och grundare av teater Fryshuset, är först osäker på om han vill ställa upp på en intervju om sina erfarenheter. Han landar i att om han är tyst ”och inte riskar något”, så är han en del av problemet.

– Det finns strömningar i min kår som tycker att jämställdheten är en orättvisa. Män som blivit av med sina privilegier känner sig förfördelade, säger skådespelaren.

Men bara för att någon förändrat sitt beteende ­betyder det inte att man kan radera sitt förflutna. Man måste ju ­tyvärr ta ­ansvar även för sådant man gjort ­tidigare i livet.

Ulf Stenberg är övertygad om att branschen på flera sätt förändrats till det bättre och nämner intimitetskoordinatorer som ett bra steg framåt. Men, säger han, det finns flera men.

– Jag känner av en tillbakagång nu. Kollegor uttrycker att det gått för långt, att man inte får vara konstnär längre, att konsten inte längre är fri. 

Han funderar på om det är på grund av att han nu arbetar med fler ”högstatusskådespelare” som han tydligare märker av jargongen.

– De med högre status kanske känner att de har råd att säga vad de tycker? Samtidigt upplever jag att yngre skådespelare med hög status kanske har lite sundare värderingar i frågan. Jag tror både status och vilken generation man tillhör spelar roll, säger han. 

När han får höra att flera kvinnor både före och efter uppropen 2017 försökt larma om stjärnskådespelares olämpliga beteenden blir han fundersam. 

– Man blir ju väldigt glad när man ser att någon förändrat ett osunt beteende. Det ska uppmuntras. Men bara för att någon förändrat sitt beteende betyder det inte att man kan radera sitt förflutna. Man måste ju tyvärr ta ansvar även för sådant man gjort tidigare i livet. Den som sårats eller till och med skadats behöver få någon form av ursäkt eller upprättelse, annars är det svårt att förlåta, säger han.

Jenny Westerstrand på Roks funderar på hur Mikael Persbrandts bransch är uppbyggd, hur visselblåsarsystem är konstruerade och hur film, tv och teater ska kunna undvika framtida misstag.

– Har han vistats i en kultur där gränslöshet har accepterats? Om ja så finns det fler som har ett förändringsarbete framför sig så att liknande mönster inte upprepas igen av män som skyddas av hög status, säger hon. 

Skådespelaren Kajsa Ernst önskar att branschen från början hade lyssnat ordentligt på kvinnornas berättelser, och förstått hur allvarliga deras erfarenheter är.

– Branschen borde lyssnat redan före ­#tystnadtagning, och inte minst de fem åren som gått efter. Att de upplevelser som blivit djupgående ärr hos kvinnor fortfarande ignoreras av de som har makten att förändra är djupt sorgligt. Varför belöna dåligt beteende?

Mejlsvaret från Mikael Persbrandt

Hej Frida,

Tack för din förfrågan. Låt mig först säga att jag uppskattar och respekterar ditt engagemang i denna viktiga fråga. För egen del blev #metoo och inte minst #tystnadtagning en viktig ögonöppnare. Trots det vill jag vara tydlig med att jag avböjer att medverka i ditt reportage. Låt mig förklara varför:

Som jag ser det har branschen förändrats och ser helt annorlunda ut idag än den gjorde 2018. Arbetsmiljöproblemen som berodde på olämpliga manliga beteenden har tagits på stort allvar. Företagen i branschen har implementerat policys och gör löpande kontroller av att de följs under arbetets gång.  

I de flesta projekt som jag medverkat i de senaste åren har det legat högt på dagordningen hur olämpliga beteenden ska hanteras, om och när de dyker upp, både vid inspelningsstart och under produktionens gång och visselblåsarsystem och annat för hur man ska agera som utsatt eller vittne är standard.

Till och med castingprocessen ser annorlunda ut idag. När man förr i tiden kunde bli erbjuden en roll en blöt kväll på Kvarnen så är castingen idag professionaliserad med undersökningar och referenstagningar. Allt är självklart inte perfekt, men jag talar nog ändå för en majoritet när jag säger att det som ”kunde passera” före #metoo är helt otänkbart idag.

Att då, som framgår av ditt mejl, ­vrida klockan tillbaka flera år, och spegla problemen utifrån en annan tid och enskilda individer blir förstås helt fel. Inte minst för att det riskerar att skapa en felaktig bild av branschen och de stora och seriösa insatser som gjorts. Ett sånt fokus skulle dessutom kunna leda till att det enda som kommer ut är att det rört sig om enstaka personproblem snarare än att en hel bransch behövde agera kraftfullt och tänka nytt. Det vore helt enkelt mycket olyckligt!

Vad jag förstår av ditt mejl har du tagit del av de brev från 2018 som är en del av en dialog som jag haft med kvinnor i #tystnadtagning. Jag kan naturligtvis inte svara för alla men jag har förstått att de flesta uppfattat mig som både uppriktig och välmenade. Jag har öppet berättat både i podd och i ­memoarer om mina tillkortakommanden. De känner allmänheten till. För de som arbetar i branschen är min bakgrund också välkänd.

Att försöka skapa en bild av att det skulle vara jag och eventuellt andra enskilda personer som skapat en ojämlik bransch eller skulle ha varit ursprunget till arbetsmiljöproblem är inte sant och gynnar varken #tystnadtagning eller branschens arbete. 

Summa summarum: Ja, historiskt har jag haft sidor och betett mig på sätt som jag idag inte är stolt över och som jag lämnat bakom mig. Parallellt har hela branschen tagit flera avgörande steg för att komma åt de strukturella problem med ojämlikhet och arbets­miljö som funnits.

Att då porträtteras i ett sammanhang som verkar ha potential att skada hela min bransch och ytterligare cementera en felaktig bild av mig är inget jag vill stödja och är naturligtvis det sista jag vill medverka till.

Jag vill också lägga till att jag är förvånad över att du och ETC försöker väcka liv i något som Svenska Dagbladet och flera andra tidningar redan tidigare beslutat att inte publicera. Att det nu gått ytterligare mer än fyra år har knappast gjort uppgifterna mer relevanta eller sanna. 

Avslutningsvis ber jag dig respektera min vilja att inte medverka eller figurera i detta reportage och ber dig bekräfta mottagandet med vändande mejl.

Med vänlig hälsning
Mikael Persbrandt