Anledningen är att det saknas utslussningslägenheter så att de kvinnor som är redo att flytta vidare inte kan göra det. I Göteborgsområdet stannar kvinnor i snitt 65 dygn på skyddade boenden.
– Man ska vara på skyddat boende när krisen är som värst men sedan måste man gå vidare och fortsätta livet utanför. Om kvinnorna och barnen måste stanna länge blir de ofta frustrerade över att inte kunna komma vidare, säger Tina Warneflo som arbetar på kvinnohuset Kassandra i Göteborg.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Hänvisas till hotell
De har plats för sex kvinnor åt gången men varje år ringer 300 personer till deras jourtelefon. Det är socialtjänsten som är ansvariga för att hitta boende åt kvinnan och barnen och när det inte finns plats på de skyddade boendena hänvisas de till hotell och vandrarhem vilket Tina Warneflo inte tycker är ett bra alternativ.
– Hos oss får man bearbetande samtal och hjälp med att lösa praktiska saker. I en krissituation behöver både barnen och kvinnorna och stöd och det får man inte om man måste bo på vandrarhem, säger hon.
Blir aldrig hemskickade
Marie Larsson är verksamhetschef för stöd till familjer och individer på social resursförvaltning i Göteborg stad. Hon säger att de aldrig skickar hem en kvinna. Om de skyddade boendena är fulla kan de hänvisa till boenden som egentligen är till för andra målgrupper.
– Det kan vara att man får plats på ett boende för personer med annan social problematik, men man får alltid tak över huvudet, säger hon.
Fler bostäder behövs
Enligt Marie Larsson är det mest akuta inte är att skapa fler platser på skyddade boenden utan att ordna fler bostäder som är öronmärkta för våldsutsatta kvinnor. På så sätt skulle de kunna flytta vidare från de skyddade boenden när de är redo.
– Anledningen till att det tjockar till sig är att det tar så lång tid att få alternativa boenden. Det är viktigare att få fler ordinära boenden än jourplatser, säger hon.
Även Tina Warneflo efterlyser fler bostäder för våldsutsatta kvinnor och barn.
– Om kvinnorna inte har någonstans att ta vägen efter det skyddade boendet stannar hela fortsättningsplanen. Efter den värsta krisen hamnar de i en ny fas och för att den ska bli bra behöver de en bostad, säger hon.
”Akut problem”
Marina Johansson (S) som är ordförande i social resursnämnd säger att kommunen just nu håller på att se över om deras insatser för målgruppen är tillräcklig. I fredags hölls ett möte med representanter från kommunen och utomstående organisationer för att se hur de kan hjälpa kvinnorna att flytta vidare från de skyddade boendena.
– Situationen vi har i dag är inte okej för någon, särskilt inte när det är barn inblandade. Vi bygger så mycket vi kan men det tar lång tid att få färdiga bostäder. Eftersom det här är ett akut problem kanske vi måste tänka på ett annat sätt och öronmärka fler befintliga lägenheter eller omvandla lokaler till bostäder, säger hon.
Långa väntetider
I Göteborg kan våldsutsatta kvinnor få förtur till vissa lägenheter om socialtjänsten skriver en remiss till fastighetskontoret som har tillgång till både privata och kommunala hyresvärdar. Men där är väntetiderna långa och det dröjer ofta över ett halvår från att remissen skickas till att kvinnan kan flytta in.
– Handläggningstiden är alldeles för lång. Om man har att göra med människor i kris borde man agera mer skyndsamt, säger Tina Warneflo.
Stort behov av lägenheter
Marina Johansson (S) vet inte om kommunen gör någonting för att korta väntetiderna. Hon upplever att socialtjänsten och fastighetskontoret har ett bra samarbete men att det är ett -problem att det tar så lång tid.
– Vi har en stor allmännytta men det är inte bara gruppen våldsutsatta kvinnor som har stort behov av bostäder.
Ändå hoppfull
Trots dagens situation är hon hoppfull inför framtiden.
– Jag önskar att skulle vara mer fokus på frågan om våld i nära relationer för våldet verkar inte direkt ha minskat. Men det finns en helt annan inställning än för bara 20 år sedan då för då våld inom familjen sågs som en privatsak, säger hon.
Tills det finns fler bostäder behöver kvinnohuset Kassandra och andra skyddade boenden runtom i landet fortsätta neka hjälpsökande.
– Vi vill ge kvinnorna och barnen så mycket hjälp som möjligt. Men nu måste vi hänvisa många till andra boenden och det är ingen bra lösning, säger Tina Warneflo.
