– Jag ringde för att bekräfta att det var just polisstationen i Solna som var involverad i en facklig konflikt på 1990-talet. Jag vet inte om jag uttryckligen nämnde att jag ville åka dit och filma men jag presenterade mig som dokumentärfilmare, säger Alex Veitch.

Alex Veitch åkte senare till polisstationen och filmade översiktsbilder och längs med stationens staket. Men väl på plats greps han av polis som höll kvar honom och raderade filmmaterialet. 

– Jag tänkte att det kanske skulle sluta där, berättar Alex Veitch.

Mindre möjligheter att granska 

Men istället riskerar han nu upp till ett års fängelse för att ha brutit mot den nya grundlagsändringen, som gör det olagligt även för grundlagsskyddade medier att fota så kallade skyddsobjekt. 

En ändring som Alex Veitch säger sig ha varit omedveten om.

– Jag blev väldigt förvånad eftersom jag inte hade hört talas om den här grundlagsändringen tidigare. Det blir väldigt uppenbart när jag pratar med andra att det här inte är något som folk känner till. 

Han tycker att ändringen innebär allvarliga begränsningar för journalister och dokumentärfilmares arbete.

– Jag tycker att det är allvarligt att en stor myndighet som polisen får mer och mer resurser i vårt samhälle, samtidigt som vi får allt mindre möjlighet att granska vad de gör. I alla fall inte i form av bilder, som är centrala för en dokumentär, uppger Alex Veitch.

Juristen: ”Bekymmersam utveckling”

En annan person som är skeptisk till den nya grundlagsändringen är Peter Hultengård, jurist på Tidningsutgivarna. Han anser att det är bekymmersamt att allt fler platser anses vara skyddsobjekt och därmed otillåtna att fotografera.

– Det här kan gälla allt ifrån statsministerns bostad till regeringsbyggnader, domstolar, flygplatser och polisstationer, säger Peter Hultengård.

Med det i åtanke är Peter Hultengård förvånad över att den nya ändringen inte lett till fler åtal.

– Hela samhället är fyllt av skyddsobjekt, vart du än vänder kameran riskerar du att åka dit.

Han är i grunden kritisk till vad han ser som en begränsning av medias möjlighet att dokumentera platser, föremål och annat som kan vara av samhällsintresse. 

– Det är också paradoxalt. Ta ett polishus till exempel. Många gånger låter sig polischefer eller kommunikationsansvariga intervjuas framför entrén och då är det ingen som har några åsikter.