Scenen utspelar sig på Mälarhöjdens IP i Fruängen i södra Stockholm, där en 18-årig man sköts till döds under onsdagskvällen. Mordet kopplas till den senaste tidens våldsvåg. Under bara ett dygn miste tre människor livet och september har kommit att utvecklas till den dödligaste månaden sedan december 2019. 

Det är en av gärningsmännen som dokumenterar mordet. Filmen har spridits medvetet, och det är inte första gången som videor på skjutvåld dyker upp på Instagram, Youtube och Tiktok. Faktum är att det har blivit allt viktigare för gängen att marknadsföra sig på sociala medier. Varför?

Emil Arvidson är journalist och författare till boken Svensk gangsterrap: Ett reportage. Han säger att sociala medier har blivit ett självklart forum för de kriminella nätverken att nå ut. 

– Man vill visa hemska saker för omvärlden. Man marknadsför sitt eget våldskapital, helt enkelt. För mig påminner det hela lite om PR. Det finns en kultur inom gängen där man vill sprida bilder och videos för att hota och skrämma andra. 

Orädda att åka fast

Ofta är videoklippen ackompanjerade av musik och ibland förekommer budskap från gängen i musikvideor till gangsterrappare med anknytning de ett kriminella nätverken. I videon på dådet i Fruängen är det en känd, ung rappare som mördas och enligt uppgifter till flera medier hade han kopplingar till det kriminella nätverket Foxtrot. Även när Einár, då 17 år, kidnappades 2020, spreds bilder på rapparen, misshandlad och förnedrad. 

– När jag pratar med äldre artister kan de vara helt förstummade över hur det är idag. På deras tid hade man alltid koder för att dölja sina verksamheter medan folk nu visar upp allt. Och poliserna är såklart jättetacksamma för det. Stora delar av deras förundersökningar bygger på material från de åtalades sociala medier, säger Emil Arvidson. 

– Ibland känns det som att man tycker att det är viktigare att visa hur man ska betala än att man åker dit.

Men videoklipp som det i Fruängen är fortfarande ovanliga, säger han. Liknande innehåll har publicerats tidigare, men det är fortfarande extremt med svenska mått mätt. 

– Det säger ju något om hur långt det här har gått. 

Huruvida innehåll på sociala medier som visar upp gängvåld hjälper de kriminella nätverken att rekrytera nya medlemmar är svårt att säga, menar Emil Arvidson. 

– Men videorna sätter ju normer och skapar ideal. Det kan säkert bidra till rekryteringen. Har man en känd rappare i gängen så är det också lättare att rekrytera barn. Och man har ju sett att vissa rappare har ställt upp sig med hela förortsgäng i sina videor.

Förolämpningarna kräver publik

Ett annat spritt klipp från i januari i år visar hur en svartklädd figur springer ned för trapporna i ett lägenhetshus. Några ord utväxlas med personen som håller i kameran, som i sin tur fortsätter några trappsteg ned medan den andra ställer sig med en kalashnikov framför en dörr och avlossar ett femtontal skott. Även denna skjutning utspelade sig i Fruängen och sägs ha kopplingar till Zero-nätverket i Jordbro. 

Att det främst är via sociala medier som gängen når sin publik kan göra mycket skada, tror Emil Arvidson. Förutom att många unga på så vis nås av deras budskap, har sociala medier också accelererat hastigheten på gängvåldet. Att våldet sker offentligt riskerar att egga på gängmedlemmar, och göra dem än mer angelägna att utföra hämndaktioner, säger han. 

– Om du ska förolämpa någon på en skolgård behöver du ju en publik också. Så det passar ju bra att göra det på sociala medier. 

Att göra ned varandra inom gangsterrappen har djupa rötter i drillgenren, som först utvecklades i Chicago på 2010-talet, berättar Emil Arvidson.

– De gjorde disslåtar för att förolämpa varandra rakt upp och ner. Det är en ganska stor komponent i hiphopen. Att man dissar varandra, man battlar – ofta på ett fredligt sätt. Men ju närmare det kommer de reella gängkonflikterna desto mer verklighet blir det.

En ganska liten del av den svenska gangsterrappen ställer sig öppet på olika sidor i gängkonflikterna, säger han. 

– Sedan finns det väldigt många rappare på någon slags glidande skala som rappar om sådana här saker just för att det är en del av genren. Man måste inte vara medlem av ett nätverk eller ens kopplad till det, men man måste oftast ha någon relation till eller överenskommelse med dem. Gör du musik om kriminalitet behöver du också ha någon form av backning från någon som har någon koppling till det på riktigt.

Samtidigt är han är noga med att poängtera att all kriminalitet inte kan härledas till musiken. 

– Det är helt sinnessjukt att vi också har lyckats få det här till diskussioner om huruvida rappare ska få vara med i våra små och krympande mediekanaler eller inte.