Många som Dagens ETC intervjuar för denna artikel tar fasta på en positiv trend, hur partiet efter inte ens ett decennium lyckades nå ett mandat i EU-parlamentet (5,5 procent) och nästan lyckades passera den magiska gränsen (3,1 procent) 

Sedan inser de flesta att valrörelsen som snart börjar med största sannolikhet kommer att bli Gudrun Schymans sista som partiledare.

– Det är lite nu eller aldrig. Vi behöver Gudrun Schyman. Inget annat parti är lika beroende av sin partiledare, säger en person som finns på övre hälften av den riksdagslista som valberedningen lagt fram.

– Men jag tror att det är realistiskt att komma över fyra procent om vi bara hittar frågor som vi verkligen kan få genomslag med, där vi har svar som ingen annan har. Dessutom måste vi hålla ihop organisationen. Alla måste dra åt samma håll.

”Ägnar sig åt utrensning”

Varje parti behöver en plattform som speglar medlemmarnas vilja men gärna även väljarnas behov. Snart beslutar Fi om sin, då tillsammans med riksdagslistan. Vad berättar den? Sett till de 14 första namnen – så många ledamöter blir det om Fi får fyra procent –  har valberedningen värdesatt erfarenhet från kommunala mandat men inte i motsvarande utsträckning erfarenhet från att ha bidragit till det som brukar kallas policyutveckling.

Ett konkret exempel är att Fi efter mycket arbete har en egen skuggbudget, med tillhörande ekonomisk-politisk talesperson, Martin Jordö. Det är han som varit ytterst ansvarig för att ta fram denna budget. ”Han har strategiskt byggt upp ett förtroende för vår ekonomiska politik och sett till att vi satt siffror på den feministiska revolutionen”, motiverar valberedningen när den sätter honom – på plats 21.

Dagens ETC har kontaktat Martin Jordö för en kommentar. Han avböjer.

– Valberedningen ägnar sig åt utrensning, säger en person som själv står på listan, dock med minimal chans att komma in i riksdagen.

– Identitet går före dokumenterad kompetens och för partiet viktig expertkunskap. Ja, det verkar gå före allt, säger en annan person som haft flera positioner i partiledningens närhet.

Tungt för partiledarna

Många vill kommentera valberedningens förslag, villkorat med anonymitet. Men vissa är öppna med sin kritik. En av dem är Adam Hjorth, som idag fungerar som partiets miljö- och klimatpolitiske talesperson. Det uppdraget tar honom till plats 40.

Om han ska få uppleva riksdagen måste Fi först locka ungefär dubbelt så många väljare som Vänsterpartiet gjorde i senaste valet.

– Jag blev för egen del mycket chockad och besviken när jag tog del av valberedningens förslag, säger Adam Hjorth, och fortsätter:

– Det jag framför allt är orolig över är att vi riskerar tappa mycket viktig kompetens, men även erfarenhet av politikutveckling. Jag hade velat se ett större miljöfokus på representanterna.

Linnéa Bruno är också orolig. Idag forskar hon i sociologi och skriver ledare för Dagens ETC. Men hon var 2014 riksdagskandidat för Fi (plats nio) och satt dessutom i partistyrelsen 2013–2017.

– Ta detta med Martin Jordö, det signalerar att Fi inte bryr sig om ekonomi. Sådant sätter sig hos väljarna. Nu resonerar valberedningen att Gita Nabavi (som i helgen blir vald till ny partiledare vid sidan av Gudrun Schyman) kan ta det, men hon ska ju vara partiledare. Det här gäller flera som har varit avgörande för politikutveckling inom ekonomi, miljö, kultur och landsbygdsfrågor. Antingen är de långt ner på listan eller inte alls medtagna, säger Linnéa Bruno.

Hon poängterar att valberedningen har lyckats med att få bättre geografisk spridning och att lyfta upp namn som bland andra Luis Lineo (plats fyra).

– Han är en riktigt duktig debattör som syntes mycket i #Metoo. Det är helt okej att lyfta in några nya, men bara om de är klockrena och inga oprövade kort.

Men valberedningen överskattar betydelsen av lokala mandat, säger Linnéa Bruno.

– Det saknas respekt för att rikspolitiken är något annat än kommunpolitiken. Vad händer om kandidater inte kan svara ordentligt på journalisterna frågor? Om de gör bort sig? Det här kan bli väldigt tungt för de mer erfarna, som Gudrun Schyman, Gita Nabavi och Annelie Nordström.

Hur påverkar det här partiets möjlighet att komma in i riksdagen?

– Det kan skada. Vilket är synd eftersom Fi har bättre förutsättningar nu, med fler grupper och att valsedlar kommer att delas ut.

”Snöat in på identitet”

Linnéa Bruno menar att valberedningen slagit knut på sig med identitetspolitiska överväganden. Hon anser att bred representation hade varit möjlig att uppnå utan att nyckelpersoner sorterats bort från topplaceringar.

Den bilden delas av Andreas Pettersson, som i veckan skrev en uppmärksammad debattartikel i tidningen Feministiskt perspektiv. Där varnar han för att valberedningens lista signalerar ett problem hos själva partiet. Själv gick han – tidigare socialdemokrat – med i Fi på valdagen 2014.

– Jag upplevde att politikens mitt rört sig högerut. Sedan är jag svårt förtjust i Gudrun Schyman, hon är karismatisk och vältalig. What’s not to like, liksom?

Sedan dess har han varit ”allmänt behjälplig”, bland annat har han fungerat som politisk sekreterare i skuggriksdagsgruppen. Han var tidigare en del av valberedningen. Men han kandiderar inte till något. Det är, säger Andreas Pettersson, av omsorg av Fi han uttalar sig.

– Valberedningens förslag är fullständigt oseriöst, rena lekstugan. Inte bara att tredjenamnet är syrra till en i valberedningen. Hela listan bär spår av det.

Andreas Pettersson anklagar valberedningen för ”grund förståelse av feminism”, att den istället ”snöat in på upplevd identitet”.

– Det kan vara relevant, men det kan inte vara det enda om man ska kunna bedriva valrörelse och bilda riksdagsgrupp.

Han säger att Fi har problem med den ”interna bildningen”, att brist på resurser resulterar i att olika delar av organisationen gör egna tolkningar och fattar beslut utifrån dessa som får stora konsekvenser.

Vad menar du när du hävdar att valberedningen ”snöat in på upplevd identitet”?

– Om någon självidentifierar sig som trans eller icke-svensk, då ska den automatiskt vara en legitim företrädare för denna identitet. Det blir för ytligt. Alltså, det behöver inte vara fel. Men i ett valberedningsarbete kan det vara ett intresse bland många, inte det enda. Nu har de tagit fram en lista som motiveras med ett identitetspolitiskt, inte särskilt raffinerat tugg. Det blir mest plockepinn. Man har inte alls gynnat den politiska infrastruktur som partiet försökt bygga upp. Man tror att man är på ett aktivistmöte.

– Själv kommer jag att rösta på Fi, ingen tvekan om det. Men jag vill ju att det ska gå bra också. Ett parti kanske inte är riktigt redo att söka väljarnas förtroende om man inte kan lösa det här.

Vikten av egen erfarenhet

Långt ifrån alla som Dagens ETC talar med är negativa till valberedningens förslag, men alla – utan undantag – har reagerat på vad valberedare Zakia Khan tidigare sa då hon intervjuades av Feministiskt perspektiv. Hon sammanfattade då kritikerna som huvudsakligen ”vita”, ”kränkta”, ”bor i storstäder” och ”har privilegier”.

– Det är ett inkrökt perspektiv. Det blir elakt och infamt. säger Andreas Pettersson.

Zakia Khan:

– Det är olyckligt att jag uttryckte det så. Det var flera som kände sig utpekade och det var orättvist. Nästan alla har varit väldigt respektfulla och positiva.

– Vi är många i Fi som har privilegier och det gäller att vi är medvetna om dem. Jag är – liksom många i Fi – akademiker och storstadsbo.

Hon berättar att valberedningen använt sig av en rekryteringsmetod, ”Rekrytera rätt”, utvecklad av antirasistiska och feministiska tankesmedjan Interfem, som är Zakia Khans arbetsplats. Den ska motverka att någon blir diskriminerad. I korthet betyder det att valberedningen inte bara har begärt in CV utan även arbetsprover, som till exempel debattartiklar, intervjuer, radio- och videoklipp.

– Vi har skickat ut en enkät där vi ställer samma frågor till varje kandidat. Frågorna handlar inte bara om vad kandidaten har gjort i sitt liv, utan även personliga erfarenheter och kompetenser: hur de ser på uppdraget, hur de samarbetar i grupp, hur de hanterar konflikter.

– Sedan har vi sållat, för att därefter genomföra intervjuer efter ganska fast mall, där vi gått på djupet in på politiska frågor och personliga egenskaper och kompetens. Sedan har vi sållat igen, för att kunna sätta ihop en grupp med bra representation. Det handlar om geografi, vilka kroppar det är – gamla, unga, män, kvinnor, transpersoner, storstadsbor, gles- och landsbygdsbor, personer med migrations och asylerfarenhet, rasifierade personer, personer med normbrytande funktionsvariationer och så vidare. Några är helt nya i Fi. Där har vi varit väldigt noga med att de verkligen ska känna till politiken. Att de förstår antirasistisk feministisk politik och har ett intersektionellt perspektiv.

Hur kommer det sig att talespersoner hamnar långt ned på listan?

– Vi har sett skuggriksdagsgrupperna och talespersonerna i skuggriksdagsgrupperna som ett stöd till kandidaterna. Vi ser dem som partiets experter som kan vara ett stöd och till riksdagskandidaterna och förbereda genom att ta fram underlag och bereda inför riksdagsarbetet. Gita Nabavi och Gudrun Schyman, som partiledare måste få ta plats och få stöd av en stab av experter. Övriga kandidater behöver också stöd av våra egna experter. Vi tänker oss en grupp av flera personer inom varje politikområden där en eller två personer blir ansikte utåt. Vi ser politikutvecklande arbete som jätteviktigt, men inte nödvändigtvis avgörande för att hamna på riksdagslistan.

De ska alltså fungera som understöd med sin kompetens. Förstår talespersonerna som hamnat långt ner den lösningen?

– De borde förstå det. Men klart att det kan finnas besvikelse.

Kritiker bekymrar sig för identitetspolitisk fokus. Du talar om kroppar, om representation. Vad är det Fi ska spegla? Medlemmarna? Samhället? Tilltänkta väljare?

– Om vi pratar om till exempel migrationspolitik, då behöver vi personer med egen erfarenhet av migration på listan. När vi pratar om miljöpolitik är det inte viktigt om det är en vit eller icke-vit person, men när det gäller ungdomspolitik vill vi ha unga personer. Du ska ha erfarenhet av att ha bott i glesbygd för att tala om glesbygdspolitik. En same ska tala om samers situation. Vi försöker göra plats för dem som inte får plats i andra partier. Och när det gäller antirasism måste det finns personer som själva har erfarenheter av att ha varit utsatta för rasism. Då är det en fantastisk tillgång för Fi att ha en politiker som Soraya Post (EU-parlamentariker för Fi), eller förra partiledaren Victoria Kawesa som utifrån egna erfarenheter kan förkroppsliga antirasistisk feminism på ett sätt som Gudrun Schyman aldrig kan göra.

Sedan var det situationen att Tobias Batrapo sitter i valberedningen och att hans syster Cherry Batrapo nu är nominerad som tredje namn på listan.

– Vi har varit väl medvetna om jävsituationen. Tobias Batrapo har inte alls fått vara med i den diskussionen, säger Zakia Khan.

– Det är ganska lätt att hantera. Svårare är att Fi är ett litet parti och att vi alla känner varandra sedan tidigare, och har olika sorters relationer till varandra.

Schyman: ”Recenserar inte”

Så vad tycker Gudrun Schyman? Hon vet att medlemmarna lyssnar på henne, att hon fortsatt åtnjuter en enorm auktoritet i partiets alla skikt. Men hon är också mycket erfaren politiker, något hon är ensam om i sitt parti. Hon vet därför när det kan vara klokt att svara just som en politiker.

– Jag recenserar inte valberedningens förslag, säger Gudrun Schyman.

– Om medlemmar tycker det finns obalanser i förslaget så är det konferensen som ska rätta till det.

Zakia Khan är övertygad om att förslaget från valberedningen ger Fi slagläge för valrörelsen som väntar:

– Det handlar både om att ha personer som kan driva en valrörelse och dra röster och om att ha personer och en hel rörelse som kan driva en feministisk antirasistisk politik tillsammans i riksdagen. Då är det här rätt för oss.