Dagen vi ses har Katarina Björkgren inlett länsstyrelsens konferens om pornografins skadeverkningar, hanterat ett strömavbrott samt tydliggjort innehållet i den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor för åhörarna. Det blir ett av hennes sista uppdrag för länsstyrelsen i Västra Götaland där hon är en av tre utvecklare inom ansvarsområdet mäns våld mot kvinnor.
Det har gått en tid sedan första metoo-uppropet, men samtalen landar ändå gärna där. Katarina beskriver metoo som en våg som rullar över oss alla, omöjlig att stoppa eller blunda för. Men blev hon överraskad?
– Både och. Jag har lyssnat till flickor och kvinnors berättelser under 15 år på kvinnojour, så min förvåning är kanske snarare andras förvåning. Har de inte förstått vad vi pratat om? undrar Katarina.
Hennes förhoppning är att de som reagerar nu tar ett steg framåt och börjar arbeta för ett samhälle utan våld. Nu gäller det att förvalta kraften i rörelsen.
– Vi har alla ett personligt ansvar, att se och säga ifrån och stötta kvinnor som berättar. Vi är många och det finns olika plattformar att verka från.
Enträget arbete
Katarina ser metoo-rörelsen som ett fantastiskt bevis på att kvinnorörelsens enträgna och långsiktiga arbete har gett resultat. Men varför så starkt i Sverige – och varför just nu?
– Metoo är möjligt i ett demokratiskt samhälle, ett samhälle som Sverige som är rotat i folkrörelser för bildning, nykterhet, fackförening och för kvinnors rättigheter. Vi har stor respekt för idéburna verksamheter i Sverige, de är viktiga och behövs i ett civiliserat samhälle”, säger Katarina.
Hennes eget engagemang började när hon läste till socionom i början av nittiotalet och arbetade på en kvinnojour. Hon tror att det var ett slags omedvetet politiskt ställningstagande som växte när hon började förstå att hon bar på ett kvinnoarv. Hon hade upplevt kvinnoförtryck på nära håll, med en mamma som aldrig riktigt fick leva ut sin fulla potential, och det väckte Katarinas ilska och motstånd mot att anpassa sig.
Finländsk familj
Hon föddes i Finland och kom till Sverige med den finska invandringen på sjuttiotalet. Familjen var stor och Katarinas mamma yrkesarbetade aldrig efter att hon gift sig och hade därmed svårt att ta plats i det svenska samhället.
– Vår familj var väldigt traditionell och religiös, så jag fick tidigt insyn i stränga patriarkaliska strukturer, både i familjen och i församlingen, där kvinnor fick begränsat utrymme. Samtidigt fick jag med mig en tydlig inre kompass om rätt och fel, beskriver Katarina Björkgren.
Erfarenheterna innebär att hon idag har väldigt svårt för män som tror sig ha tolkningsföreträde och vill berätta hur saker och ting ligger till. Och det är här som asken med Läkerol kommer in. Katarina Björkgren beskriver hur hon fortfarande har svårt att hålla sig vaken i sammanhang där män med makt och position talar.
– Till exempel under studietiden, auktoritära föreläsare fick mig att somna, det är som en inlärd avstängningsreflex. Så för att hålla mig vaken och kunna argumentera, har jag alltid en ask halstabletter i väskan. Precis som min mamma hade.
"Tänk om Zlatan gick ut och tog ställning för jämställdhet och mot mäns våld, på riktigt."
Katarina Björkgren blev kvar i den ideella världen i 15 år, med kurativt arbete men också som vice ordförande i Sveriges kvinnojourers riksförbund (numera Unizon). Därefter var hon med och byggde upp Dialoga, Göteborgs stads kompetenscentrum om våld i nära relationer. Nästa steg tog henne till länsstyrelsen med ett utökat geografiskt verksamhetsområde, Västra Götaland. Och från och med 8 januari nästa år utgår hon från den nya Jämställdhetsmyndigheten som placerats i Göteborg med hela riket som arbetsfält.
– Jag har alltid följt frågan. Jag ska vara där jag tror att jag kan göra så mycket nytta som möjligt. Det handlar inte om mig som person, utan att jag är en del av en rörelse med tusentals kvinnor som har gått före mig och som kommer efter. Jag trivs på länsstyrelsen, men det är också ett feministiskt ansvar att lyfta fram och lämna vidare till andra.
Starka motkrafter
Just nu rullar vågen framåt, men finns det risk för backlash? Katarina räknar med att vi kommer få se starka motkrafter och betonar att nu gäller det att vara beredd, påläst och ha goda argument. För det handlar om mänskliga rättigheter, och de rättigheterna är inte könade, menar Katarina som välkomnar männen i arbetet.
– Kvinnor har i alla tider sagt: Kom och stå med oss! Men vi kanske inte alltid behöver vara på samma arenor? Kvinnor ska kunna berätta utan att bli ifrågasatta. Och män behöver tala med andra män. Många män är engagerade idag och undrar vad de kan göra. Jag tror att det går att göra skillnad i varje position som en människa har, till exempel på arbetsplatsen. Är du chef har du enorm makt att förändra strukturer. Eller inom idrottsrörelsen, tänk om Zlatan gick ut och tog ställning för jämställdhet och mot mäns våld, på riktigt. Det skulle betyda oerhört mycket, säger Katarina Björkgren.
