– Den ökade ojämlikheten betyder en ökad ojämlikhet mellan kvinnors livsvillkor. För en växande del av dem handlar det om en ständig kamp med oro och skuldkänslor för att klara sig ekonomiskt, att kunna skaffa ett anständigt boende för sin familj, kunna leva på sin pension, köpa sin medicin, gå till tandläkaren eller våga att skilja dig utan att riskera bli fattig eller hemlös. Detta sker samtidigt som medelklassen har fått det mycket bättre ekonomiskt och överklassen har ökat sitt avstånd enormt till resten av befolkningen.
Hon konstaterar att arbetarkvinnorna är de största förlorarna i denna utveckling.
– Jag skulle säga att deras arbetsvillkor försämrats avsevärt. Osäkra anställningar är ett av de tydligaste exemplen. Men även villkoren för de som har fasta anställningar har förändrats. Arbetsbördan har ökat. Flera arbetsuppgifter, större ansvar. Nya arbetsuppgifter droppar in, det ser vi de senaste 20–25 åren.
Samtidigt som en teknikutveckling inneburit att vissa tunga moment försvinner menar Soheyla Yazdanpanah att den totala belastningen över lag ändå ökar.
– Dessutom kan vi se tydliga hierarkier inom varje yrke. Exempelvis bland undersköterskor sysslar vissa grupper med vårdrelaterade arbetsuppgifter som anses kräva en högre kompetens och har högre status och lön, medan andra i högre utsträckning sköter arbetsuppgifter som har en servicekaraktär, som tvätt och städ. De sistnämnda är också mer utbytbara. Jag ser att etnicitet spelar roll, rasifierade grupper fyller i högre uträckning de delar av arbetet som har lägre status, lägre betalt och är mindre kopplat till kärnan i professionen.
Hur ser livspusslet ut för dem?
– Om livspusslet för medelklasskvinnorna handlar om tiden, handlar den för arbetarkvinnorna om både tid och pengar. Situationen är förstås olika beroende på om du har en partner som tjänar bra, om du är ensamstående och om du har barn. Men lägg ihop låga löner, osäkra anställningsvillkor, udda tider och ett försämrat välfärdsystem – som tidigare, under några decennier, utförde en del av de arbetsuppgifter som kvinnorna gjorde och som de nu måste göra själva. Medan medelklasskvinnorna i en viss utsträckning kan köpa dessa tjänster och frigöra sin tid behöver arbetarkvinnorna sköta dessa arbetsuppgifter själva. En backlash. Det är inte märkligt att de är så slitna och sjuka och att de är den enda grupp där medellivslängden sjunker. De dör tidigare. Det är ju katastrof! Jag tycker att det är en skam för ett rikt land som Sverige.
Begreppet jämställdhet lanserades i den officiella svenska politiken i början av 1970-talet. För liberala feminister var motivet att tydligt markera sitt ideologiska avstånd från ett jämlikhetstänkande när det gäller relationen mellan könen. För feminister på vänsterkanten fanns ett motiv att signalera till facket och politiska partier att ett klassperspektiv inte räcker för att uppnå jämlikhet mellan könen.
Därefter följde en strid om innehållet i begreppet jämställdhet. Statsvetaren Katharina Tollin har i en avhandling visat att det under hela 1970-talet pågick en strid om innebörden. Vänsterns feminister strävade efter att fylla begreppet med innehåll utifrån en strukturell analys av könsfrågan, vikten av en aktiv omfördelningspolitik och ett jämlikhetstänkande, medan de liberala feministerna menade att det var viktigast att ta fram en lagstiftning som skyddade individen mot könsdiskriminering, framför allt i arbetslivet.
1980-talet inledde nyliberalismens era. En större tillit till marknadens förmåga att organisera arbetet fick fäste, vilket även påverkade arbetarrörelsen. När klassperspektivet minskade i betydelse för Socialdemokraterna påverkade det samtidigt den svenska jämställdhetspolitiken i en mer liberal riktning, konstaterar Soheyla Yazdanpanah.
Under mitten av 1980-talet ser hon att intresset för frågor som rör kvinnors låga löner, arbete och arbetsvillkor minskade.
Den fråga som sedan 1990-talet fått stort utrymme i jämställdhetsdebatten och är den som mobiliserat både feminister och de politiska partierna är vikten av en ökad kvinnlig representation i de politiska och ekonomiska maktpositionerna. Under 2000-talet växte krav på kvotering fram.
När rut-avdraget infördes av alliansregeringen 2007 presenterades den som en jämställdhetspolitisk reform.
– Jämställdhetsdebatten anpassas till medelklassens agenda, intresse och behov. Den har sysslat mest med frågor som bekymrar medelklasskvinnorna. Frågor kring makt och löner, säger Soheyla Yazdanpanah.
– Den bygger också på en liberal analys av ojämlikhet mellan könen och ägnar sig därför sig mest åt jämställd representation i den offentliga sfären och en sorts rättvisa mellan kvinnor och män ”inom familjen” och ”inom klassen”. Jag menar inte att dessa frågor inte är viktiga. Jag syftar på att en del grundläggande mekanismer som ligger bakom den ojämlika könsordning som vi har haft historiskt, inte berörs alls. Att göra skillnad mellan könen har historiskt varit ett sätt att organisera samhället; ekonomin, politiken och sociala relationer. För att ”kön” ska förlora sin betydelse i att skapa hierarkier mellan människor behöver jämställdhetspolitiken göra något åt det stora maskineri som livnär sig på att det ska finnas skillnader.
Varför talas det inte mer om arbetarkvinnors villkor?
– Flera av de grupper som sysslar med feminism på ett professionellt sätt har inte så mycket kontaktytor i sitt liv med de här grupperna. De sysslar med frågor som är viktiga och mer spännande och närvarande i deras liv.
Så, hur klassmedveten är den feministiska rörelsen?
– Det finns olika rörelser. Jag tror att de flesta sympatiserar med vikten av att uppmärksamma klasshierarkier inom forskningen och i politiken. Flera tycker att ”ja” och ”bra” – och ”vad synd det är om invandrarkvinnor”. Men vad betyder det i praktiken? Det har blivit så lätt att tycka progressiva idéer, men det görs väldigt lite i praktiken. Jag ger ett väldigt lågt betyg, ett eller två på en femgradig skala. Vi behöver lägga ihop kön, klass och etnicitet för att förstå hur kön organiserar samhället, ekonomin, kulturen och sociala relationer.
Om vi vänder på frågan – har det hänt något på sistone som lovar gott, som visar på en positiv utveckling?
– Det jag ser som positivt och värt att uppmärksamma i den tid vi befinner oss, med framväxten av ultranationalistiska och fascistiska rörelser som är anti-genus, är att den gamla berättelsen om kön faktiskt har förlorat sin relevans historiskt och i stora delar av världen. Vi har levt med en berättelse om kön i tusentals år, som inneburit att kvinnor och män ”är” olika, har olika förmågor, natur, hjärna… Den föreställningen har använts för att rättfärdiga förtryck av kvinnor. Den tiden är förbi. Under 1900-talet skedde den stora förändringen. Kvinnors politiska mobilisering och organisering, utbildning och rätten att försörja sig har förändrat utgångläget avsevärt. Verkligheten har gjort ett stort hål i den gamla berättelsen, men det återstår mycket att förändra inom ekonomi och sociala relationer.
Vad behöver göras?
– Jag menar två saker. För det första – och det viktigaste – nu behövs en skilsmässa mellan olika feministiska rörelser med klass som vattendelare. Arbetarkvinnorna, där finns både infödda och många rasifierade, har inte samma livsvillkor och därmed inte samma politiska agenda och mål som medelklassen. Kön är ett central del. Men det är en illusion att jämställdhetspolitiken är en paraply som verkar för alla kvinnors intresse. Med en tydlig klassmarkör i den feministiska politiken kan vi tydliggöra hur köns erfarenheter ser ut för olika sociala grupper och formulera politiska mål för att komma åt problemen. Först efter denna skilsmässa och tydliggörandet av olika intressen, kan olika feministiska grupper mötas för att samarbeta kring några gemensamma frågor. Det andra är solidaritet. Kvinnor i maktpositioner behöver inse att i ett längre perspektiv vinner de på att visa solidaritet. De kan frigöra sig från en del av könsförtrycket, men jämställdhet genom att räkna antal kvinnor i bolag eller att vissa får råd att köpa mer service och tjänster rubbar inte hierarkin mellan könen.
Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.