Så låter några av beskrivningarna av de övergrepp som ägt rum på något av landets 21 SiS-hem som beskrivs i rapporten "Vem ska tro på mig? - en granskning av sexuella övergrepp på de statliga ungdomshemmen".

– Övergreppen är ständigt närvarande. Det handlar om allt från att man upplever sig sexualiserad. Att personal flörtar med en, kanske tafsar eller pratar med en om sex. Till att barn utsätts för regelrätta sexuella övergrepp och våldtäkter, säger Elin Wernquist, generalsekreterare på Barnrättsbyrån som ligger bakom rapporten tillsammans med stiftelsen Childhood.

Hon säger också att rapporten tydligt visar att sexuella övergrepp på Sis är ett strukturellt problem och att det inte handlar om "enstaka rötägg".

– Det är helt fruktansvärt. Många av de här barnen bär med sig jättesvåra erfarenheter. Man har varit utsatt för våld och övergrepp och svek av vuxenvärlden under stora delar av sin barndom och sedan låser staten in dem, och i den miljö där barnen är satta för att vara trygga utsätts de för fortsatta övergrepp. Det är förfärligt och fullständigt oacceptabelt för en stat som Sverige att det här pågår, säger hon.

På hemmen tvångsvårdas unga killar och tjejer med stora psykosociala problem. Till grund för granskningen ligger dokumentation från bland annat SiS-hemmen, SiS personalansvarsnämnd och IVO, inspektionen för vård och omsorg, från januari 2019 till maj 2022. Allt som allt rör det sig om 209 rapporter om händelser under en tid på 40 månader. Det innebär att i genomsnitt fem inrapporteringar om händelser gjorts varje månad, några rapporter kan dock röra samma händelser.

Varje år placeras 1 100 unga på SiS-hem och trots att tjejerna är i minoritet på hemmen - två av tre placerade är pojkar - så utsätts tjejerna oftare för övergrepp, enligt statistiken. Dokumenten har maskats innan de lämnats ut, vilket gör att det i vissa fall är svårt att utläsa vilket kön de inblandade har. Men av de 165 fall där det går att utläsa, är de utsatta tjejer i 127 fall och pojkar i 38 fall.

Elin Wernquist säger att det egentligen inte är förvånade.

– Det är väntat om man tittar på hur det ser ut i samhället i stort. Det är flickor och kvinnor som utsätts av män, och det mönstret ser vi även här. Men inte bara, vi ser också att pojkar också utsätts för sexuella övergrepp. Det är viktigt att ta med sig att de toxiska maskulina kulturerna som upprätthåller våld och övergrepp är oerhört skadliga för både pojkar och flickor, säger hon.

Rapporten visar också att många av de anmälningar som görs av de drabbade inte leder till vidare utredningar. Exempelvis har det upprättats 29 Lex Sarah-rapporter under tidsperioden som rör någon form av sexuella kränkningar eller våld, men bara nio stycken har nått till IVO, inspektionen för vård och omsorg. Elin Wernquist säger att det stärker organisationens bild av att barn inte blir tagna på allvar när de berättar om övergrepp.

– Trots att man larmar och säger till på olika sätt så verkar den informationen till stor utsträckning stanna inom SiS. Trots att man enligt lag ska lämna över det till IVO och anmäla till åklagare. Det säger något om hur man ser och bedömer brottsoffers utsagor och berättelser.

Vad tycker ni behöver göras?

– Först och främst man erkänna och ta ansvar för att våld och övergrepp inom vår statliga ungdomsvård är ett stort allvarligt problem, säger hon.

På kort sikt vill Barnrättsbyrån se en förstärkt tillsyn av de statliga ungdomshemmen och att barn får oberoende ombud som hjälper dem att driva sina fall.

– Som det ser ut i dag så blir klagomålsförfarandet en rundgång. Barn ringer till IVO och larmar för att de inte blir trodda på institutionen, men institutionen får ta över och utreda sig själv, säger hon.

På längre sikt kräver Barnrättsbyrån också att tvångsvården av barn och unga reformeras.

– Det här har pågått för länge. Man har satt in åtgärdspaket efter åtgärdspaket, men trots det ser vi ingen effekt. Det är inte värdigt Sverige att ha en tvångsvård för barn de de här problemen återkommer år efter år. Regeringen måste kliva in och agera och tillsätta en utredning för att totalt reformera tvångsvården. Vi måste riva och börja om från början.