Fästingbettet förändrade Emils liv

– Jag hade hunnit ta två av tre sprutor. Fästingplågan gjorde även att vi kollade oss noga. Men en dag i duschen hittade jag en fästing på magen som jag snabbt plockade bort, säger Emil.

En tid därefter fick han influensasymptom och migrän. Efter ett fall i hallen tillkallades ambulanshelikopter som förde honom till Karolinska. Det visade sig att Emil hade smittats med TBE.

– Mitt liv är kaos. Det har varit en livskris. Ett tag grät
jag varje dag och det har varit mycket ångestdämpande, säger Emil när han ser tillbaka på den halvårslånga sjukhusvistelsen.

Osäker prognos

Efter flera månader på Iva, infektionsklinik och neuroakut så blev Emil utskriven lagom till att nästa katastrof slog till – coronapandemin.

– Jag har tappat delar av minnet och hade behövt träffa kompisar som ett steg i rehabiliteringen. Det kändes tungt.

Det tog några veckor av tester och ryggmärgsprov innan diagnosen TBE sattes.

– Jag är en av två miljoner som drabbas av den här formen av TBE som satt sig på lungorna. Man skulle kunna jämföra det med att jag har brutit nacken. Prognosen är osäker, berättar Emil.

Rullstolen har Emil vant sig vid.

– Det har nog varit det minsta problemet eftersom jag har en kompis som sitter i rullstol. Kanske jag haft en större förståelse för vad det kan innebära just därför.

När det gäller framtiden så hoppas han kunna fortsätta jobba i hantverksbranschen men med mer administrativa uppgifter.

– Men ska jag vara ärlig så har jag knappt orkat tänka på det. Det har varit fokus på rehab och att ta sig ur nedstämdheten. Det blir lätt mörkt när livet slits ifrån en.

Även fast livet blir sig allt mer likt finns det fortfarande saker Emil saknar att kunna göra.

– Att klättra. Att bara gå ut i skogen.