– Jag tror inte att själva hatbrotten har minskat, utan bara antalet polisanmälningar. Och det finns nog en rad olika anledningar till det. Det kan bland annat handla om att utsatta inte vill se sig själva som brottsoffer, eller att många upplever att anmälningar inte leder någon vart, säger Göran Stanton från Stockholmspolisens hatbrottsgrupp och föreningen Gaypoliser.

Viktigt att anmäla

I veckan deltar han i ett seminarium på Pride house i Stockholm för att diskutera just den här frågan. Göran Stanton menar att det är angeläget att polisen fortsätter framhäva vikten av att brottsoffer anmäler när de blir utsatta.

– Det är något som vi poliser måste bli bättre på att uttrycka. Även om inte varje anmälan leder till fällande dom är det, om inte annat, viktigt för statistiken. Faktum är också att många homosexuella begränsar sig själva för att slippa risken att utsättas för hatbrott. En del vågar inte hålla sin partner i handen när de går på stan till exempel.

Stort mörkertal

Kina Sjöström, samordnare på RFSL:s brotts­offerjour, deltar också i seminariet. Hon tror inte heller att de homofobiska hatbrotten har minskat bara för att anmälningarna gjort det, och pekar på att mörkertalet bland de som utsätts är mycket stort.

– Det innebär att siffrorna om anmälningar inte säger så mycket, eftersom det är en så liten del av alla homofobiska hatbrott som egentligen äger rum. På RFSL ser vi inga tecken på att det minskar, säger hon.

Att det är viktigt att anmäla hatbrott håller hon med om.

– Men jag kan också bli lite trött på att det alltid tjatas om just det. Det viktigaste är att man blir väl bemött och får ett gott stöd när man blivit utsatt. Många hbtq-personer är rädda för att möta ytterligare kränkningar när de vänder sig till polisen. Och tyvärr är det en rädsla som ibland också förverkligas. Även om polisen har försökt förbättra sig på senare år kommer det ta lång tid att bygga upp ett bra förtroende, säger Kina Sjöström.