Precis som de flesta Sundsvallsbor har jag åkt förbi här många gånger. Slängt en blick ner från E4:an, sett den märkligt formade halvön med stränder på var sida och Kubals skorstenar på andra sidan udden. Tänkt att det är ett konstigt ställe för en så fin strand, och funderat på om det verkligen går att bada där alldeles bredvid fabrikerna.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
I vår serie Medelpad runt har vi denna vecka kommit till Fläsian, området som sträcker sig från den norra strandens norra gräns, ner till Bredsands skola. Vi bad er läsare om tips på ställen att göra nedslag i och nu är vi här med en av er, Guy Cardell, 72. När han var fem år 1950 flyttade han in i ett hus på övre Fläsian med sina föräldrar. I det huset bodde han kvar till 2010 när det tvångsinlöstes för att nya E4-an skulle byggas.
Vill bevara minnena
Numera bor han i Sörberge, men han återvänder hit ofta, och vandrar runt i sina gamla kvarter. Nästan alltid med kameran i högsta hugg. Han vill hålla stället vid liv, bevara minnena av det som var, säger han.
– Det här var ett sommarparadis förr, Sundsvallsbornas havsbad dit Sundsvalls barn fick åka på badresor ända fram till 1970-talet. Jag jobbade här som vaktmästare i tonåren och det var alltid fullt med liv. Det fanns flera kiosker och omklädningsrum, bastu och bryggor ut i vattnet.
Vi spanar ut över stranden där det i början av 1900-talet fanns lyxiga sommarvillor och ett badhotell som drevs av Augusta Pierrou som även drev centralhotellet i Sundsvall. Det var en pampig byggnad, men den förföll med åren och revs 1941.
Guy Cardell vill att vi ska se mer än stranden och tar med oss på en vandring söderut på Norrstigen mot Bredsands skola och sedan tillbaka igen längs vattnet. Att gå genom området med honom är som att vistas i två parallella världar. Jag ser nu, han ser då. För där det i dag är en stig rakt genom en ganska vanlig skog låg när han var barn ett helt sommarstugeområde. Alltihop revs under 1970-talet, när Sundsvalls kommun tänkte bygga fler höghus liknande de som finns i Bredsand. Tomterna löstes snabbt in, människorna flyttade och husen revs.
Det som är kvar
Men det revs liksom bara nästan. Själva husen i trä är borta, men överraskande mycket är kvar. Tillräckligt mycket för att fantasin ska gå igång. Plötsligt, mitt i skogen står två grindstolpar och ett staket. En bit in på det som nog var en pampig tomt finns trappan upp till huset kvar, som om vi fortfarande är välkomna in till det liv som levdes där. En husgrund och havet som glittrar mellan träden. Det är lätt att tänka sig sommarron man hittade här då, innan motorvägens brus överröstade havet.
Guy Cardell har jobbat i skogen hela sitt liv och med hans ögon ser jag att den skog vi vandrar i inte är som den ska. Här har ju varit trädgårdar, och mitt bland tall och björk finns vinbärsbuskar, gullregn och uppenbarligen andra planterade träd som vi inte vet namnet på.
Vi vandrar förbi flera husgrunder och Guy berättar om familjerna som bodde där. Det var viktigt att ha en flaggstång på sommarnöjet tydligen, de står som avhuggna monument i var och varannan glänta. Plötsligt hittar vi en lång trappa upp på ett berg, och väl uppe på toppen säger han.
– Här sprang jag som barn, jag var kanske tio när jag hälsade på min kompis Erik som bodde här. De hade ett pampigt hus, med fin utsikt mot havet.
En plats för minnen och fantasi
Av höghuset blev intet och tomterna växte igen. När nya E4:an, många år senare, skulle byggas fanns en idé om att erbjuda de då tvångsinlösta husägarna en tomt här. Men sedan sade miljökontoret stopp, det var för höga halter av cancerframkallande ämnen från fabrikerna omkring för att de skulle kunna godkänna permanent bebyggelse. Så nu är det en plats för minnen och fantasier. Vacker i sin övergivenhet.
Vi följer några stigar till och kliver ut i solljuset på Sundsvalls camping. Det blir en långsam övergång till nutiden.
– Förr var det tält man campade i, nu är det bara husbilar – ser du vilken buss, säger han och pekar.
Semestrare sitter vid sina uppfällbara bord och solar. Sundsvalls camping kämpar i motvind. I januari tog föreståndaren Mikael Axelsson över driften och han har lagt mycket tid på att städa upp efter den förra ägaren. Men liksom Augusta Pierrou för hundra år sedan såg områdets potential, ser han förbi problemen och mot en fantastisk framtid på Fläsian.
– Vi vill öppna en restaurang där man kan njuta av vår utsikt och äta gott året om. Vi vill ha fler gäster på vintern, och skapa olika paket för gäster som vill besöka Sundsvall. Jag känner att vi långsamt håller på att förbättra vårt rykte, våra gäster är nöjda och glada när de åker, så jag tror att vi är på rätt väg, säger han.
Under sommaren gör ETC Sundsvall nedslag på platser runt om i Medelpad. Har du någon idé om ställen eller människor vi borde besöka? Tipsa oss på sundsvall@etc.se. I nästa nummer besöker vi Ljustorp.
