– Vi vill ha så mycket tid som möjligt med barnen när de är små, säger Linnéa Backström.

Familjen bor i ett hus på landet utanför Linköping. Båda föräldrarna jobbar i eget bolag vilket har gjort det lättare att anpassa arbetstiderna och familjen, som också består av Mathias två barn sedan tidigare som i dag är tonåringar, har dragit ned på utgifterna för att få ihop det. Linnéa Backström säger att det inte alltid varit lätt, men hon är säker på att det är en livsstil som gynnat barnen.

– Jag tänker på alla pussar och kramar som man på något sätt bara får av sina föräldrar. Det låter lite basalt, men det är ju ingen personal som vill pussa och krama på mina barn så mycket som jag vill. Sedan tänker jag på att vi har fått lösa saker tillsammans. Det är inte så att det bara är roligt att vara hemma med tre barn och bebisperioder med allt var det innebär. Det bygger ju relationen att göra både roliga och tråkiga saker tillsammans, säger hon.

Delar på föräldraledigheten

Sabina Bergstedt är 34 år och mamma till två barn, Lucas som är fyra år och Alexander som är ett år. Hon och hennes partner Robert Bergstedt har också valt bort förskolan och varit hemma länge med barnen istället.

De har delat lika på föräldraledigheten och sparat på dagarna så att de kunnat var hemma ett år var. Lucas började på familjedaghem 15 timmar i veckan när han var två år och föräldrarna planerar att vara hemma med Alexander tills han blir tre år genom att gå ner i arbetstid och pussla med sina scheman.

– För oss har det funnits klara fördelar med att vara hemma länge. En liten fördel är att man slipper stressen. En stor är att man får mer tid tillsammans. När man jobbar blir det så lite tid kvar till familjen. Man går och längtar till helgen för att få tid att umgås. Det är jätte­tragiskt att man går och längtar, att man inte kan få ha det så hela tiden. Sen förstår jag att alla inte kan eller vill göra som vi, säger Sabina Bergstedt.

Hon säger att hon själv står åt vänsterhållet politiskt och kan förstå tankarna bakom förslaget om obligatorisk förskola. 

– Samtidigt känner jag att politiker inte ska styra när och var och hur man lämnar sina barn. Jag tycker att de ska underlätta för föräldrar, inte nödvändigtvis att vara hemma länge men att barnen inte behöver vara så många timmar på förskolan. Vi har en så starkt norm i dag med två arbetande föräldrar och barn på förskolan, säger hon.

– Tanken med kvinnofrigörelse var att kvinnor få komma ut och jobba. Men att kvinnor ska komma ut och jobba i någon form av patriarkal struktur är också tokigt. Ingen gjorde det som kvinnor tidigare gjort hemma, så vi får dubbelarbeta. Att då tvinga ut kvinnor mycket tidigare gör att man matar på det här dubbeljobbandet och det dåliga samvetet, säger hon.

I debatten om obligatorisk förskola lyfts ofta frågan om integration. Men Sabina, som själv jobbar med nyanlända elever i förberedelseklass på en skola i Gottsunda, tror inte att det är rätt väg.

– Man glömmer bort hur segregerad skolan och förskolan är. I ett utsatt område är det inte säkert att barnet möter svenska språket ändå. Det är inte rätt väg att integrera folk, det måste man hitta andra frivilliga lösningar för, säger hon.

”En kort del av livet”

Även Linnéa Backström är kritisk till förslaget att införa obligatorisk förskola från två års ålder. Dels är hon tveksam till om det finns stöd i forskningen för att kräva att tvååringar ska gå i förskolan, dels tycker hon att det är ett alldeles för stort ingrepp i föräldrarnas rätt att bestämma.

– Jag tycker att man bör diskutera vad förskolan ska vara i samhället. Jag har enorm respekt för barnomsorgen, speciellt ur ett feministiskt perspektiv. Jag förstår att alla inte har möjlighet att ha sina barn hemma länge. Men är det för föräldrar som måste jobba och behöver barnpassning, eller är det en del av en ideologi som alla ska pressas in i? Vill man hävda att det är för barnens skull måste man titta på vad förskollärare i dag säger om stressiga miljöer och att de inte hinner med barnen. En förskola som inte håller måttet kan hämma barns utveckling, säger hon.

Ett av argumenten för obligatorisk förskola är att det är en kvinnofälla att vara hemma med barnen. Linnéa har varit hemma mer än Mathias, men hon tycker att jämställdhetsargumentet speglar en konstig syn på livet.

– Hur ser man på livet då? Är syftet med livet är att alltid förvärvsarbeta? Är frihet för kvinnor att jobba som män alltid har gjort, och att mäta allt i monetära värden? Eller är frihet att ha en vardag som är njutbar och har tid för sin familj?, säger hon och tillägger:

– Jag kan se problem med att kvinnor blir hemma, men i min värld är det här en del av livet som är ganska kort. Fokus kan inte vara att alla ska jobba så mycket som möjligt hela tiden, säger hon.