Trots att färdtjänst är livsnödvändigt för brukarna och en skyldighet för kommunerna, är krisen ett faktum i Sveriges tre största städer.
Axel Green
Lejla Selmans möte är slut och hon ska hem. I sin elektriska rullstol väntar hon i ett skymmande vinter-Göteborg på att den färdtjänst hon bokat ska dyka upp. Den är försenad. Ingen ovanlighet. Det räknar hon med. Men tiden går och bilen kommer inte. Hon ringer upp Serviceresors växel, men får ett oväntat besked: Hon är redan i bilen.
– Det var jag ju inte, men de sade: ”Jo, men föraren säger att du är i bilen”. Jag sade att jag vet väl bättre själv om jag är i bilen eller inte. Det händer att ju att de är sena, men nu plockade de upp fel person, säger Lejla Selman.
Först efter 45 minuters ytterligare väntan kommer en ny bil. Historien är bara en i raden av exempel på när hon inte kunnat lita på färdtjänsten. Förseningar sker flera gånger varje vecka säger Lejla Selman som, sedan en polioinfektion i barndomen, inte är gående. Hon, som ytterligare 17 813 göteborgare, har bedömts ha behov av färdtjänst för att göra det basala många andra ser som självklart: att ta sig till jobb, till skola, vård och fritidssysslor.
– Vi har redan idag begränsade resor, något jag inte förstår utifrån tanken att vi ska kunna vara delaktiga i samhället. Men man måste alltid förvarna att man kan komma för sent. Det är en stress, säger hon.
Lejla Selman känner att hon inte kan lita på färdtjänsten. Flera gånger i veckan är den försenad – om den alls dyker upp. Bild: Privat
Utbrett problem
Efter pandemin är färdtjänsten i kris. Sydsvenska dagbladet har rapporterat om hur Malmös 5 643 färdtjänstresenärer fått leva med ständiga förseningar, bilar som inte ens dyker upp och hur bokningsappen stängts för bokningar under rusningstid. Färdtjänst är en samhällsservice, en kompletterande kollektivtrafik, som kommuner och regioner har en skyldighet att leverera ”av god kvalitet” enligt färdtjänstlagen. Det är i regel upphandlade taxiföretag som utför tjänsten. Taxiföretag, politiker och tjänstemän i Malmö beskriver bristerna som en följd av ”kapacitetsbrist”. Det finns helt enkelt för få chaufförer och bilar, något som uppstått när taxibranschen drabbades hårt ekonomiskt av pandemins minskade resande.
Enligt den rikstäckande funktionsrättsorganisationen DHR är dock Malmöborna inte ensamma om bristerna. De är de vanligaste problemen som Robert Kindberg, ombudsman på DHR i Göteborg, möter från medlemmar.
– Vi har samma problem i Göteborg. Vi har haft problem i 10–15 år, men med pandemin har det blivit ännu värre. Det är vanligare att bilarna är sena eller inte ens kommer. Det är egentligen bara en service när färdtjänsten kan, inte när kunden behöver, säger han.
Samma bild ger ordförande för DHR i Stockholm, Nils Duwähl.
– Det är rätt bedrövligt och har pågått ända sedan det lugnat ned sig efter coviden och inte kommit in så många bilar i systemet. Många ringer till oss och berättar hur man kommer för sent, inte kommer iväg eller inte kommer hem, säger han.
Leder till isolering
Nils Duwähl säger att de som drabbats hårdast av de 62 986 storstockholmare med färdtjänstbeslut är de som är i behov av rullstolstaxi. Problemen inleddes redan 2018, säger han, då regionsmajoriteten införde en begränsning för antalet resor per person.
– Då började vi märka att det blev bilbrist. Sedan har man inte fått upp kapaciteten. Det får jättekonsekvenser för de som åker. Som vädret är nu behöver jag själv färdtjänsten för att handla, säger han.
Sveriges mål för funktionsnedsättningspolitiken är ”jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning” i samhället. En opålitlig färdtjänstsituation har negativa effekter på det målet på kort och lång sikt, varnar både Robert Kindberg och Nils Duwähl.
– Det leder sakta men säkert till mer isolering. Du måste övervinna grejer varje gång du beställer och ibland kommer inte ens bilen. Det gör att man låter bli, att folk åker mindre färdtjänst, blir mindre aktiva och delaktiga i samhället. Det borde vara tvärtom, säger Nils Duwähl.
Ingen av dem tycker att det räcker att hänvisa till pandemin och taxibranschens kris som godtagbart skäl för att inte leverera en stabil färdtjänst, och menar att bristerna hade aldrig accepterats i någon annan typ av kollektivtrafik. Istället sätter det fingret på en svaghet i ett system utan reserver.
– Alla vill ju göra så att färdtjänsten fungerar, men man lyckas inte. Det enda sättet, om man vill garantera trafiken, är att man kör i egen regi, att kommunen köper in egna bilar och chaufförer, säger Robert Kindberg.
