Estlands tre fängelser står halvfulla tack vare landets låga brottslighet. När fängelser runt om i EU är överfulla passar den estniska regeringen därför på att höra av sig om ett nytt upplägg: Skicka dem till oss. 

Planerna, som fortfarande är i första stadiet, uppskattas kunna dra in drygt 30 miljoner euro till Estland årligen. Det vore ett välkommet tillskott i en estnisk statskassa som stresstestas hårt av inflation, låg tillväxt och Rysslands anfallskrig.

Om man inte får in pengarna inom de närmsta åren kan man till slut behöva stänga och riva någon av de tre anläggningarna.

Mellan det svenska högsäkerhetsfängelset i Kumla och det estniska Tartu, som är det som är aktuellt för att ta emot utländska fångar, är det drygt 79 mil. Tartu öppnades 2002 och var då det första i landet som hade cellfängelser istället för sovsalar. Den moderna byggnaden har flera rekreations- och sportrum, salar för metall-, trä- och textilarbeten, och en fullt utbyggd gymnasieskola, vuxen- och yrkeshögskola. 

Varje fängelsecell är cirka tio kvadratmeter stor, ungefär samma storlek som i Sverige. Mycket är likt den svenska kriminalvården. Det är en förutsättning för att överhuvudtaget få till ett avtal om uthyrning, som regeringen vill. Och medan Kumla är dubbelbelagt med två intagna per cell står två tredjedelar av Tartu tomt. 

Krångligt och långt ifrån klart

Regeringen, med justitieminister Gunnar Strömmer i spetsen, bekräftar att det förs samtal med Estland. Men det betyder inte att det är nära att svenska fångar kan placeras i Estland.

Bara i Sverige skulle ett stort antal lagar och förordningar behöva ändras. Först i mars är Estlands justitiedepartement färdiga med en analys om hur Tartu behöver stärkas och byggas om för att möta andra länders högre krav på säkerhet, vakttäthet och utbildning. Ett exempel är att personalen skulle behöva prata åtminstone grundläggande svenska. 

Det kan alltså fortfarande bli ingenting av alltihop, om Sverige exempelvis gör som Storbritannien och bestämmer sig för att uthyrningsavtalen blir för dyra eller rättsosäkra i slutändan.

Kriminalvårdens fängelser och häkten i Sverige är fullbelagda och behovet av antalet fängelseplatser fortsätter att öka i takt med att straffen skärps. Läget beskrivs som ”mycket ansträngt”. Från myndighetens håll ser man generellt positivt på alla sätt som kan skapa fler platser att placera intagna på. 

– Om Kriminalvården ska kunna klara av vårt huvuduppdrag – att fortsätta kunna ta emot häktade och dömda, så behöver både lagstiftaren och myndigheten titta på alla möjligheter som finns för att skapa platser, säger Caroline Oredsson, rättschef på Kriminalvården.

Men man ser också allvarliga utmaningar med en potentiell utlandsplacering. För att hinna förbereda myndigheten organisatoriskt och praktiskt genomför man nu en egen förstudie parallellt med regeringens utredning och remissförfarandet. 

Dagens ETC har tagit del av utredningsdirektiven för förstudien, som beskriver att man bland annat tittar på hur återfallsförebyggande arbete, besök av anhöriga, sjukvård och transporter ska kunna genomföras utomlands:

”Att låta verkställa frihetsberövande straff i fängelse utomlands är för Sveriges och svenska myndigheters del en helt ny företeelse som kan innebära stora juridiska och praktiska utmaningar. Genomförandet av en reform av denna storleksordning kräver noggranna förberedelser. För att reformen ska kunna genomföras på ett väl genomtänkt sätt behöver Kriminalvården påbörja förberedelser redan i avvaktan på att utredningen redovisar sitt uppdrag.”

Målet är att den omfattande förstudien ska bli färdig till 15 februari.

Facket: Bättre villkor är lösningen

Christer Hallqvist är ordförande i Seko Kriminalvård och har jobbat på myndigheten sedan 1985. Han är kritisk mot att man överhuvudtaget öppnar för möjligheten att outsourca Kriminalvårdens verksamhet, och kallar det ett första steg mot privatisering. 

– Det finns flera anledningar till att det här är dåligt. Jag tycker att den svenska staten ska sköta kriminalvården, här riskerar det att bli något konstigt mellanting eller en främmande aktör, säger Christer Hallqvist.

När ska svensk lagstiftning gälla istället för estnisk? Hur ska fängelser utomlands bemannas? Handlar det om tio, femtio eller hundra placerade intagna? Det är frågor som behöver besvaras enligt facket.

– Det är för många frågetecken kring det här. Jag förstår att man måste skapa fler platser. Men detta är inget bra alternativ. 

Det finns inga snabba lösningar säger Christer Hallqvist, och att bara prata om kapacitetsutbyggnad gör att man lätt missar omfattningen av kriminalvårdens kris. Det är bättre villkor för personalen och fler fängelseplatser i Sverige som kommer lösa myndighetens problem, säger han.

– Dubbelbeläggning är det nya normala och det sliter ut personalen och intagna. Vem vill jobba i kriminalvården när det ser ut så? Personalförsörjningen kommer i skymundan, helt enkelt.

Facket pekar även på att liknande system och avtal varit för dyra och inte löst problemen i länder som Norge och Danmark.