– Att ta sig rätten till någon annans kropp är rent ut sagt avskyvärt. I många fall, såsom i det som vi har läst om idag, får vi inte kännedom om oegentligheter eftersom den utsatta personen helt enkelt inte vågar anmäla eller kontakta facket, skriver Malin Ackholt, förbundsordförande på Hotell- och restaurangfacket, HRF, i ett pressutskick med anledning av Dagens ETC:s artikel om Operakällaren.

Per Persson, avtalssekreterare på HRF, förtydligar raseriet i en intervju med Dagens ETC:

– Vad jag tycker om det här passar sig inte i skrift. Det vänder sig i magen när jag läser er artikel, det är helt sjukt. Jag är så ledsen att de här tjejerna inte gått vidare med det här. Antingen kommit till oss i facket eller polisanmält, säger Per Persson.

Om vi lyfter blicken från Operakällaren, hur grabbiga är restaurangköken 2020?

– Det är hårda relationer. Det känner jag igen. Det hänger ihop med det som beskrivs i artikeln. Man vågar inte säga ifrån helt enkelt, för att man är rädd att bli av med jobbet. Ofta i vår bransch har man inga säkra jobb, inga fasta anställningar. Rädslan är stor att chefen inte ska ringa dagen efter.

Efter Metoo 2017, tuffade er bransch på som förr?

– Vi arbetade med sexuella trakasserier redan innan 2017 och har tagit fram utbildningsmaterial om det, och har jobbat tillsammans med vår motpart Visita för att få bukt med problemet. Jag kan inte säga om det blivit bättre eller sämre efter 2017. Jag kan bara hoppas att det blivit bättre. Men uppenbarligen inte på Operakällaren. Men ja, det är jävligt grabbigt.

Konkret, hur ska man komma till rätta med problemet under vår livstid?

– Helst ska vi lyckas nästa vecka. Den anställda måste säga ifrån. Fungerar inte det måste man gå vidare till facket så att vi kan fånga upp det och ställa ansvarig inför faktum och stämma inför domstol. Och sedan försöka göra handlingsplaner för att göra saker bättre.

Men hur ändrar man existerande attityder i restaurangköken?

– Problemet är att idioter finns i alla läger. De måste få kunskap och inse att det här inte är accepterat på en arbetsplats eller i samhället, att man beter sig inte så här mot andra människor.

En av de jag pratade med sa att i köksvärlden säger man saker till människor som man aldrig skulle säga någon annanstans.

– Ja, det är nästan pennalism. Så är det tyvärr. Det måste branschen jobba med själva. För att få till den förändringen. Vi gör det vi kan med information och utbildning och förbättrade kollektivavtal. Men i slutändan är det ett rötägg som står där och beter sig. Och det ska aldrig accepteras.