Lava Ali studerar socionomprogrammet i Uppsala.
Abdullah Abdulaziz jobbar i hemtjänsten.
De är tre av långt över tusen personer som liksom Atoosa Farahmand delat sina berättelser på #Jagär2015 på Facebook. Och berättelserna fortsätter strömma in.
Att gensvaret skulle bli så massivt hade Atoosa Farahmand inte kunnat föreställa sig när hon skrev sitt inlägg på Facebook. Men så blev det. Och hon bedömer att initiativet nu vuxit från ett upprop till en folkrörelse – som redan gjort skillnad.
– När politiker, även moderater, skriver till oss och säger: Så hade jag inte tänkt på 2015 tidigare, då har vi gjort skillnad!
Politiker hämmmar integration
Det är torsdag och Atoosa Farahmand jobbar, liksom så många andra i dessa coronavirustider, hemifrån. Hon är kulturarbetare och har sedan 2016 jobbat som projektledare för Skånes dansteater och idag har hon två jobb, även som konstnärlig ledare för Konstkupan, ett integrationsprojekt av föreningen Individuell människohjälp.
Atoosa Farahmand ifrågasätter inte bara en mening som ”Flyktingkrisen 2015 får aldrig upprepas” utan även frasen ”Integrationen har misslyckats” som så ofta uttrycks i den offentliga debatten.
– Integration är inte lätt, jag förstår det absolut, jag jobbar ju med integration varje dag! Men om integrationen inte har gått bra, kanske man behöver fråga sig om budgeten varit tillräcklig?
Hon menar att alla behöver förstå att det tar tid att integreras: Lära sig språket, förstå kulturen, hitta bostad, arbete, vänner…
– Vi behöver mer tid och vi behöver satsa på många olika integrationsprojekt för att lyckas! Integration händer inte på ett år, konstaterar hon.
Men hon tror därmed inte att integration i ett nytt land är omöjligt.
– Vi är så många som kämpar med det, som anstränger oss varje dag för att lära oss språket, förstå lagarna och sederna här, vi söker jobb och vi deltar i samhället. Men när politikerna säger ”Vi ska inte tillbaka till situationen 2015” så blir det svårare för oss att känna oss hemma. Det får oss att känna oss utanför, vilket gör att integrationen blir ännu svårare.
En ny bild behövs
Om politikerna väljer att satsa medvetet på integration är Atoosa Farahmand övertygad om att det kommer att gå bra.
– Jag tror att Sverige kan skapa en modell och visa för andra länder vad som ger framgång. Vi kan snabba på asylprocessen, göra det enklare för människor att börja jobba, enklare att öppna ett bankkonto som nyanländ och skapa många projekt. Därefter kan vi utvärdera vad som har varit bra och vad som varit lite svårare, som andra länder kan lära sig mycket av.
Och för att göra detta, menar hon att det är avgörande att vi skapar en ny bild av det inflöde av flyktingar som kom till Sverige 2015.
– Sverige och Tyskland var de två länder som tog emot oss som kom då. Hade fler länder i EU också tagit emot flyktingar samtidigt, hade ingen ens tänkt tanken ”kris”, säger hon.
Men att så många tänker i termer av ”flyktingkris”, menar hon i förlängningen är farligt, eftersom det riskerar att leda till att vi människor inte ser varandra som de människor vi alla är. Vissa klumpas ihop, avhumaniseras, och får aldrig en chans.
I stället behöver vi i landet Sverige vara stolta över att vi 2015 öppnade våra hjärtan och tog emot de som behövde skydd, menar Atoosa Farahmand – och vi behöver kommunicera till omvärlden att det gått bra.
– Svenska politiker har inte kommunicerat detta. Nu är det dags att väcka politiker i Sverige och alla andra EU-länder så att de drar slutsatserna av att vi kan hjälpa människor utan att hamna i kris.
Berättelser spelar roll
När berättelserna som nu läggs upp på #Jagär2015 så småningom skickas till alla Sveriges 349 riksdagsledamöter tror Atoosa Farahmand att det kommer att spela roll. Förhoppningen är att de ska se var och en som delat sitt livsöde och också sin känsla av delaktighet i det svenska samhället, som en människa av kött och blod och i förlängningen som en resurs.
– Många av oss som kommit hit är unga och vi jobbar, vi är en enorm tillgång!
Sprids den förståelsen i Sverige hoppas Atoosa Farahmand att den ska spridas vidare till alla EU:s länder.
Om alla länder hjälps åt menar hon att EU har kapacitet att ta emot, inte bara de som står och stampar vid Greklands gräns, utan alla de cirka 3,6 miljoner flyktingar som lever i Turkiet idag.
– Vårt upprop är för dem! De är människor som du och jag, så länge de inte får ett värdigt liv, som jag har fått, känner jag mig väldigt ensam. Vi måste alla ta in det – inse att vi är väldigt ensamma så länge vi inte hjälper varandra.
Om vi tar emot alla, du är inte rädd för att det leder till en högerextrem motreaktion då?
– Nej, inte om alla länder hjälps åt. Sverige kan inte göra det ensamt, det måste vara alla EU-länder tillsammans. Då blir det inget problem, det är min övertygelse.
Hoppfullt engagemang
Att så många infödda svenskar redan engagerat sig i flyktinggrupper och organiserat solidaritetetsaktioner tycker hon är hoppfullt. Deras berättelser är också välkomna på #Jagär2015.
#Jagär2015 har redan breddats till att även innefatta Instagram. Nästa steg är att ge uppropet internationell spridning.
– När en kvinna skrev på norska och frågade om hon kunde sprida uppropet i Norge kände jag bara, wow! Vi måste engagera fler länder. Vi håller just på med en film som vi ska sprida på engelska, för att motivera andra. #Iam2015 kommer snart och jag hoppas att den översätts till många andra språk. Jag skrev första inlägget, men jag har väldigt många volontärer runt mig. Många hjälper mig. Vi är en folkrörelse och vårt mål är att få politikerna att lyssna!
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
