Enligt den nationella cancerstrategin ska alla cancerpatienter erbjudas en fast vårdkontakt. Vanligtvis får patienter en så kallad kontaktsjuksköterska som ska fungera som länk mellan patienten och sjukvården. Sjuksköterskans uppgift är bland annat att ge emotionellt stöd åt patienten och de anhöriga, förmedla kontakt med andra yrkesgrupper och informera om de kommande stegen i behandlingen.
I Västra Götaland får nästan alla personer med nydiagnostiserad bröstcancer en kontaktsjuksköterska. För personer med prostatacancer är det betydligt ovanligare. Bara 79 procent av dem får en fast vårdkontakt. Prostatacancerförbundets generalsekreterare Göran Hellberg tycker att skillnaderna är orättvisa. Han menar att patienter med prostatacancer också behöver en person att vända sig till.
– Det börjar bli mer okej att prata om prostatacancer, innan har det varit ganska skämmigt. Därför är det extra viktigt att ha en person man kan prata med och anförtro sig till, säger han.
Efterlyser möten
Han tycker att det är viktigt med det mänskliga mötena inom sjukvården, men upplever att de prioriteras bort när sjukhusen har ont om personal och den vårdpersonal som finns tenderar att drunkna i administrativa sysslor.
– Det här är en prioriteringsfråga. Sverige är ett av de läkartätaste länderna och det finns många sjuksköterskor också. Ändå har vi minst antal träffar mellan läkare och patienter av alla OECD-länder eftersom det är så många administrativa uppgifter, säger Göran Hellberg.
De nya siffrorna kommer från Sveriges kommuner och landstings Hälso- och sjukvårdsrapport och visar på stora skillnader över landet. I regioner som Blekinge, Kronoberg och Värmland får nästan alla patienter med prostatacancer en tilldelad kontaktsjuksköterska. I Dalarna ligger sammas siffra på bara 69 procent av patienterna. Göran Hellberg tycker att vården borde vara mer jämlik över landet.
– Alla regionerna har ju en ambition att patienterna ska få en kontaktsjuksköterska, men på vissa ställen prickar man bara i att Pelle eller Stina är det, men utan att de själva ens vet om det. Andra regioner har många kontaktsjuksköterskor med adekvata utbildningar och arbetsuppgifter.
Målet är 100 procent
Socialstyrelsens mål är att alla cancerpatienter ska ha en kontaktsjuksköterska. Nationella Prostatacancerregistret tycker att 90 procent är en mycket god måluppfyllelse. Rikssnittet för prostatacancerpatienter är 87 procent men andelen har ökat stadigt de senaste åren. Maria Frånlund är verksamhetschef och överläkare i urologi på Sahlgrenska universitetssjukhuset. Hon tror att fler prostatacancer-patienter i Västra Götaland har en kontaktsjuksköterska än vad statistiken visar.
– Vi har skärpt kriterierna för hur vi registrerar patienternas kontaktsjuksköterskor. Det registreras först när de själva gått in i patientens journal och fyllt i att han eller hon tagit kontakt med patienten och godkänt sin roll som kontaktsjuksköterska. Vår täckningsgrad är inte hundra procent, men grunden är att alla patienter ska erbjudas det här, säger Maria Frånlund.
Enligt henne är det mycket ovanligt att patienter tackar nej till att ha en kontaktsjuksköterska. Tvärtom upplever de flesta att det finns många fördelar med att ha en samordnande vårdperson.
– De här patienterna har ofta kontakt med många olika vårdenheter, som röntgen, operation och externa vårdgivare. Kontaktsjuksköterskorna har en fantastisk helhetssyn. De är också bra på att fråga om saker som vi läkare inte alltid tar upp, som om patienterna har några anhöriga och hur deras boendesituation ser ut.
Nedprioriterad cancerform
Prostatacancer är den vanligaste formen av cancer och drabbar ungefär 10 500 personer i Sverige varje år. Ändå upplever Prostatacancerförbundets generalsekreterare Göran Hellberg att cancerformen kommer i skymundan. När förbundet började med sin kampanj Mustaschkampen hade de svårt att få kändisar att medverka eftersom sjukdomen var så förknippad med ”impotens och gamla gubbar”. På senare år tycker han att människor har börjat uppmärksamma och lära sig mer om prostatacancer. Ändå upplever Göran Hellberg att bröstcancerpatienter har bättre villkor, något som statistiken över kontaktsjuksköterskor är ett tecken på.
– Vi ligger fortfarande efter bröstcancer. Det har varit flashigare att jobba med det och större möjligheter att få forskningsanslag för bröstcancer. Men vi börjar komma i kapp.
