BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– I hus händer det något hela tiden. Det är pannan som kan gå sönder, tomten som ska hållas i ordning, det ska krattas löv och klippas häckar och så vidare. Det är tråkigt att känna att man inte orkar, säger Bert Johansson. 

Att bo kvar i huset fungerar okej så länge de båda är friska och i livet, tycker de. 

– Men en dag blir ju en ensam och ska ta hand om allt. Då skulle det vara skönt att redan ha flyttat till något mindre och ordnat en del, säger Bert Johansson. 

Allra helst vill de bo kvar i Vånga, men här går hyreslägenheterna i princip att räkna på fingrarna. Idealet skulle vara en så kallad trygghetsbostad. Där de äldre hyr en lägenhet och har tillgång till gemensamma ytor och matsal och där det finns bemanning vissa tider på dygnet. Men några sådana bostäder finns inte i byn. Det finns inte i Norrköpings kommun över huvud taget – än så länge.

– Det är synd. Vi skulle trivas allra bäst om vi fick bo kvar här i Vånga, säger Berit Johansson. 

Under årens lopp har kommunen i omgångar pratat om att bygga fler bostäder i Vånga, berättar Berit och Bert, men det har inte blivit något. Det är beklagligt tycker de. Och förmodligen även olönsamt. Genom att samla de äldre i bemannade trygghetsbostäder skulle kostnaderna för till exempel hemtjänst kunna minska i och med färre resor. 

– Och det skulle innebära en ökad trygghet för oss äldre, säger Bert Johansson.

Lägenheter finns det fler av i Skärblacka. Men att hitta en ledig lägenhet att hyra är svårt. Och att köpa en tycker de är ett dåligt alternativ så här på ålderns höst. Det är ju just det där med ägandet och skötseln av bostaden som de vill komma ifrån. 

– Och till Norrköping vill vi inte flytta, säger Berit Johansson med bestämd röst. 

”Blir dyrare att flytta”

Ett alternativ till en trygghetsbostad och hyreslägenhet skulle kunna vara en bostad i radhuslängorna i samhället där de bor i dag. 

– Men där trivs folk alldeles för bra! Det blir väldigt sällan någon till salu, säger Berit Johansson.  

Berit och Bert Johansson är inte ensamma om att vilja bo kvar på hemorten på äldre dar. I deras bekantskapskrets vill de flesta det. Och eftersom det är svårt att få tag på överkomliga hyreslägenheter i närheten slutar det ofta med att de äldre bor kvar i sina villor in i det sista. Vilket i sin tur gör att det blir liten omsättning på villorna och svårt för till exempel barnfamiljer att hitta större bostad. 

Rune Andersson, representant för PRO i det kommunala pensionärsrådet, instämmer i att det är svårt för äldre att hitta passande mindre bostäder i Norrköping. 

– Problemet med de seniorbostäder som finns specifikt för 55+ eller 65+ är att de ofta är bostadsrätter och då kostar det ju en eller ett par miljoner att komma in i dem. Och det är ju inte alla som har en miljon på banken, säger han. 

Bland de vanliga privata bostäderna som byggs utgör hyran samma problem.

– Där ligger ju hyran på mellan 8 000 och 10 000 för en tvåa. Det är ju inte heller lätt för vem som helst att flytta in och betala den hyran, säger Rune Andersson. 

Han håller även med om att dagens bostadsmarknad bidrar till att de äldre blir kvar ensamma i stora bostäder. 

– Många gånger är det ju så att man kanske sitter ensam i sin stora bostad och vill flytta till något mindre, men det går ju inte för att det blir dyrare att flytta än att bo kvar, säger Rune Andersson.