När personalen på flickans skola fick veta vad som hänt anmäldes hennes föräldrar och kusinen för äktenskapstvång.
Fallet är ett av 110 fall av misstänkt äktenskapstvång som anmäldes till polisen förra året.
De tre misstänkta friades i tingsrätten i december och i mitten av juni i år friades de även i hovrätten. Enligt domstolarna gick det inte att avgöra om tillställningen var en förlovningsfest eller ett bröllop.
Statistik från Brottsförebyggande rådet (Bra) visar att de fällande domarna är få. Sedan lagstiftningen skärptes 2014 har endast åtta personer dömts, varav fyra till fängelse och fyra till villkorlig dom. Under samma period anmäldes 475 misstänkta fall av äktenskapstvång och vilseledande till tvångsäktenskapsresa.
Större ansvar att stoppa
Nu vill regeringen att det ska bli lättare att döma föräldrar för äktenskapstvång. Från och med 1 juli skärps lagstiftningen. Christina Malmqvist, sakkunnig på det nationella kompetensteamet mot hedersvåld på Länsstyrelsen i Östergötland, säger att lagändringen kommer att göra stor skillnad för barn som riskerar att giftas bort. Nu förutsätts ett barn alltid vara i det som kallas utsatt belägenhet och det har ingen betydelse om barnet själv hävdar att hon eller han ville gifta sig.
– Nu ligger ansvaret på föräldrarna. De har ansvar för att hejda ett äktenskap. Tidigare har föräldrarna hänvisat till att barnen själva vill. Men nu skulle föräldrarna få mycket fler frågor under en rättegång om varför de inte stoppade tillställningen. Nu slipper barnen ”bestämma själv”, de slipper det ansvaret det innebär att behöva tänka på både sig själva och familjen och släkten. Man behöver inte ens fråga dem vad de vill, säger hon.
Lättare gå in med LVU
14-åringen i Landskronafallet vittnade i domstolen om att hon inte blivit tvingad till förhållandet utan själv ville vara tillsammans med kusinen. Just i hennes fall är det oklart om föräldrarna och kusinen hade fällts med den nya lagstiftningen, eftersom domstolen menade att bevis för att ett äktenskap verkligen skett saknades.
Men Christina Malmqvist säger att även om misstänkta föräldrar inte fälls i domstol, så kan skärpningen i lagen ge andra myndigheter, till exempel socialtjänsten, större möjligheter att agera.
– Det finns få lagar som räcker hela vägen. Det är därför det är viktigt med samverkan. Man kan tänka sig att det blir lättare för socialtjänsten att gå in med LVU (Lagen om vård av unga). Tidigare har det ibland varit svårt för socialtjänsten att agera, de behöver ju också leda saker i bevis. Man får inte omhänderta barn på lösa grunden, men med den skärpta lagstiftningen har socialtjänsten mer att komma med, säger hon.
Hon betonar också att skärpningen ställer högre krav på personal inom skolan och socialtjänsten som möter de drabbade.
Efter sommarloven brukar medierna rapportera om tomma stolar i klassrummen. Barn som gifts bort i hemländerna under sommaren och inte kommer tillbaka. Den skärpta lagen ger möjlighet för socialtjänsten att sätta ett utreseförbud i fall där någon riskerar att giftas bort. Men Christina Malmqvist understryker att den typen av resor sker alla tider på året. Just i år har coronapandemin också gjort situationen extra besvärlig.
– Det finns en risk att barn försvunnit redan i mars-april utan att någon uppmärksammat det. Och det finns en hög toleransnivå i samhället för att folk håller sig hemma. Man kan dra sig tillbaka utan att väcka misstankar, säger hon.
Hon är, liksom de flesta som jobbar mot våld i nära relationer på något sätt, orolig för att det kommer att bli en stor ökning av personer som söker hjälp efter sommaren.
– Jag saknar någon form av nationell kommunikation till medborgarna. Vi får besked varje dag om att vi ska hålla oss hemma och tvätta händerna, men man hade behövt säga att är du utsatt för våld så ska du söka hjälp. Våld är alltid akut, säger hon.
