Sedan i december är Leila Swartling engagerad i Extinction Rebellion, som översätts till ungefär utrotningens rebeller och förkortas XR. Rörelsen startades i England i slutet av oktober och kräver att regeringar talar klarspråk och med hjälp av media för ut information om den pågående klimatkrisen, en omfattande mobilisering för att minska koldioxidutsläppen till noll år 2025, samt deltagande demokrati för att förhindra krisen.

Liksom i Stockholm, Skåne, Örebro och på Gotland formas nu en lokal rörelse även i Göteborg.

– Jag lockades av XR för att de inte hymlar med hur akut läget är utan det är en del av huvudbudskapet. En massutrotning av arter håller på just nu och det är ett möjligt framtidsscenario att det också gäller människor, säger Leila Swartling.

Bredden i budskapet kan appellera till många. Leila Swartling valde att lägga sin ideella tid på den nya rörelsen sedan hon sett en filmad XR-föreläsning om den akuta situationen och civil olydnad.

– För att göra en civil olydnadsaktion behöver man inte dra ihop 500 personer och man behöver inte samla 10 000 namn för att någon ens ska kolla på ens namninsamling – det räcker att man är tio personer och kan nå ut så mycket mer. Det gjorde mig jättepeppad. Jag har varit mycket i organisationer där 70 procent av energin har gått åt till att värva medlemmar som inte ens vill vara medlemmar. Här kommer en rörelse som det bara strömmar folk till.

Leila Swartling konstaterar att klimatfrågan individualiserats, uppmaningar handlar oftare om sopsortering än om att gå med i en rörelse och sätta press på politiker. Hennes eget miljöintresse har gått i vågor och senaste året hade hon nästan gett upp.

– I höstas fick jag klimatångest på ett sätt jag inte haft innan. Och när jag började prata om det på det sättet med vänner, att ”så här känner jag inför klimatfrågan” så visade det sig att det inte bara var jag och att ett sådant samtal kunde pågå länge och konstruktivt. Vi kunde ta hand om varandras känslor och prata om hur man ska hantera det här. Jag tror att en möjlig väg framåt är att avindividualisera klimatfrågan. Ta bort skammen och börja prata om vilka det är som ansvarar, egentligen.

Hennes ångestnivåer har nu sjunkit betydligt. Och sedan engagemanget vaknade ser aktivisten nya paralleller. Som hur Fossilgasfällan uppmärksammar hur Preemraff får fördubbla sina utsläpp, samtidigt som Västra Götalandsregionen kampanjar om att bli fossilfritt. Det går inte ihop.

– Jag tycker att kommunen ska göra som de gjorde i Vancouver nu och utropa krisläge för klimatet. Fokusera väldigt mycket på det och rulla tillbaka beslut som går emot det målet. Och ta aktiva åtgärder för att bli fossilfritt till 2025.

Kritiker menar att det vore bättre att bygga vidare på befintliga organisationer än att starta nya –  den som står närmst XR i tillvägagångssätt vore i så fall Greenpeace. Leila Swartling har tidigare varit engagerad i olika rörelser, men såväl metoden som tajmingen gjorde uppstickarrörelsen attraktiv.

– Greenpeace är otroligt bakbundna av ekonomiska skäl. Och de gör många balla grejer, men de har inte förmågan att engagera befolkningen. De är ute på havet eller på någon plats man inte har en relation till. Man känner inte att man kan göra något, mer än kanske skänka 200 kronor i månaden. Det känns som att det passiviserar. Jag tycker att Greenpeace är viktiga – men vi måste göra något akut, nu. Och befolkningen måste med.

Än så länge har en aktion som stoppade trafiken i Vasastan genomförts, aktivister har stöttat lokala Fridays for future, flera informationsmöten har hållits och under filmfestivalen delades ett tveksamt uppskattat pris ut. I glittrig inramning arrangerades en prisutdelning utanför biograf Draken.

Preemraff i Lysekil, Borealis i Stenungsund och ST1 i Göteborg uppmärksammades med apokalypspriset för sina enorma utsläpp och motiveringar och ironiska tacktal möttes av aktivisters ivriga applåder. Filmfestivalen hade tema apokalyps och sponsrande Volvo fick också en släng av sleven.

Civil olydnad är förstås inte okontroversiellt. XR motiverar det med den akuta klimatsituationen.

– Tanken är att störa så mycket så möjligt. Det kan hända att man då skapar ekonomisk skada genom att man till exempel stoppar trafik eller någon verksamhet. Att synas och störa, med ett högre syfte, är ett av målen med aktioner.

XR följer en plan som är upplagd månad för månad. I januari har de fokuserat på strategifrågor. I februari inleds så kallade Extinction talks, den 26 februari håller Leila Swartling och oceanograf Ola Kalén i det första föredraget på Frilagret.

– Sedan i början av december har det bara strömmat till folk med olika kompetenser. Vi har forskare från Chalmers, vi har kommunpolitiker, studenter, pensionärer och skolungdomar – det är en sådan bredd. Många har inte engagerat sig förut, det är så coolt, säger Leila Swartling

I mars blir det fler föreläsningar, informationsmöten och träningar.

– Alla behöver ju inte vara med och skapa inre strukturer och sådant men tanken är att vi ska kunna utbilda så många som möjligt i civila olydnads-träningar och forma aktivistgrupper som kan vara med i april.

Allt är lite av en uppladdning inför just april. Vecka 16 kallas ”International Extinction Rebellion Week” och då ska rörelsen märkas ordentligt.

– Man behöver inte ens bli del av den organisation som finns för XR I Göteborg just nu. Är man en grupp personer som skriver under på XR:s mål så är det bara att göra en aktion. Sedan finns det strukturer att luta sig mot, kontakter och en stödgrupp för hållbar aktivism om man håller på att bränna ut sitt engagemang eller vill ha stöd i juridiska frågor, säger Leila Swartling.

Själv är hon beredd att bli gripen och sitta i häkte eller betala böter, men ickevåldsprincipen är central.

– En grej som nästan skrämmer mig mer med klimatkrisen än själva klimatet är den sociala oroligheten i samhället som triggas av den. Människor blir oroliga och systemen klarar inte av de påfrestningar som extremväder och sådant innebär. Så att behålla och stärka demokratin är lika viktigt som själva klimatet. Jag skulle inte ägna mig åt våld. Och att förstöra egendom känns onödigt, man ska bara göra så mycket skada som leder till ens mål, man behöver inte överdriva.

Engagemanget varierar, det finns de som gått ner i arbetstid för att ägna sig åt klimatfrågor, och sådana som anmält att kan ringas in vid aktioner. Närmre ett hundratal finns i kretsen. Nu ska de forma en aktiv mediagrupp för externa kontakter, en finansgrupp som ser över lämplig organisationsform och möjlighet att söka pengar. De engelska målen ska också konkretiseras till en lokal kontext.

– Vi letar folk som är duktiga på kommunpolitiken. Det finns intresseanmälningar för det så det är på gång.

Efter aktionerna i april planeras en ny cykel om, med omorganisation och viss återhämtning.

– Rörelsen bygger ju på en akut känsla som är jätteviktig. Både för att det är realiteten och för att det skapar energi. Men civil olydnad har fått kritik för att det tar mycket kraft. Om många får böter eller hamnar i häkte och sådär så behöver man dra sig tillbaka lite och samla ny kraft.