Jake Johnston vid tankesmedjan Centre for Economic and Policy Research i Washington har noga följt hjälpinsatserna på Haiti efter det förödande jordskalvet som skördade över 300 000 liv för snart fyra år sedan. Han menar att det finns flera lärdomar att dra inför det framtida arbetet i Filippinerna.
– En av de saker som inte fungerade särskilt bra på Haiti var att den lokala regeringen och de lokala organisationerna till stora delar förbigicks av de utländska organisationerna, säger Jake Johnston.
Som exempel nämner han hur USA:s biståndsmyndighet i sin hjälpverksamhet satsade motsvarande 8,5 miljarder kronor på företag och organisationer som främst var baserade i USA.
– Detta medan mindre än en procent av pengarna gick till haitiska organisationer.
Jake Johnston anser att omvärlden nu bör se till att regeringen i Manilla istället får ta huvudansvaret för insatserna, och att samordningen av återuppbyggnaden till stora delar bör styras lokalt.
Större transparens
Samtidigt menar flera experter att det behövs en betydligt större transparens jämfört med hur det har varit vid tidigare hjälpinsatser. Detta skulle garantera att de organisationer som arbetar med hjälpinsatserna verkligen ser till att möta de lokala behoven på ett effektivt sätt.
Vijaya Ramachandran och Owen Barder, forskare vid tankesmedjan Center for Global Development, påpekade nyligen i en rapport att privata aktörer och ickestatliga organisationer ofta får lejonparten av de offentliga pengarna i samband med hjälpinsatser. Men trots detta finns det få offentliga utvärderingar av vilken service som levererats, hur många liv som räddats, eller vilka misstag som har begåtts.
I fallet Haiti har det här, enligt Ramachandran och Barder, skapat en stor besvikelse bland lokalbefolkningen.
Bristen på insyn kan dessutom påverka hur effektiva insatserna blir.
– På Haiti såg vi hur olika organisationer inte kommunicerade med varandra, vilket ledde till att olika grupper helt enkelt upprepade varandras arbete, säger Jake Johnston.
Samtidigt hävdar vissa av de organisationer som just nu deltar i hjälparbetet på Filippinerna att de är mycket transparenta och tydliga i sin kommunikation.
– Vi ser till att alla kan se var våra pengar tar vägen, och vi talar hela tiden med andra organisationer, säger Rachel Sawyer, vid hjälporganisationen All Hands Volunteers.
En utmaning som flera organisationer och experter lyfter fram är att det ofta är svårt att samla in de resurser som krävs för ett mer långsiktigt återuppbyggnadsarbete. Vissa anser att detta hänger samman med hur medierna fungerar – där det ständigt dyker upp nya ämnen som leder bort allmänhetens uppmärksamhet.
Enligt de senaste uppgifterna från de filippinska myndigheterna omkom minst 5 560 människor i samband med orkanen, medan nästan 4,5 miljoner människor förlorade sina hem.
Ramy Srour/IPS