Ryska övningar i Östersjön med Sverige som mål är dock inget nytt, påpekar Malcolm Dixelius. Han menar att det kan bli svårt för Ryssland att höja beredskapen, men tror att vi kommer se övningar som simulerar ett Nato-angrepp.

Inte heller Martin Kragh, Östeuropaforskare vid Utrikespolitiska institutet, tror att Ryssland kommer att avvika från tidigare mönster. 

– Det mest troliga är att vi får se en fortsättning av de praktiker som vi redan är vana vid sedan de senaste tio åren. Officiella uttalanden om kärnvapenhot och en retorik om att flytta fram militära förband närmare den finska gränsen. Vi har även sett hur propaganda och desinformation har använts vid flera tillfällen. På längre sikt kan vi däremot se att Ryssland framför allt förstärker gränsen mot Finland, men det är en väldigt lång gräns som består av skog och träskmark, påpekar Martin Kragh. 

Ingen extrem överreaktion

Trots fler ryska flyg i luften, desinformationskampanjer och fler cyberattacker så ska vi alltså inte förvänta oss någon större reaktion från Ryssland, menar Martin Kragh. 

– Det är viktigt att sätta det i perspektiv. Ryssland har inte sen Sovjetunionens fall varit så militärt inblandat i en konflikt som man är nu. De kommer ju knappast att välkomna ett svenskt medlemskap, men man behöver heller inte förvänta sig någon typ av extrem överreaktion. 

Att Ryssland är upptagna med sin invasion av Ukraina spelar givetvis roll, men även ländernas bakgrund spelar in för militären menar Malcolm Dixelius. 

– Den ryska militären tar nog detta med ro, de är väl medvetna om att de här två länderna inte kommer att bidra till att Nato blir mer inriktat på krig. Snarare tvärtom. Det blir ytterligare två länder med ett försiktigt för­flutet när det gäller stormaktsrelationerna.

”Mycket talar emot angrepp”

Hugo von Essen, analytiker vid Centrum för Östeuropastudier, tror att det är osannolikt att Sveriges och Finlands ja till Nato skulle resultera i en rysk militär attack.

– Man ska absolut ta hoten på allvar och vi kommer säkert att få se en militär upprustning i Kaliningrad, i Sankt Petersburg, på Östersjön, längs finska gränsen. Men det finns mycket som talar emot ett angrepp, säger han.

För det första attRyssland fortfarande är upptagna med Ukraina där de lider stora förluster av både soldater och utrustning. För det andra är Sverige och Finland betydligt mer riskabla mål att ge sig på. Sannolikheten är större för att Nato hjälper till militärt vid ett sånt scenario.

– Ett tredje skäl är att det blir nog svårt för ryska ledningen att rättfärdiga ett anfall mot Sverige eller Finland. Men visst, de kan fortsätta hävda sitt narrativ att Natos expansion är ett hot mot Rysslands existens och att de måste försvara sig preventivt.

– Med det sagt kan Ryssland förutom militärtekniska åtgärder ta till ett helt spektrum av hybrida metoder: cyberattacker mot myndigheter, mot infrastruktur, mot vattenförsörjning, desinformationskampanjer.

Hur oberäknelig är Putin tror du?

– Ganska oberäknelig. Ukrainakriget är ett tecken på det. Samtidigt vet vi sedan 15 år vilket som är hans slutmål. Att trycka tillbaka Nato från Östeuropa och återupprätta gamla Tsarrysslands maktposition. Vi vet också vilka medel han har. Det enda vi inte vet är hur långt han är redo att gå.

Svårare att vidta åtgärder

När Finland kom med sitt Natobesked i torsdags reagerade Kreml med att kalla det ett hot mot Rysslands säkerhet och något de måste svara på. Hur det svaret skulle se ut gick de inte in närmare på. Och faktumet att Sverige och Finland går med ihop gör det också svårare för Ryssland att vidta olika åtgärder, enligt Martin Kragh. Men det som spelar större roll är processens hastighet.

– Även om Ryssland skulle ha för avsikt att påverka den här processen så är hastigheten med vilken den äger rum det som talar för att Ryssland inte skulle klara av att dra igång några större påverkanskampanj­er. Det vi har sett tidigare är underrättelseoperationer och de ryska aktörerna är en del av en militär befälsordning som är väldig trögrörlig. Kampanjerna tar lång tid att utforma så deras möjlighet att reagera på kort sikt är i de här fallen begränsade, säger Martin Kragh. 

Ökad aggression mot väst 

Malcolm Dixelius menar att Ryssland under lång tid ändå sett Sverige och Finlands närmanden till Nato och om de skulle vara livrädda för Sveriges medlemskap i Nato så skulle de tagit en risk tidigare.

Men Sveriges medlemskap i Nato är inte heller avgörande för Rysslands militära agerande, understryker Martin Kragh.

– Den grundläggande problematiken är intern i Ryssland, de går i en mer auktoritär utveckling år för år och det speglas i en ökad aggression mot grann­länder men också mot väst. Den trenden kommer att fortsätta så länge Putin är vid makten, det påverkas inte av ett svenskt beslut i Natofrågan.