I den föreslår Tidöpartierna i korthet att polisen ska ges möjlighet att använda hemliga tvångsmedel mot personer som formellt sett inte misstänks för brott. Men som kan tänkas bli det.

Syftet från regeringens håll är inte oväntat att ge polisen nödvändiga verktyg för att komma åt den eskalerande grova gängkriminaliteten. Frågan är till vilket pris för övriga medborgare.

I Turkiets fotspår

– Man behöver inte gå långt tillbaka i historien för att se hur relativt väl fungerande rättsstater brutits ner av liknande lagstiftning. Titta på Ungern där rättssystemet sakta monteras ner. Även i Polen sker något liknande. Det mest skrämmande exemplet är Turkiet där man i princip avskaffat rättssystemet och satt det under regeringspartiet AKP:s kontroll.

Det säger Mikael Westerlund. Han är advokat och medförfattare till Advokatsamfundets remissyttrande om Utredningen om preventiva tvångsmedels delbetänkande som presenterades i oktober i fjol. Utredningen beställdes ursprungligen av Magdalena Anderssons regering och är den som ligger till grund för det lagförslag som nu skickats till lagrådet.

Trots jämförelsen med Turkiet, som under president Erdogan gått i en mer auktoritär riktning, tror inte Mikael Westerlund att den svenska, parlamentariska demokratin direkt skulle hotas om riksdagen säger ja till förslaget. Men han ser en risk för att den rättsstat som känner ett behov av att övervaka sina medborgare också ändrar karaktär och långsamt förvandlas till en polisstat.

Vilka är de största problemen med lagförslaget?

– De är många. Att övervaka individer som inte misstänks för brott innebär en kraftig integritetskränkning, en som också kommer att drabba personer runt den avlyssnade – flickvän, vänner, mamma, pappa – som också kommer bli avlyssnade, vilket sällan kommer fram, säger han.

Om man lyfter blicken och tittar på förslagen ur ett samhällsperspektiv tror Mikael Westerlund också att det finns en risk att de medborgare som upplever sig övervakade av staten till slut låter bli att använda sig av grundlagsskyddade rättigheter såsom yttrandefriheten.

Ett tredje problem han pekar på är avsaknaden av en sammantagen analys av de konsekvenser en implementerad lag kan få, bland dem just risken för uppluckring av rättsstatens principer.

Möjligt slag i luften

Möjligen finns också ett fjärde. För enligt Mikael Westerlund är det oklart om de presenterade lagförslagen verkligen behövs.

– Syftet är att stävja grov brottslighet. Men det är redan idag möjligt att gå in med tvångsmedel om man misstänker att någon förbereder ett mord. Samma sak när det gäller grov narkotikabrottslighet. Lagförslagets praktiska betydelse kan därför ifrågasättas, säger han.

Både ris och ros

Stöd för denna undran kan med lite god vilja hittas i regeringens egen, försiktiga formulering om vad utökad användning av tvångsmedel ska leda fram till. Enligt dem ”väntas” lagstiftningen ”på ett påtagligt sätt kunna bidra till att förhindra allvarlig brottslighet som har koppling till kriminella nätverk”. Följaktligen misslyckas de enligt Mikael Westerlund med att leda saken i bevis.

– Man för en diskussion med en nordisk utblick, men det är svårt att göra jämförelser när olika skandinaviska länder har olika regelverk, säger han.

Tove Carlén, jurist på Journalistförbundet, anser liksom Mikael Westerlund att lagrådsremissen borde kompletterats med en konsekvensanalys, både av det aktuella förslaget och av tidigare som gått i samma riktning.

– Vi har under flera år sett en förskjutning mot ökad användning av hemliga tvångsmedel. Ett exempel är att man underlättat för polisen att få tillgång till spaningsdata från Försvarets radioanstalt. Men vi vet inte vilka effekter den ökade användningen har fått, säger hon.

Till skillnad från Advokatsamfundet begränsar Journalistförbundet sin analys av regeringens föreslagna lagändringar till hur de kan tänkas påverka rättssäkerheten. Där delas både ris och ros ut.

– Bra är till exempel att man föreslår utökad dokumentationsplikt för beslut om hemliga tvångsåtgärder för att de som är föremål för dessa ska få större insyn. Men det hade man kunnat införa utan att gå vidare med utökade tvångsmedel.

Sämre är enligt SJF att lagförslaget innebär en förskjutning i skyddet för uppgifter som omfattas av tystnadsplikt och att det är oklart om lagen kommer att få de önskade effekterna.

– Det vore olyckligt om man inskränker människors frihet och sen inte får några positiva effekter, utan bara negativa, säger hon.