BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Uppgifterna motsägs på bred front
Bakom dessa kontroller stod framför allt Rönnskärsverkens förra miljöchef, Rolf Svedberg, som i förra veckan vittnade under rättegången. Han berättade att han reste till staden Arica två gånger för att kontrollera att anläggningen verkligen kunde göra jobbet – att de hade kompetens och erfarenhet – och vid andra resan, att jobbet rullade på. Rolf Svedberg tonar i rätten ner hur mycket arbete som det giftiga materialet krävde – det skulle bli en snabbt avklarad historia.
– Upparbetningen handlade om veckor, säger Rolf Svedberg.
Men att upparbetningen av 20 000 ton slam skulle ha kunnat gå så snabbt är en uppgift som motsägs på bred front. Boliden har kallat ett vittne, professor Bo Björkman, som påstår att det skulle ta mellan 5,9 och 7,3 år. Efter det tillkommer ytterligare arbete i ”ett par år” för att om-processa det material som inte kunnat upparbetas (se faktaruta). Denna siffra utgår dessutom från en dygnet runt-drift.
Varit klart 2021
Advokaterna som representerar chilenarnas bolag, Arica Victims, har ingen bestämd uppfattning om hur lång tid en eventuell upparbetning skulle ta, men de hävdar att Bolidens siffror är teoretiska och verklighetsfrämmande.
– Minst 20 år, säger advokat Göran Starkebo.
Han konstaterar att tiden för upparbetning är relevant, eftersom avfallsslammet från Skelleftehamn lades upp på en av jordens torraste platser, så torr att den enligt Göran Starkebo innehar världsrekordet i regnuppehåll – 14 år. Och ju längre slammet ligger, desto dammigare blir det. Så länge som slammet låg på Rönnskärsverken var det övertäckt. Det skedde dock aldrig i Chile, trots att Rolf Svedberg påpekade att det var nödvändigt.
ETC Umeå har gjort en egen beräkning. Den baseras på fakta i målet och kända förutsättningar, men den har naturligtvis också felmarginaler. Patrik Norqvist, fysiker vid Umeå universitet, har utifrån ETC:s uppgifter räknat fram att om upparbetningen börjades den 17 oktober 1984, som det chilenska företaget Promel påstod, så skulle den fortfarande pågå. Man skulle faktiskt inte vara klar förrän i bästa fall om fyra år, i november 2021.
– Det låter rimligt, säger Göran Starkebo och fortsätter:
– Fabriken kördes absolut inte dygnet runt och det finns inget i målet som visar det. Om man förhåller sig till verkligheten som den var, med normala arbetsdagar, så är beräkningen korrekt.
Räknat på dygnet runt-drift
I Bolidens beräkning har man räknat på dygnet runt-drift. Det finns inga dokument i målet som styrker detta mer än ett pensionerat chilenskt vittne. Samma vittne har för övrigt också bekräftat att anledningen till att Promel tog emot avfallet inte var upparbetning, utan att de behövde pengarna för att undvika konkurs.
– Det man får fram om man tittar på dygnet runt-verksamhet är en maximal kapacitet, vad som är möjligt. Men det fanns absolut ingen skiftgång. Dessutom har ju Boliden faktiskt aldrig sett fabriken i produktion över huvud taget trots flera besök, säger advokat Göran Starkebo, som också menar att Rolf Svedberg inte var kompetent nog för uppdraget att granska Arica inför utförseln av gruvgiftet.
– Det är Bolidens fel, inte Svedbergs, att det blivit som det blivit. Du hör ju själv orimligheten i att uppskatta upparbetningen till några veckor eller månader.
Ändrat inställning
En stor del av rättegången har handlat om Bolidens kontroller. Rolf Svedberg var miljöchefen som stod för kontrollerna på plats och kontakterna med både myndigheter, agenter och företag. För några år sedan skrev han i en debattartikel i DN att ”jag anser att Boliden och svenska staten måste bistå de drabbade. Det är det enda mänskligt och moraliskt rätta”. I rättegången höll han dock inte fast vid det, utan fokuserade i stället på att det fanns många oklarheter i vad som hänt.
”Korrekt hantering”
Han tycker också, nu som då, att han hade tillräcklig kunskap om företaget Promel och vad de höll på med.
– Det var min bedömning att de hade prestanda för att klara uppgiften och jag vidhåller att det var en korrekt hantering, säger Rolf Svedberg.
Varför betalar inte Boliden av goodwill eller går med på en förlikning?
– Denna fråga har länge präglats av allvarliga anklagelser, missförstånd och starka känslor på bekostnad av vad som faktiskt skedde. När nu detta prövas framkommer orsaken till varför transporterna skedde, hur myndigheternas deltagande såg ut samt vilka förutsättningar som fanns i Chile, säger Klas Nilsson, kommunikationschef på Boliden och fortsätter:
– Sammantaget innebär det att ansvar måste placeras hos Promel och chilenska myndigheter och inte hos Boliden som tog mycket stort ansvar i samband med transporterna. Dessutom saknas helt grund för att våtverksslammet orsakat den arsenikexponering som det påstås.
Rolf Svedberg ville inte svara på några av ETC Umeås frågor efter sitt vittnesmål.
Giftskandalen
Boliden betalade 1984 det chilenska företaget Promel för att ta emot 20 000 ton gruvavfall, våtverksslam, som Boliden själv inte kunde hantera.
Materialet innehöll en mängd grundämnen och var rikt på tungmetaller. Kvicksilver, bly, kadmium, silver och guld är några exempel på ämnen som ansågs värdefulla och säljbara. Dessutom fanns i avfallet 17,5 procent arsenik (3 500 ton).
Avfallet skickades från Rönnskär i Skelleftehamn till staden Arica i norra Chile. Men det upparbetades aldrig. I stället byggdes nya bostäder, ett slags kåkstad, intill. Barnen använde slamberget som lekplats och avfallet användes av boende som markutfyllnad. Promel gick i konkurs.
Ett stort antal Aricabor intill slamhögen har drabbats av en rad olika sjukdomar som led- och lungproblem samt cancer. Det finns många exempel på missfall och tidig död i området.
796 personer har visat förhöjda halter av arsenik i urinet. Dessa menar att det västerbottniska bolaget är ansvarigt och har genom ett bolag stämt Boliden AB:s dotterbolag Boliden Mineral på sammanlagt drygt 100 miljoner kronor.
Boliden har nekat att betala ersättning utan menar att de problem som finns har orsakats av det chilenska bolaget Promel och de lokala myndigheterna som tillät bostadsbyggande.
Rättegången pågår i två månader till den 7 december i Skellefteå tingsrätt.
Så här har ETC räknat:
Mängden gruvavfall som överläts var cirka 20 000 ton.
Det fanns en anläggning i Arica och ingen ny var påtänkt.
Kapaciteten på anläggningen var 1,2–1,5 ton per timme. Det är den mängd avfall man kan mata in i upparbetningsprocessen där man förädlar och utvinner bland annat arsenik. I räkneexemplet har vi utgått från 1,5 ton per timme.
Avfallet från Boliden var dock så komplicerat till sin sammansättning att det inte kunde processas rakt av. Det skulle i stället användas som spädning till annat avfall i upparbetningen. Slammet från Boliden kunde därför bara användas med en takt av 360–450 kilo per timme (30 procent av maxkapacitet).
Vid en mindre testkörning 1984 fick man ut 60 procent säljbara metaller och arsenik (arseniktrioxid). Resterande 40 procent måste processas på nytt. Boliden har i ett dokument från 1980-talet själva kallat det materialet för ”Gud vet vad”. Det innebär att avfallet som ska genom förbränningen blir långt större än de 20 000 ton man startade med. Efter första körningen finns 8 000 ton kvar. Sammanlagt måste man göra om hela processen elva gånger innan man är nere under ett ton.
I ETC:s beräkning körs anläggningen 40 timmar i veckan. Det finns inga uppgifter i målets handlingar att den skulle köras på annat sätt. Vi har här inte räknat med semesterstängningar utan bara vikt två veckor för underhåll. Boliden besökte Promel två veckor och under båda dessa var det stängt för underhållsarbete.
Startdatum för upparbetningen är enligt ett telex från Promel den 17 oktober 1984.
Patrik Norqvist, fysiker på Umeå universitet och känd bland annat från produkttester i SVT-programmet Plus, har hjälpt till med uträkningen av de givna omständigheterna. Han kommer då fram till att upparbetningen skulle ta 37 år och 13 dagar. I så fall hade man blivit klar runt den 1 november 2021. Räknar man med den lägre kapaciteten (360 kilo per timme) hamnar slutdatum i 2026.
Källor: Rättegångshandlingar i målet mot Boliden
