– Om man med asylrätt menar den som är reglerad i FN:s flyktingkonvention och deklarationen om mänskliga rättigheter går det inte. Jag kan inte heller se något i EU:s direktiv som gör det möjligt att villkora volymmål, säger Lena Halldenius, professor i mänskliga rättigheter vid Lunds universitet.

Samtidigt är asylrätten i de internationella regelverken begränsad till dem som lever upp till flyktingstatus, vilket är ganska svårt, påpekar hon.

– FN:s definition av flyktingar är ganska snäv, det räcker inte att man flyr från krig utan man måste ha personliga skäl. De flesta som är de facto flyktingar lever inte upp till definitionen och alla som hamnar utanför är migranter. Största delen av de som är på flykt idag faller inte i någon av kategorierna.

En produkt från 50-talet

Flyktingkonventionen skrevs i spåren av andra världskriget och undertecknades 1951. Det var då inte meningen att den skulle gälla globalt eller bli permanent. När FN på 60-talet tog beslutet att göra den permanent ändrades inte innehållet.

– Flyktingkonventionen skrevs med utgångspunkt i frågan vad staterna har skyldighet att göra för de flyktingar som redan var här i Europa. Det är därför det är så ”rationellt” att ha hårda gränskontroller, som exempelvis Frontex i Medelhavet, för då kickar inte flyktingkonventionen in, säger Lena Halldenius.

Lena Halldenius förklarar att konventionen har inte heller någon definition för klimat- eller miljöflyktingar, vilket hon ser som ett problem. Gränsdragningen mellan vad som är krig, konflikt eller förföljelse är också en svår fråga där religion och etnicitet ofta är inblandade.

– Det skapar konstiga konstruktioner när man måste ha personliga skäl. Verkligheten håller på att komma ikapp flyktingkonventionen, men den är det bästa vi har just nu, säger Lena Halldenius.

En förändrad debatt

Eftersom de flesta skyddssökande inte omfattas av asylrätten i strikt mening skapas en möjlighet för politiker att hävda att man respekterar asylrätten även om man vill vrida åt kranarna, menar Halldenius. Att volymmål överhuvudtaget kan diskuteras beror på att man gjort internationell rättighetsfråga till en nationell angelägenhet, menar hon.

– Det hade varit omöjligt att prata om volymmål 2015, men nu handlar diskussionen om hur många flyktingar Sverige tål, inte om varför de flyr.

Louise Dane är doktor i offentlig rätt på Stockholms universitet. Hon har noterat att det ur ett juridiskt perspektiv är skillnad på de volymmål som diskuterades för några år sedan och de som diskuteras nu.

– Då diskuterades ett tak för hur många som skulle få sina skyddsskäl, vilket bryter mot internationell rätt. Kommer man hit och åberopar skyddsskäl så måste det prövas. Det handlar i grunden om att det finns ett absolut förbud att utvisa någon till en plats där denne riskerar tortyr eller förnedrande och omänsklig behandling, säger hon.

Idag kallas volymmålet inte längre för tak utan för riktlinje, vilket gör det svårare att hävda att det direkt strider mot asylrätten. Det går dock att diskutera om själva syftet med att ha ett riktmärke strider mot syftet med asylrätten, menar Louise Dane.

– Avgörande för om ett riktmärke är juridiskt acceptabelt beror på vilka åtgärder man sätter in om det överskrids, i syfte att avskräcka människor från att komma hit. Det har till exempel diskuterats att återinföra id- och gränskontroller mellan Sverige och Danmark. Sådana kontroller kan strida mot EU:s kärnvärden om fri rörlighet. EU har också tidigare riktat kritik mot sådana kontroller.