– För mig handlar det om att vara förberedd på olika störningar som kan inträffa. Det kan både vara samhälleliga störningar, som till exempel elavbrott, pandemi och krig eller störningar i vattenförsörjning. Eller privata störningar som till exempel skilsmässa eller dödsfall.  

Betonar det sociala 

Herman Geijer betonar vikten av det sociala i prepping. Att skapa kontakt är avgörande om och när en kris inträffar. Han lyfter fram kunskap i gemenskap. 

– Sedan ska man tänka på våra grundläggande behov. Fysiska behov som att ha mat, vätska och värme men också psykologiska behov, att vara trygg, att inte vara ensam.  Och vi mår bättre av att få information, kanske en radioapparat som inte går på el är bra att ha. Att vara krismedveten handlar inte om att vara rädd hela tiden. Han förklarar att han är medveten om vad en kris kan innebära och hur man ska göra för att klara av en oviss morgondag.

– Det handlar om att bygga ut det sociala nätverket: att lära känna sina grannar, att vara organiserad i till exempel Hyresgästföreningen. Socialt kontaktnät betyder att man kan få hjälp när något händer. Människor fungerar väldigt dåligt ensamma. Vi söker vi oss till andra. Om alla har lite resurser, kan vi dela på dem. Har någon det, kan man använda det. Det är mycket effektivt.  

Hitta lagom nivå 

Herman Geijer vänder sig mot prepper som identitet. På ­50-talet var människor mycket mera medvetna om vad kris innebar än vad folk är idag. ­Ingen kallade sig för prepper då. 

– Jag ser mig själv inte som det. Det är dock en del av mitt normala liv. När jag ser människor som har ris för ett år, då tänker jag: Nä, så här ska jag inte bli. Det finns en grundläggande nivå när det handlar om att preppa, eller för att ­använda Herman Geijers begrepp krismedvetenhet, och det är att klara sig utan samhällshjälp.

Myndigheterna förväntar sig att vi ska klara oss i en vecka.