Med sin uppmärksammade kampanj i Stockholms tunnelbana förra året förklarade Sverigedemokraterna att det organiserade tiggeriet skulle förbjudas. Sedan dess har både Socialdemokraterna och Moderaterna följt efter, men ingen har ännu förklarat vad de menar med ”organisering”.

– Jag tycker att politikerna har missförstått allting. Själva organiserandet handlar om att samordna, organisera platser och dela pengarna, det är det som jag skulle lägga i ordet organisering. Men i politikerna använder det som exploatering och det är ju redan förbjudet, säger Mårten Schultz.

Riskerar att bli ”fördomsfullt”

Vill man komma åt utnyttjandet av tiggare så har redan Sverige lagar som kan träda in, men av okänd anledning inte används, enligt Schultz. Ockerparagrafen är en sådan, som säger att det är förbjudet att ”utnyttja någon annans trångmål, beroendeställning eller underlägsenhet till att tillskansa sig förmåner”.

– Det är egentligen nyckelparagrafen i den här diskussionen men är i princip bortglömd, fortsätter Schultz.

Varför använder man den inte då?

– Instinktivt uppfattas den som ålderdomlig och redan i språket är den väldigt gammeldags.

Louise Dane är doktorand i offentlig rätt vid samma institution som Schultz, och hon ser ett annat problem med att skriva lagar om att förbjuda tiggeri – det är omöjligt att förbjuda en frivillig gåva från en människa till en annan utan att begränsa även andra gåvor.

– Jag har väldigt svårt att se hur man kan definiera vad som är tiggeri. Risken finns att det blir väldigt fördomsfullt. Det finns ju länder som har förbud mot tiggeri så det går, men det är svårt att ringa in det och det som sällan nämns är att förbudet i dessa länder inte efterföljs i någon större utsträckning. Det här förbudet handlar bara om att kommunicera hur vi ser på det tiggeri, utsattheten kommer inte försvinna. Det handlar om att vi skickar signaler om att vi tycker att det är jobbigt att folk sitter på gatan och tigger pengar, säger hon.

I Sverige var tiggeri förbjudet fram till 1981, men att gå tillbaka till den tidigare lagstiftningen är inte ett alternativ enligt Herbert Jacobson, universitetslektor i civilrätt vid Linköpings universitet.

– Det är väldigt svårt att beskriva de fenomen man vill komma åt. Du kan inte gärna beskriva att alla rumäner som kommer till Sverige, eller de som är mörka i skinnet och håret och sitter utanför affärer, är förbjudna att göra det. Det är lite så de här lagarna var formulerade. Det handlar inte bara om att man är fattig, utan också att man beter sig på ett omoraliskt sätt, enligt den tidens sätt att se.

Svårt att motivera bössor

En av de svåraste nötterna att knäcka för justitiedepartementet blir alltså att skriva ett lagförslag. Och det måste skrivas på ett sätt som inte inskränker organisations- och näringsfriheten, enligt Mårten Schultz. Med ett förbud mot organiserat tiggeri skulle det annars bli svårt att juridiskt motivera Röda korsets bössor på stan, Rädda barnens insamlingar och de politiska partiernas ständiga önskemål om ekonomiska bidrag.

– Att förbjuda mot utnyttjande av tiggare, det går ju. Men som Morgan Johansson (socialdemokratisk justitieminister, red. anm.) säger, att man ska förbjuda människor att tjäna pengar på människor som tigger, blir svårt. Man måste förklara varför det inte rör sig om organiserat tiggeri när Röda korset står med sin bössa och sedan ger sin chef 800 000 kronor, säger Mårten Schultz.