100 000 ton avfall, mängder av läckta gifter och en saneringskostnad på 125 miljoner kronor. Det blev konsekvenserna av skandalbolaget Think pinks verksamhet i Botkyrka. Kommunen är en av de som har drabbats hårdast i härvan, vars rättegång inleddes i början av månaden.
Men vem bär skulden för det som hänt? Elva personer står åtalade för olika typer av miljöbrott och ekobrott. Men till viss del har Botkyrka – och andra drabbade kommuner – ett eget ansvar. Det anser miljöbrottsexperten Nils Hydén.
– Kassmyra, där avfallet dumpades, är vad jag förstår en gammal grustäkt. Att ha en sådan verksamhet där är rent fördärvligt. Föroreningar rinner rakt ner i marken.
De borde ha förstått att det inte var lämpligt?
– Ja, jag tycker det. Förmodligen tutade Think pink i kommunens politiker och tjänstemän att deras verksamhet var miljövänlig, och så blev det precis tvärt om. Kommunens tjänstemän, som ska vara sakkunniga, borde ha sett att valet av plats är extremt viktig i sådana här verksamheter. Att hantera avfall i en gammal grustäkt – redan där borde larmklockorna ha ringt.
Tidiga varningstecken fanns
Boende i Botkyrka klagade på Think pinks avfallshögar långt innan åtal väcktes mot företaget. Kerstin Macke Eriksson, som bor 500 meter framför Kassmyra, anmälde bolaget för miljöbrott redan 2017. Men då lades ärendet ner. Hon samlade också in 534 namnunderskrifter för att stoppa sophanteringen, något som inte hörsammades av politikerna.
2018 började det brinna i avfallsberget i Kassmyra. Giftig rök spred sig i området och en närbelägen förskola var tvungen att stänga.
Men det var inte förrän 2020, när en brand bröt ut i en soptipp i Kagghamra i Botkyrka, och medierna började bevaka frågan mer intensivt, som kommunen verkligen tog saken på allvar.
För Nils Hydén är det svårt att förstå varför de lokala beslutsfattarna inte gjorde något tidigare.
– Lagstiftningen innehåller alla verktyg som kommunen behöver. För mig förefaller det som tafflighet ifrån kommunens sida, säger Nils Hydén.
”Gått korrekt till”
Jelinka Hall är miljöchef på Botkyrka kommun. Det har hon varit i två år, så hon var inte anställd när bränderna bröt ut. Men hon säger att myndighetsutövningen på det stora hela har gått korrekt till.
– Vi fick in en anmälan från Think pink om att de skulle ha rena massor, alltså inga föroreningar. Det togs beslut om försiktighetsmått som verksamhetsutövaren skulle följa och efterleva.
Hon förklarar att bolag som hanterar avfall kan fortsätta med sin verksamhet i några år efter att en myndighet har beslutat om att förbjuda den. Det kan de göra genom att överklaga beslutet tills det får laga kraft.
– Lagstiftningen sätter lite käppar i hjulet.
Hon betonar också att miljö- och hälsoskyddsnämnden i Botkyrka har fått stärkta resurser för att kunna göra fler uppsökande tillsyner.
– Det är väldigt viktigt för kommunen, efter de tunga erfarenheter den har haft med bränderna i sophögarna.
Näringslivet över miljön
Nils Hydén anser att det finns en slapphet i många kommuner vad gäller att hålla företag ansvariga för miljöförstöring.
– Kommunpolitiker vill vara, så att säga, ”smidiga mot näringslivet”. De vill inte gå för hårt fram. Men miljöbalken innehåller ingenting om att man ska vara smidig och vänlig. De vill gynna det lokala näringslivet, så att de får in företag, arbetstillfällen och skattepengar. Det är en till synes väldigt enkel ekvation för dem. I inte så få kommuner finns det dessutom företagarintressen bland kommunpolitikerna.
Botkyrka kräver drygt 115 miljoner i skadestånd av Think pink. Totalt krävs 260 miljoner av de drabbade kommunerna. Mer kommer det att bli, tror Nils Hydén, och de åtalade från Think pink har knappast råd att betala det.
– De här banditerna kommer ju inte ha några hundratals miljoner att betala kommunernas skadeståndsanspråk med.
Så vem får betala då?
– Det blir du och jag.
