Bilden av unga handlar om makt. Det handlar om hur vi som vuxna använder utrymmet vi får och hur de flesta av oss så småningom slutar att betrakta oss själva och i stället tycker att andra ska förändras. Det menar åtminstone Eva Barron, som är socionom på fritidsgården Guts i Angered. Det är en gratis mötesplats för tjejer och transpersoner från 13 år, där en till exempel kan pyssla, vara med i samtalsgrupper, dansgrupper och anordna temakvällar.
– Vi måste bli bättre på att ta tillvara ungdomars kompetenser. Det är något knepigt med skolan när kompetenserna inte omvandlas till goda betyg. När det inte är något fel på inlärningsförmåga, inget fel på intresset och ändå ser betygen inte bra ut, säger Eva Barron.
Hopp om förändring
I sitt jobb möter hon många engagerade unga som tar initiativ, är välformulerade och tar för sig. Ändå fungerar det ofta inte i skolan, där vi missar att ta tillvara en hel generation. Samtidigt trycker Barron på att vi som vuxna måste börja syna oss själva och vad vi lägger på unga i dag, ofta landar skulden där den inte hör hemma. Många tjejer hon möter på Guts tror att det är något fel på dem, att det är de som måste förändras, när det egentligen är vuxenvärlden som har misslyckats. På mötesplatsen får de en chans att prata eller bara vara, och Eva Barron hoppas att verksamheten ska bidra till att fler unga tjejer ställer krav.
För henne är ungdomarna en källa till hopp om förändring.
– Jag känner mig alltid väldigt trygg när jag är med ungdomar, för ungdomar har ofta snabba reaktioner på saker. Om det händer något obehagligt på spårvagnen till exempel så sitter andra och tänker ”Jag borde göra något”. Då kan man nästan lita på att det är tonåringen som agerar. Jag tycker att det är en fantastisk egenskap som jag ser hos många ungdomar, säger hon.
Den negativa bilden av den ansvarslöse ungdomen med fötterna på sätet känner Eva Barron inte igen.
– Klart att det finns negativa exempel, som i alla grupper. Men min erfarenhet av tonåringar är att de är artiga, kloka, intresserade.
– Jag tycker att ungdomar ofta beskrivs som en enhetlig grupp, ofta också indelat i andra stora grupper, som tjejer och killar, invandrare och vita svenskar. Det är sådana enorma grupper som man egentligen knappt kan prata om i generella termer, säger hon.
Gammal myt
Lösningen som Eva Barron ser är att fortsätta, och utvidga, det förebyggande arbetet som till exempel hon och de andra på Guts håller på med. Och att vuxna på allvar börjar tänka på och prata med unga, om till exempel manligt, kvinnligt, kärlek och makt. Kanske särskilt med unga män, även om det känns obekvämt och svårt.
– Min erfarenhet är att de flesta killar inte tycker att det är fjantigt, utan de är ganska sugna på att prata om manlighet, kvinnlighet och kärlek. Det är också en sådan här gammal myt att killar inte skulle vilja prata om viktiga saker.