– Mycket av vår verksamhet vilar på frivilliga och många av dem är över 70 och tillhör riskgrupp. Hur ska det bli nu när de inte kan ta det här ansvaret längre, säger Eliot Wieslander, generalsekreterare för organisationen i Sverige.
Bristen på skyddsutrustning finns även här, precis som hos många andra vårdgivare.
– Just nu har vi tillräckligt för att hålla öppet i två veckor till, säger han.
Faller mellan stolarna
Vanligtvis är de flesta som kommer till mottagningen EU-migranter, främst romer. De faller mellan stolarna då de saknar sjukförsäkring från hemlandet till följd av diskriminering, men inte heller omfattas av lagen som ger papperslösa rätt till hälso- och sjukvård. Nu ser de att även andra grupper söker sig till kliniken.
– Vissa är turister som varit här och hälsat på och sedan fastnat här när gränser stängts. Vissas sjukförsäkring har gått ut. Även några med svenskt personnummer har kommit men tyvärr kan vi ju inte ge några andra besked än annan vård gör, vi jobbar ju på samma sätt, säger Eliot Wieslander.
Flera personer har uppsökt mottagningen av oro. Dels finns inte information från Folkhälsomyndigheten översatt till alla språk, som exempelvis bulgariska, dels vet många inte vart de ska vända sig. Kliniken har hämtat information från de berördas hemländer, översatt själva och jobbar aktivt med att sprida den.
”Saknas rutiner”
Flera personer med symptom på covid-19 har uppsökt mottagningen.
– Det saknas rutiner kring vart de som inte är i behov av akut vård men fortfarande är sjuka ska vända sig när de inte har ett hem att vänta i. Vi hjälper gärna till att sprida information, särskilt till dem som inte kan läsa, men då behöver vi också ha information att sprida, säger Eliot Wieslander.
Om någon är akut sjuk ordnas ambulanstransport enligt samma rutiner som för folkbokförda och de får då vård enligt samma rutiner, men för de som inte är akut sjuka saknas en plats att isolera och återhämta sig. Det lämnar dem i en oerhört utsatt situation och ökar också risken att smittan sprids i gruppen, där många också tillhör högriskgrupper. Eliot Wieslander menar att en viktig insats vore att öppna fler offentliga toaletter för att ge fler en chans att skydda sig.
– Det vore bra för många med en ökad tillgång till varmt vatten och tvål. Både för den här gruppen men också för andra hemlösa och människor som rör sig ute, säger han.
Han menar att smittskyddet behöver fungera även de mest utsatta.
– Vården gör fantastiska insatser men särskilt kommunerna skulle kunna göra mer. Vi vill inte ha en situation där människor dör på gatan, säger han.