Det är en solig eftermiddag i början av augusti och i trädgården vid Gula Villan i Alby med sitt idylliska läge precis vid Albysjön råder febril aktivitet. Här håller projektet Demokratiodling till och när ETC Stockholm kommer på besök står plantering på schemat.
Ungdomarna som deltar är 16–23 år och kursen med Demokratiodling är en obligatorisk del av deras tre veckor långa sommarjobb. Fem grupper med fyra ungdomar i varje grupp har fått varsin jordplätt där de först ska plantera ett träd och sedan anlägga en liten trädgård med andra plantor runt om. Kiro Kharil är 17 år och tycker att det är kul att gräva i jorden.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Vi har fått lära oss hur man odlar och att samarbeta med personer vi inte kände innan, det har varit bra. Vi har också pratat om demokrati och om att det är viktigt att ta hand om jorden, berättar han. Kiros sommarjobb innebär att plocka skräp, rensa ogräs och hålla rent i offentliga miljöer. När jag frågar vad som är roligast, att sommarjobba eller gå på kursen, ler han och vrider lite på sig.
– Alltså, vanliga sommarjobbet är mer min grej, men den här kursen är ändå intressant. Jag har inte så mycket erfarenhet av att odla. Jag är född och uppväxt i Italien och där fick vi också gå en odlingskurs med skolan. Den enda i min familj som odlar är min mormor, men hon bor i Egypten, säger Kiro Kharil.
Hans nyfunna kompis Samuel Lindh, som har fått uppdraget att läsa upp planteringsinstruktionerna för sin grupp, säger att han mest gillar de praktiska momenten på kursen.
– När vi ska sitta länge och lyssna känns det nästan som vanliga skolan, det är jag inte så bra på. Jag gillar att göra saker, jag brukade odla tomater med farmor när jag var yngre. Men jag egentligen mer intresserad av tekniska saker, jag pluggar till rörmokare, det tycker jag är kul, säger han och återgår till att gräva ett hål till en av plantorna.
Utmaning att nå ungdomar
Idén till Demokratiodling föddes när Boodla, som är en förening som jobbar med att lära människor som bor i Stockholm om ekologi, odling och biologisk mångfald, märkte att ungdomar var en målgrupp som de hade svårt att nå.
– Vi hade lätt att nå barn och vuxna, men inte ungdomar. Vi tänkte att det berodde på att ungdomar inte tycker att det här är så coolt, men samtidigt ville vi inte acceptera det. Så då började vi klura ut hur vi kunde göra för att nå dem och blev presenterade för Studiefrämjandet, berättar Agnes Fischer som är en av initiativtagarna.
Tillsammans med Ingrid Rogblad på Studiefrämjandet skapade de projektet Demokratiodling där hållbar utveckling, odling och demokrati är de bärande elementen.
– Vi på Studiefrämjandet har länge jobbat med ledarskap och demokratiutveckling hos ungdomar och det matchade perfekt med Boodlas idéer om odling och hållbar utveckling. Jag brukar säga att vi odlar demokrati, vi sår frön av förståelse och växer tillsammans, säger Ingrid Rogblad.
Hennes kollega Agnes Fischer menar att det också finns en stark koppling mellan demokrati, mat och möjligheten att påverka sin närmiljö.
– Under kursen pratar vi mycket om hur vi i västvärlden överkonsumerar och hur fördelningen av jordens resurser ser ut. En ännu mer konkret fråga som vi tar upp handlar om vem som har rätt att bestämma hur det ska se ut i vår närmiljö. Att själv kunna odla vad man äter i stället för att köpa besprutade grönsaker är ett sätt att ta makten över både sin närmiljö och sin matkonsumtion, säger Agnes Fischer.
Naturkontakt i barndomen avgörande
Tillsammans med odlingscoachen Dante Hellström har initiativtagarna för Demokratiodling arbetat fram kurskonceptet där teorilektioner om hållbar utveckling, demokrati, ledarskap och plantering varvas med praktiska moment där ungdomarna får plantera och odla.
– Jag har tidigare jobbat med barn på förskolor och hållit odlingsworkshopar för vuxna också. De som brukar vara med på mina kurser är ofta redan insatta och vill verkligen lära sig mer. Men att jobba med ungdomar som vi gör i det här projektet har varit väldigt utmanande och kul. En del av dem kanske tycker att det känns helt meningslöst och det taggar mig att få dem att lyssna och förstå att det här angår dem också, säger Dante Hellström.
Han menar att många unga i dag växer upp utan kontakt med naturen och att de därför känner sig alltmer främmande inför att vistas i den eller stoppa ner fingrarna i jorden som man gör när man odlar.
– Naturen är en plats där man kan andas ut och slappna av. Det är som en tillflyktsort som är till för oss alla, att ha kontakt med naturen är väldigt värdefullt. I dag lever många barn och ungdomar ett helt artificiellt liv och är helt avstängda från naturen, det är lite som att vara avstängd från livet självt, säger Dante Hellström.
Han får medhåll av Agnes Fischer från Boodla, som menar att det blir svårare för ungdomarna att fatta hållbara beslut om de inte har någon relation till naturen eller förstår konsekvenserna.
– Forskningen visar att om man har en bra kontakt med naturen utvecklar man också sin empatiska förmåga och att naturkontakten i barndomen är central för hur man förhåller sig till miljöfrågor när man är äldre, säger Agnes Fischer.
Nya möten
Ungdomarna som deltar i Demokratiodlings kortkurs kommer från olika delar av Botkyrkas kommun; från villorna i Tullinge, Tumba och Grödinge till höghusen i Fittja, Alby och Norsborg.
Att få möta personer i sin egen ålder som man kanske inte skulle lära känna annars har också blivit en central del i kursen.
– Även på mitt sommarjobb träffar jag ju personer som kommer från andra delar av Botkyrka, men det känns som vi kommer närmare varandra nu på kursen eftersom vi måste samarbeta på ett annat sätt i odlingsgrupperna, säger Lisa Ahlén som bor i Tumba.
Hon har planterat en hasselbuske tillsammans med sina nya kompisar och håller nu på att sätta andra plantor runt om trädet.
– Det här momentet har varit det roligaste, att få plantera, men jag tycker teoripassen har varit bra också. Nu har jag fattat lite mer hur demokrati och mat hänger ihop, jag tänker att jag ska börja odla egna kryddväxter eller potatis i vår radhusträdgård. Nu vet jag hur man gör, säger Lisa Ahlén och skyndar upp till huset tillsammans med kompisen Minna Axert för att vara med på avslutning och diplomutdelning.
