Ett år senare är väljarnas dom hård. I en färsk undersökning från SVT/Novus säger 6 av 10 att politiken som förts efter Januariavtalet varit ganska eller mycket dålig, och bara 11 procent att den varit ganska eller mycket bra.
– Det är ju ganska eller mycket tråkigt för de som står bakom Januariavtalet, säger Ali Esbati, riksdagsledamot och arbetsmarknadspolitisk talesperson för Vänsterpartiet.
Avtalet går i helt fel riktning för att minska ojämlikheten i samhället, menar han.
– Det är bara konstatera att det var ett mycket dåligt avtal, från arbetarrörelsens och vänsterns perspektiv.
Få S-vinster
Marika Lindgren Åsbrink är analyschef på S-märkta tankesmedjan Tiden och utredare på LO. Hon menar att Januariavtalet redan från början innehöll för få vinster för Socialdemokraterna.
– Det är svårt att som socialdemokrat att tycka att helheten är särskilt bra även om många punkter är vettiga. Men det finns för få socialdemokratiska profilfrågor, säger hon.
Hon tycker att resultatet har blivit ungefär som väntat.
– Några av de värsta sakerna är inte klara än heller, det återstår att se hur det blir med dem. Egentligen tycker jag inte att det finns något bra alternativ, samtidigt som jag ser att man som regeringsparti kan genomföra mer än om man står utanför regeringen.
Klassklyftor ökar
Miljöpartiet har fått igenom en hel del i Januariavtalet, men Aida Badeli, språkrör för Grön ungdom, är ändå kritisk.
– De förslag som avtalet innebär är inte det bästa för Sverige. Framförallt när C och L får igenom politik för de allra rikaste, och alla privatiseringar, säger hon och nämner avskaffandet av värnskatten som det allra sämsta i avtalet tillsammans med införandet av marknadshyror.
– Miljöpartiet har gått med på en politik som leder till att klassklyftorna ökar i samhället. 70 procent av våra väljare definierar sig som vänster, då är inte Januariavtalet rätt väg.
Samtidigt finns det mycket positivt i avtalet, anser hon.
– Familjeåterföreningen är det bästa i avtalet, ett steg mot en mer human migrationspolitik. Och Miljöpartiet har tjänat på att sitta i regering eftersom Sverige fortsatt driver en klimatpolitik som på lång sikt innebär att utsläppen går ner.
Satte upp röda linjer
Vänsterpartiet släppte igenom avtalet i riksdagen, men under hösten riktade V en misstroendeförklaring mot arbetsmarknadsminister Eva Nordmark när en av punkterna skulle genomföras, reformeringen av Arbetsförmedlingen.
– Vi drev fram ett stopp för den huvudlösa tokprivatiseringen, säger Ali Esbati.
Han ser inget konstigt i att V först släppte igenom avtalet och sedan riktar misstroende mot politiken i det.
– Jag menar att det är fullt logiskt. Vi lovade i valet att vi skulle agera för en rödgrön regering och att hålla SD borta från regeringsmakten. Men sen har vi inget som helst ansvar för Januariavtalet, som vi inte deltar i. Därmed förbehåller vi oss rätten som oppositionsparti att göra vad vi kan för att stoppa politik som vi inte stödjer.
De röda linjer som V har satt upp gäller även punkterna om arbetsrätten och marknadshyror.
– De allra största och värsta grejerna i avtalet är sånt som ännu inte har blivit av, men som vi kommer göra allt vi kan för att stoppa. Där är vi beredda att väcka misstroende mot hela regeringen, säger Ali Esbati, som tror att det finns alternativa lösningar.
– Vi är beredda att diskutera överenskommelser som bygger på andra premisser än Januariavtalet.
”Borde omförhandlas”
Aida Badeli ser inget realistiskt alternativ.
– Nej, och därför är det fortsatt viktigt att de här fyra partierna samarbetar. Politik handlar om att kompromissa och jag skulle alla dagar i veckan välja Januariavtalet framför en brunhöger-regering.
Marika Lindgren Åsbrink tycker att Januariavtalet borde omförhandlas.
– Det är klart att jag önskar att avtalet såg annorlunda ut, det innehåller inte svar på de samhällsutmaningarna vi ser.
