Olyckan inträffade den 15 augusti 2006. Erik jobbade som plattsättare på andra våningen på ett bygge i Huskvarna. Vid halvniotiden på förmiddagen bestämde han sig för att åka och köpa frukost, men när han var på väg till balkongen för att ta stegen ned på utsidan, glömde han hålet i golvet där trappan skulle installeras.

– Jag föll rakt ned mot golvet, tre meter, och landade på en färgburk. Den blev helt tillplattad, den kanske räddade mitt liv, berättar Erik Johansson.

Trots fallet behöll han medvetandet och i ambulansen på väg till sjukhuset blev han orolig över sina skador.

– Jag frågade ambulanskillen om jag skulle bli förlamad, men hans sa bara att ”det är nog ingen fara för det”.

Lång rehabiliteringstid

Skadorna var dock allvarliga: Två nackkotor var krossade, han hade också spräckt skallen och fått en hjärnblödning. Efter fyra veckor på sjukhus blev han utskriven men nu väntade en lång tid av rehabilitering. För byggföretaget väntade ett rättsligt efterspel.

Rättegången blev dock en besvikelse för Erik. Trots att ett skyddsräcke saknades vid hålet i golvet friades företaget från ansvar vid rättegången.

– Företaget hävdade att de ställt upp ett räcke men att någon tagit bort det, berättar Erik.

Rättegången var ett spektakel tycker han:

– Det är väldigt konstigt. Jag har bara varit på en rättegång i mitt liv och det var den största cirkus jag varit med om. Men det är kanske för att jag själv var målsägande, konstaterar Erik krasst.

Han kan fortfarande känna viss ilska och besvikelse över att byggföretaget kom så lindrigt undan, medger han.

– Jag tror inte de hade satt upp ett skyddsräcke. Eller så tog de bort det själva. Samtidigt måste man kunna lämna det bakom sig och gå vidare. Annars blir man bitter hela tiden.

I dag arbetar Erik 75 procent, han är tillbaka som plattsättare. Han är inte helt återställd, hans muskler i rygg och nacke tog stryk av olyckan och orken är inte densamma.

– Jag kan få ont om jag överbelastar mig. Återhämtningen är rätt kämpig och det händer att jag måste sjukskriva mig, även om det är sällan.

– Nu blir jag nog inte bättre. Snarare sämre, man blir ju inte yngre. Jag kommer aldrig att gå upp i heltid igen, i alla fall inte i det här yrket, säger Erik.