– Maten är jättedyr och de billiga affärerna är inte så billiga längre. Det går inte att hitta ett par skor för 100 kronor länge. Allt är dyrt, säger hon.

Anna, som egentligen heter någonting annat, är inte ensam om sin situation. Enligt Majblommans senaste undersökning, som kom tidigare i våras är det tufft för ensamstående föräldrar med låga inkomster. Alltså under 29 500 kronor. Nästan hälften av dem, 42 procent, uppger att de har behövt låna pengar för att hå råd med bland annat mat och hyra de senaste halvåret. Motsvarande siffra året innan var 34 procent.

”Sparpengarna är slut”

Den ideella organisationen Majblomman har jobbat med fattigdom och sjukdomar sedan 1907, och generalsekreterare Åse Hanell är bekymrad. 

– Vi märker att barn i familjer med låga inkomster har det tufft. De märker av de svåra tiderna mer än andra barn. Man har väldigt små marginaler och klarar inte oförutsedda utgifter, säger hon.

Enligt undersökningen skulle 41 procent av de ensamstående som mest klara av ökade utgifter på 1 000 kronor i månaden.

– Det vi ser är att sparpengarna är slut. Att de ensamstående föräldrarna, och det är mest kvinnor, lever i en särskilt utsatt situation. De har svårt att få ekonomin att gå ihop och inte kan klara sig på sin lön, säger hon. 

Att Anna har så små marginaler att hon tvingas låna skapar även en ond cirkel. När hon lånar pengar ses de som en inkomst, vilket leder till att socialtjänsten räknar av dem kommande månad.

– Ekonomin går dubbelt bakåt när jag lånar pengar. Jag ska både lämna tillbaka till den jag lånat från, samtidigt får jag mindre pengar från soc. Det blir jättetufft. Jag blir irriterad och förbannad över att det är så, det handlar ju om barnens överlevnad. Men jag måste låna ibland, det är en ond cirkel och jag försöker ta mig ur den men det är svårt. Jag känner mig värdelös, säger hon.

Hon har frågat socialtjänsten om det går att få extra stöd. Barnen behöver sandaler och sommarkläderna från förra året har blivit för små. Men svaret är nej.

– Det finns inga extrapengar att få, säger hon.

Vad tänker du om att samhället låter er ha det så här?

– Jag är tacksam att hjälpen finns. Men det är frustrerande. Det är tråkigt att barnen inte kan få det lilla extra så att de kan ha det som andra barn. Samtidigt är jag tacksam över den hjälp vi får. Det är både och.

Åse Henell säger att personer i Annas situation behöver få hjälp att komma ikapp ekonomiskt.

– I akuta situationer där man inte kan erbjuda sitt barn mat är det klart att man gör det som krävs. Det är jättesorgligt att ensamma mammor som vänder på varenda krona ska behöva låna, ofta till ockerräntor. De här familjerna måste få stöttning och hjälp att komma ur den negativa spiralen, inte tvärtom, säger hon.

Anna är frustrerad. Hon har en nervsjukdom som gör att hon varit sjukskriven i perioder och i andra perioder lever på försörjningsstöd. Omständigheter som hon inte råder över gör att hon inte kan ge sina barn samma saker som andra barn får. 

– Min pojke som är nio år förstår ganska väl. Han sparar sin månadspeng till det han önskar sig. Lillan som är fem år förstår inte. Hon vill att jag ska köpa grejer hela tiden. Det känns så dåligt när man är i affären och hon frågar om hon kan få en glass. Sista veckan innan pengarna kommer går det inte. Man skäms. Hon kan inte få glass, säger Anna.

Barnen märker

Torbjörn Hjort är docent i socialt arbete vid Lunds universitet och forskar om försörjningsproblem och ekonomisk utsatthet. Han säger att barn i familjer med sämre ekonomiska förutsättningar ofta tar ansvar för situationen på olika sätt.

– Det är en föreställning att barnen inte vet om. Många föräldrar hoppas in i det sista att barnen inte ska förstå. Men de märker. Jag har sett i intervjuer att barn ofta blir delaktiga i föräldrarnas olika strategier. De kan till exempel spela ner betydelsen av sin födelsedag och säga att det inte är så viktigt att bli firad, för de vet att födelsedagen stressar föräldrarna, säger han.

Att inte ens ha råd att täcka basbehoven skapar en stor stress hos föräldrarna, enligt Torbjörn Hjort.

– Det kokar ner till att allting handlar om pengar, att man inte har råd. Det blir mycket ”nej” från föräldrarna, man har inte råd att göra saker. Det präglar de här familjerna, säger Torbjörn Hjort.

Majblomman: Gratis buss nu

För att underlätta för barnfamiljer med låga inkomster har Majblomman bland annat föreslagit en höjning av barnbidraget. Organisationen vill också se fri kollektivtrafik på kvällar, helger och lov. Åse Henell säger att ungdomar i dag tvingas tacka nej till sommarjobb för att de inte har råd med busskort innan de fått sin första lön.

– Vi är bekymrade inför sommarlovet. Tio veckor är lång tid att inte ha någonting att göra. Kostnaderna för kollektivtrafiken gör att man inte kan röra sig och ha tillgång till de aktiviteter som är kostnadsfria, som att åka till stranden och bada, säger hon.

Just sommaren är en period som Anna bävar inför. Dels för att hon måste ha pengar att sätta fler mål mat på bordet när skolan är stängd men också för att förväntningarna stiger på semestern. 

– Det är skitjobbigt. Att man inte kan göra någonting speciellt med barnen. De flesta av deras kompisar har saker att göra, de planerar utlandssemestrar, men vi kan inte göra det. Vi kan som mest åka till Skansen, och gör vi det får jag ta med matsäck hemifrån och förbereda barnen på att vi inte kan köpa någonting där, säger hon.