Pojkrumsväggar nedklottrade med hakkors. Ett digitalt dokument med meningar om hur muslimer har förstört Sverige, att de borde gasas ihjäl. Själv kallar han det ett manifest. I ett annat dokument skriver han hur han ska gå till sin skola och försöka döda så många han kan. En torsdag i augusti, när sommarlovet precis övergått i hösttermin, gör 15-åringen i Eslöv verklighet av sin plan. Iklädd hjälm och svart mask, beväpnad med knivar, går han in på sin högstadieskola och knivhugger en av sina lärare i magen. Längre hinner han inte, eller så vill han inte. I förhör med polisen säger 15-åringen att han inte tänkte döda. Han ville skada, och han ville göra det för att få ut sina åsikter. Samtidigt finns många bevis för att hans planer var mer långtgående än så. Som anteckningarna på hans arm, över i vilka rum olika klasser befinner sig. I sin dator har han också en lista på vilka elever och lärare han tänkt döda i varje klass.
Fler agerar ensamma
Attacken på skolan i Eslöv är bara en av flera händelser den senaste tiden där en ensam gärningsman har legat bakom. En månad efter attacken i Eslöv åtalas en 61-man i Stockholm, misstänkt för förberedelse till allmänfarlig ödeläggelse efter att polisen i hans hem hittat mängder av ämnen som kan användas för att tillverka sprängmedel. Dagens ETC berättade nyligen hur mannen radikaliserats, hur han gått från att vara moderat till att hata samhället och skriva om att alla muslimer bör dödas, och hur han drömde om att bli ”världens främsta terrorist genom tiderna”.
Några veckor efter att åtalet mot 61-åringen väckts sätter en annan ensam man skräck i den norska orten Kongsberg. Beväpnad med pilbåge och knivar dödar han fem personer innan polisen lyckas stoppa honom. Vad han haft för motiv är ännu inte klarlagt, men inget tyder på att det fanns fler personer bakom. Även han är en ensam gärningsman. Ensam, men inte unik. Såväl Säpo som Europol och Nationellt centrum för terrorhotbedömning ser de ensamma gärningspersonerna som en allt större risk. År 2017 till 2018 utfördes majoriteten av terrordåden i västvärlden av ensamagerande gärningspersoner. Så såg det också ut 2020, då ensamagerande jihadister låg bakom en majoritet av terrorattackerna. Och enligt Säpo utförs nästa terrordåd i Sverige troligen av just en ensamagerande.
– För 40-50 år sedan tillhörde du en organisation. Så är det inte längre. Vi har en mer individualiserad värld, där människor med extrema åsikter agerar ensamma. Det gör att det är mycket svårare att komma åt dem, säger Jonas Trolle, chef för Center mot våldsbejakande extremism.
Men organisationer kan fortfarande spela roll, inte minst genom att de uppmanar sympatisörer att agera ensamma.
– En uppmaning som i dag finns inom alla extremistmiljöer är ”gör vad du kan, med de medel du har, där du är nu”. Det är en strategi. Att till exempel köra en stulen lastbil rakt in i folksamlingar, som terroristen Rakhmat Akilov gjorde på Drottninggatan 2017, är en terrormetod som frekvent förekommit i propaganda från IS, säger Jonas Trolle.
Särskilt svårt att förhindra dåd är det i de fall där personerna isolerat sig. Där radikaliseringen sker utan att att någon har insyn. Inte sällan är just isolering ett varningstecken.
– Det som är gemensamt för nästan alla dessa som agerar själva, oavsett om de har religiösa eller politiska motiv, eller om det handlar om ett dåd av någon som är i ett psykotiskt tillstånd, är att de är väldigt ensamma. Det är vanligt att de också har radikaliserats, och i den processen ingår ofta att man isolerar sig ytterligare.
Så går det ens att skydda ett samhälle från ensamma våldsverkare?
– Det är svårt, lite som att leta i en höstack. Vi kanske aldrig kan skydda oss helt, men det finns samtidigt en hel del vi kan göra. Även de som är ensamma har ofta en snäv krets av personer runt sig. Ofta har man också sökt olika typer av hjälp, för somatiska eller psykiska besvär. Man har varit i kontakt med delar av samhället, där det finns människor som skulle kunna se varningstecken. Det gäller att försöka plocka upp dem.
Vad kan det handla om för varningstecken?
– Förutom att man drar sig tillbaka, isolerar sig, kan det vid en radikalisering handla om man använder olika attribut, en viss klädsel, och att man ger uttryck för själva åsikterna. De här personerna har gemensamt att de oftast är män, att det finns en oförmåga till socialisering, en oförmåga att se världen i dess nyanser. Inte sällan hänger det ihop med att det också finns någon form av neuropsykiatrisk diagnos. De har en svart-vit världsuppfattning, där mångkulturen ofta anses vara orsaken till allt som är dåligt.
Viktigt att ifrågasätta
Jonas Trolle menar att det stora flertalet ändå fångas upp. En pågående radikalisering avbryts, ett planerat dåd förhindras. Ibland handlar det om insatser från polis och säkerhetspolis, ibland om medmänniskor som ser.
– Skola, familj, vänner, arbetskamrater, att de agerar är jätteviktigt. Att man vågar fråga, och ifrågasätta. Ju tidigare man får igång en diskussion, desto större är chansen att man motar åt rätt håll. En person som hunnit bli övertygad och konkret i sin extremism, har mycket svårare att backa ur, säger han.
Gränsen är ofta fin. Ett ifrågasättande som kommer för sent kan få motsatt effekt.
– Det är svårt att bemöta den som tagit för många kliv åt fel håll. De extrema åsikterna kan göra människor i ens närhet förbannade, och man vänder kanske personen ryggen. Det i sin tur stärker ofta extremisten i den personliga övertygelsen om att ”jag har rätt, jag sitter på lösningen, ni andra har inte fattat ett dugg”.
Ingår i nätgemenskap
När det gäller 15-åringen i Eslöv fanns mängder med varningstecken. Hakkors och andra nazi-referenser på väggarna i hans rum, ett stort vapenintresse, elever och lärare som i alla fall hört delar av hans åsikter, polis som bara veckor innan dådet var på hembesök sedan hans ip-adress kopplats till ett hot om en attack mot en skola i Australien. Han var också aktiv i olika nätforum. Även det är vanligt. Våldsverkarna är ensamma, både socialt och när de utför sina dåd, men de ingår ofta i någon slags nätgemenskap. Det gjorde också 15-åringens inspirationskällor, Anton Lundin Pettersson, som dödade tre personer i skolattacken i Trollhättan, och Brenton Tarrant som låg bakom terrordådet i nyzeeländska Christchurch.
– Är man inne på en viss typ av plattformar där det inte finns motbudskap, där man kan odla sin egen idé, då blir det farligt. Man göder och föder varandra. När det gäller unga måste man som förälder ha koll. Man måste reagera om ens barn har nazisymboler på väggarna, och man måste veta vad de gör på nätet, säger Jonas Trolle.
De ensamagerande är heller inte ensamma i meningen att de är instängda i egna bubblor, de verkar inte i ett vakuum.
– Samhällsretoriken spelar stor roll. Ju mer offensiv den konventionella retoriken blir, den vi omfattas av genom medier, genom politiska uttalanden, ju mer den trycker ut samtalet åt sidorna, ju längre ut trycks också extremisterna. Positionerna flyttas. Åsikter som ansetts extrema sanktioneras i allt högre grad, och det göder extremisterna.
Dåd av ensamma våldsverkare
15-åringen i Eslöv
