– 2015 gav folk för mycket. Folk slängde kläder och mobiler över de som kom hit ensamma. Pizzerior skänkte pizzor fast det inte behövdes, det var ingen som svalt. Folk stod och välkomnade dem, sa hej hej välkommen, säger Matilda Brinck-Larsen.

– De pizzorna skulle vi behöva i dag istället. Undra om vi kan ringa tillbaka till pizzerian och säga att i dag behöver vi dem, skämtar hon.

Hon tror att intresset av att skänka pizzor har svalnat.

– Engagemanget har dalat tvåtusen procent. När jag 2015 skrev ett Facebookinlägg om att ett barn eller ungdom som kommit ensam behöver skor fylldes flödet av kommentarer. Nu är det nästan ingen som svarar, säger hon.

Slutade sina jobb

Matilda Brinck-Larsen, grundare av Agape, och David Nilsson, verksamhetssamordnare, jobbade båda som kommunala tjänstemän under flykting­krisen men slutade sina jobb i protest mot att asylpolitiken hårdnade och började istället att ägna sig helhjärtat åt organisationen. De hjälper i dag omkring 200 ungdomar genom bland annat boende, stöttning och att anordna aktiviteter. När David Nilsson ser tillbaka på 2015 känner han en besvikelse över hur allt blev.

– Vi byggde upp förväntningarna för de som kom och sa att här i Sverige kommer ni få det bra, här råder mänskliga rättigheter. Det känns som vi har svikit dem, säger han.

Agape har genom åren hjälpt tusentals ensamkommande och enligt dem är många av dem som kom 2015 forfarande i behov av hjälp. Vissa av dem är papperslösa och en del har inte någon försörjning och riskerar hamna på gatan utan Agapes hjälp.

– Det finns inget socialt skyddsnät för dem. Vi är deras sociala skyddsnät, säger David Nilsson.

Försökt påverka politiker

Organisationen har genom åren försökt påverka politiker att ta mer ansvar och få dem att förstå vad som kommer hända om man inte hjälper de som flytt hit.

– Det leder givetvis till ett direkt utanförskap, och för individer får det olika men stora konsekvenser. Har människor ingen försörjning och naturligt sammanhang så är det som utanförskapet erbjuder en svart arbetsmarknad, slavliknande relationer och kriminalitet ibland enda alternativet. Vi har försökt få politiken att förstå det, säger Matilda Brinck-Larsen.

Och situationen riskerar bli ännu värre. Agape tror att antalet papperslösa kommer att öka. Dels på grund av att flera unga, som fått tillfälliga uppehållstillstånd för att studera enligt nya gymnasielagen, inte kommer att lyckas hitta jobb inom tidsgränsen och därför utvisas, och dels för att få utvisningar nu verkställs i praktiken.

– Just nu går det inga plan på grund av pandemin. Sedan finns det länder, som Somalia, som Sverige inte har något utlämningsavtal med. Samtliga personer från Somalia som nekas uppehållstillstånd och inte åker frivilligt blir därför kvar här, säger Matilda Brinck-Larsen.

En av grundarna

Sara Edvardson Ehrnborg är en av grundarna av rörelsen Vi står inte ut, som också bildades efter flyktingkrisen. Även hon har genom åren mött flera av de som kom 2015 och enligt henne är många personer fortfarande på flykt.

– Flera flyr nu från Sverige till andra länder, till Tyskland eller Frankrike. Barn utan ordnat mottagande, som tidigt fick uppehållstillstånd, får nu utvisningsbeslut med uppskjuten verkställighet tills de fyller 18 vilket innebär att barn går med beslutet hängande över sig i flera år. Det finns många papperslösa. Men sedan finns det såklart vissa som lyckas också, med att få jobb, utbilda sig och ta körkort. Det är ett lotteri, det beror på tur man har, säger hon.

Hon ser också att många riskerar utvisning eller papperslöshet nu på grund av nya gymnasielagen.

– Vissa saknar betyg och många får inte ett jobb på grund av corona, säger hon.

Hon ser att samhällsklimatet har förändrats sedan hon började engagera sig 2015. Sveriges syn på de som flyr hit är inte densamma.

– Hur man tänker kring människor på flykt har svängt. Du kan inte längre komma hit och stanna för att du behöver skydd, utan du ska bidra. Man kopplar ihop rättigheter med villkor. Man försöker göra det svårare folk att skapa en relation med de som kommer genom att sålla bort dem på en gång. Det är lättare att utvisa människor om man inte vet vem de är, säger hon.

Skifte i opinionen

Matilda och David vittnar också om en skiftning i samhället. Att politiken hårdnar, retoriken ändras och att människor avhumaniseras. Tiden då statsministern pratade om att Europa inte bygger några murar känns långt borta.

– Nu bygger man murarna istället. Man använder andra termer. Då pratade man om ensamkommande, nu pratar man om unga vuxna män utan asylskäl. Man pratar inte längre om säkerhetsläget i Afghanistan, utan om ifall personer är nyttiga eller duktiga, säger David Nilsson.

– Man möter så mycket personlig tjänstemanna- och politisk dumhet. Folk tror att de inte har samma behov och inte behöver behandlas likadant som du och jag, säger Matilda Brinck-Larsen.

Hur är det att vara engagerad i sådana här frågor idag?

– Vi är så trötta. Men alternativet är inte att inte hitta kraften, säger Matilda Brinck-Larsen.

Sara Edvardson Ehrnborg vittnar också om tröttheten efter att ha kämpat i flera år. Hon möter många som har gjort stora uppoffringar för att hjälpa andra.

– Folk har öppnat sina hem, gett mat och husrum, utan att ha fått ett enda öre. Vi har gjort en bragd. När jag träffar en annan människa också har kämpat för det här så vet jag, även om jag inte träffat personen, vad den varit med om. Det är som ett band av silvertrådar mellan oss, säger hon.