– Det finns inga sniglar i dag fast det har regnat, förklarar han. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

I går hittade han däremot en groda. Han måttar med händerna för att visa hur liten grodan var. 

– Vi fick lyfta den över staketet. Han kunde inte hoppa så högt, säger August. 

Maria Sederström arbetar på avdelningen Spejarna och hon använder miljön runt förskolan i sitt arbete hela tiden. 

– Barnen bygger kojor, leker rollekar, gör olika banor och samtidigt som de gör det tränar de turtagning, samarbete och motorik, säger Maria Sederström. 

Barnen äter ofta frukt och mellanmål ute, och på husväggen sitter stora pappersark där barnen målar. 

– Det blir färre konflikter i en sådan här miljö. Det är ingen kö till cyklar eller gungor. Barnen använder det som finns och skapar det de behöver för leken, säger Maria Sederström.

Olika villkor

Men det är stora skillnader i kvalitet mellan olika förskolegårdar i Örebro kommun. Få barn har tillgång till en så här fin och hälsofrämjande utemiljö. Det visar en rapport som enheten för hållbar utveckling har gjort. Den mäter till exempel storleken på gården, förekomst av kullar, vegetation som ger skugga och som går att leka i. 

På Höskullen, som är en annan kommunal förskola, är gården liten och platt. Här måste personalen kompensera den ganska tråkiga gården genom fler utflykter.

– Vi delar upp barnen och ser till att någon grupp kan lämna gården varje dag. Vi har många fina parkområden i närheten som vi kan gå till, och vi åker även på längre utflykter till skogen, säger Madelene Forsberg som är förskolechef i skolområde Ängen. 

Om hon fick önska skulle gården se ut som den som finns utanför Äventyret, en av hennes andra förskolor i området. 

– Jag gillar kuperade ytor med en annan sorts vegetation. Förskolegårdarna ska erbjuda något som inte finns på lekplatser, säger hon.

”Små rastgårdar är katastrofalt”

Att personalen på Höskullen lämnar gården och tar med barnen till andra platser är bra. För enligt folkhälsoforskaren Cecilia Boldemann behöver barn en helt annan miljö. 

– Små barn behöver utemiljöer där det finns mycket växtlighet. Lektålig vegetation och stora ytor, säger forskaren Cecilia Boldemann, docent på institutionen för folkhälsovetenskap på Karolinska Institutet.  

Hon har under många år forskat på barns utemiljöer. Och hon kan konstatera att utemiljön påverkar barns vikt, skelett, sömn och koncentrationsförmåga.

– Barnen buras in för att de ska skyddas. Men att bara ha små rastgårdar är katastrofalt. säger Cecilia Boldemann.

Att Örebro kommun har kartlagt gårdarna tycker hon är bra, för om man vet var bristerna finns, så kan man också åtgärda dem.

– Låt sly växa, använd schaktmassa för att skapa kuperad mark och lägg ut gamla trädstammar. Ett annat tips är att ha sandhög som man kan klättra upp på i stället för sandlåda, säger Cecilia Boldemann.