Kalaset ska betalas. Men då är enigheten slut.
Glöm höghastighetstågen, säger moderater och liberaler. Slakta biståndet, säger sverigedemokrater. Höj inte skatterna, säger de unisont och då stämmer kristdemokrater och centerpartister in. Höj skatten och sluta betala av på statsskulden, säger däremot regeringen och tycks ha vänsterpartister och miljöpartister med på samma linje.
Allt det andra då? Det som dragkampen om statens pengar handlade om innan kriget, ska det stå tillbaka nu? Så får det inte bli, menar Reformisternas vice ordförande Linn Svansbo och räknar upp tre områden där hon anser att kris råder: Bostäder, välfärd och klimat.
– Nu har vi ovanpå det en säkerhetspolitisk kris som ger oss ännu större anledning att driva på för en finanspolitik som kan klara flera kriser samtidigt, säger Linn Svansbo.
Helig ko sedan 90-talet
Staten måste öppna plånboken lyder hennes slutsats. Reformisterna vill slakta det som nyss var den heligaste av kor i svensk politik: Det finanspolitiska ramverk som infördes under den ekonomiska krisen på 90-talet för att stärka förtroendet för svensk ekonomi. Inte minst hos de – med dåvarande finansminister Göran Perssons ord – flinande finansvalpar på Wall street som lånade ut pengar. Överskottsmålet har varit en central del i det ramverk som då kom på plats. Det innebär numera att staten över en konjunkturcykel ska göra överskott med minst 0,33 procent av BNP. Nu ifrågasätts det av allt fler.
Att avstå amorteringar på statsskulden som finansminister Mikael Damberg flaggat för räcker inte, menar Reformisterna. De vill låna till investeringar för att klara klimatomställningen utan att välfärden blir lidande. Upprustningen av försvaret ödelägger inte de möjligheterna, tvärtom är det säkerhetspolitiska läget ytterligare ett skäl till omställning, enligt Linn Svansbo.
– Det måste göras, oavsett. Alternativet är att planeten snart går under. Men diskussionen om beroendet av ryska fossila bränslen innebär också en öppning för omställning, säger hon.
Ersätt överskottsmålet med ett underskottsmål på en procent av BNP under tio år, föreslog Vänsterpartiet i veckan. Detta för att få loss 700 miljarder till investeringar i bland annat järnväg och förnybar el.
Vårdskuld
Välfärden då? År 2025 krävs nästan 60 miljarder kronor mer än i dag bara för att göra det man redan gör, räknade Konjunkturinstitutet i höstas. Främsta skälet är ökande vårdbehov när befolkningen åldras. Samtidigt gäller det att locka nya anställda till de yrkesgrupper som ska göra jobbet, många av dem bristyrken. Till det kan läggas att berget av uppskjuten vård som byggts upp under pandemin nu måste betas av. Liksom kostnader för ukrainska flyktingar.
Hur ska allt gå ihop?
Det gör det, anser Vänsterpartiets ekonom Åsa-Pia Järliden Bergström. Om skatterna höjs. Trots högerpartiernas tydliga nej till höjda skatter ser hon en politisk möjlighet som inte funnits på länge. Finansminister Mikael Damberg har talat om en beredskapsskatt, utan att precisera vad en sådan skulle innebära.
– Är det någon gång man skulle kunna höja skatten, vilket vi verkar ha otroligt svårt för i Sverige, så är det just under en sådan här situation, säger Åsa-Pia Järliden Bergström.
Låt rika betala
Hon får medhåll av LO, den organisation hon tjänade fram till årsskiftet. Också LO förespråkar ett underskott på en procent av BNP, men över en konjunkturcykel. Chefsekonomen Laura Hartman känner dock en oro för utformningen av beredskapsskatten. Det är de mest resursstarka som måste bidra mer, betonar hon. På hennes önskelista finns sådant som höjda kapitalskatter och en variant på den gamla fastighetsskatten där de med värdefulla fastigheter får betala mer.
Klimatomställningen måste vara rättvis, hamrar Laura Hartman in. Och det räcker inte med pengar till nya vindkraftverk och laddstolpar. För att de som förlorar sina jobb när fossilsamhället går i graven ska kunna ta de nya som uppstår i omställningen behövs satsning på utbildning och arbetsmarknadspolitik, anser hon. Och på starka trygghetssystem.
– Man ska känna att den omställning som säkert kommer att göra ont blir så smidig, rättvis och jämlik som möjligt, säger Laura Hartman.
Om staten öppnar plånboken kan inflationen ta fart, varnar ekonomer som slår vakt om överskottsmålet. Nu stiger redan inflationen. Är riskerna med att rucka på ramverket därmed större? Nej, säger Laura Hartman.
– Snarare är det väldigt viktigt i det här läget att vi inte stryper ekonomin och hamnar i en stagflation, det vill säga både stigande priser och lågkonjunktur.