– Frivilliga krafter måste användas tillsammans med de institutioner som finns. Alla måste samarbeta och vi måste lösa det här tillsammans, för flyktingkatastrofen tar inte slut i morgon utan den kommer hålla på i månader och år, säger hon. 

Hon har för tillfället engagerat sig i nätverket Refugees welcome i Göteborg som nyligen inlett samarbete med Röda korset. Sara poängterar att det är väldigt positivt med det nyväckta engagemanget. 

– Samtidigt vill många hjälpa väldigt, väldigt mycket och det kan bli fel. Man kan ge fel råd och det blir fel i själva hjälpinsatsen. Den måste vara samlad. Och det är inte så att man bara kan ta hem en ensamkommande kille och så får han bo där, de har varit med om mycket saker och det behövs mycket, mycket mer, säger hon. 

”Det kan också bli fel”

En mer samlad organisation skulle bland annat kunna hindra felaktig ryktesspridning om att det är lättare att få uppehållstillstånd i Finland och att polisen ska komma och ta flyktingarna. Sara Lund-Persson konstaterar också att privatpersoner planerar att gömma ensamkommande flyktingbarn, av välvilja och rädsla för Dublinförordningen.

– Det kan också bli fel. Migrationsverket hjälper ju dem att få trygghet och med en viss familjeåterförening. Risken om man gömmer dem är att de hamnar utanför samhället. Enligt socialtjänstlagen ska ju kommunen ta hand om dem, säger hon. 

Hon har tillsammans med Ellen Huttu Hansson startat organisationen Make Noise for Human Rights, MNHR, med ett litet kontor på Masthuggsterrassen. De träffades under aktionerna för de hungerstrejkande palestinierna vid Järntorget förra hösten. Också det arbetet uppstod i en akut situation när Gaza bombades, men har fortsatt genom att de stöttar dem från framför allt Västbanken som inte fått uppehållstillstånd, men i praktiken inte kan återvända. De har också hjälpt de jemeniter som demonstrerat utanför Migrationsverket i år.

Storm av välvilja och engagemang

Arbetet utgörs av stöd i asylprocessen men även praktiska saker i vardagen och integrering. Förhoppningen är att kunna få medel så att de kan jobba heltid. Under de senaste veckorna har de dock ryckt ut till centralstationen för att ringa in arabisktalande personer, lånat bilar och annat. Samt tagit hem mängder av kläder som privatpersoner lämnat på stationen utan att det fanns organisation för att ta hand om dem. 

– Allting behövs, smått som stort. Men leta upp närmaste klädinsamling och lämna kläderna där det finns en organisation just för det. Jag tror det är viktigt att dela upp det mer om det här ska fortsätta och vara ett längre arbete. Några kanske gör en bilpool, andra har hand om insamlingarna, att man gör det man kan bidra med och det som behövs, säger Ellen Huttu Hansson.

Hon konstaterar att alla inte kan lägga jättemycket tid och pengar eller flyga till Grekland. Men att spela fotboll med ensamkommande flyktingbarn, laga mat tillsammans eller på annat sätt hjälpa dem som kommit hit i vardagen kan göra oändlig skillnad. För den som vill organisera sig finns mängder av grupper och nätverk. 

– Det blir en plötslig storm av välvilja och engagemang och det är svårt att strukturera upp det om man inte har erfarenhet. Men det finns en styrka i spontant jobb i och med att det går fort när folk släpper allt och bidrar med vad de kan. Och även om det är olagligt tycker jag att det är fantastiskt att folk åker över gränserna och hämtar männi-skor. Jag har svårt att tänka mig att flyktingarna skulle få ett så positivt mottagande utan alla dem som engagerar sig spontant, säger Ellen Huttu Hansson. 

”Det kanske vore bra att tagga ner lite”

Även när asylprocesen är avklarad kommer många att behöva stöd. Just MNHR planerar extra SFI-utbildning, kvinnogrupper, läxhjälpsgrupper och olika sociala aktiviteter och de diskuterar samarbete med andra aktivister såsom Asylgruppen. 

För löst sammansatta nätverk är det svårt att kräva saker av volontärerna och de senaste veckorna betecknas under långa stunder som kaos.

– Det kanske vore bra att tagga ner lite och bidra med något men sprida ut det lite mer, om folk tänkte till hur de kan hjälpa på längre sikt. Om alla sliter ut sig nu kommer det inte finnas några som orkar till slut, säger Ellen.