Den senaste tiden har den svenska järnvägens dåliga skick och usla underhåll debatterats flitigt. Rälsarbetaren Martin berättar om sin vardag för ETC Stockholm.
– Vi väntar nästan tills det är urspårningar innan vi gör något.
Sveriges järnväg lider av stora problem. En granskning som Sveriges Television har gjort visar att säkerhetsfelen har mångdubblats de senaste åren, från drygt 108 stycken 2008 till omkring 446 hittills i år. Som en följd av detta har det skett 61 allvarliga urspårningar. En tredjedel av dessa orsakades av fel som Trafikverket känt till men inte åtgärdat. På sträckan vid Södra Station där ett godståg spårade ur den 12 november, hade fel rapporterats redan i somras.
– Om jag ser ett fel när jag jobbar så kan jag inte åtgärda det. Det ska finnas kontrakt
för att vi ska åtgärda fel, åtgärder måste beställas. Då kan felen hinna bli akuta, säger Martin.
”Ren tur att ingen skadats”
Enligt Martin görs inget förebyggande underhåll längre. Underhållsarbetarna får istället lappa och laga.
– Vi väntar nästan tills det är urspårningar innan vi gör något. Och inget kommer att förändras förrän resenärerna har drabbats, det är bara ren tur att ingen har skadats än. Men vi närmar oss, det eskalerar fort. Jag skulle inte åka pendeltåg.
Martin har jobbat med underhåll i över 20 år och märkte stor skillnad när Banverket slutade ha hand om drift och underhåll av järnvägen. Han säger att det var då underhållet började släpa efter på allvar.
– Det började pratas pengar. De trodde att det skulle bli billigare att avreglera och lägga ut på entreprenad men det blir dyrare än om man hade kunnat fixa felen direkt. Jag tror inte att det räcker med tydligare regler för att lösa det problemet. I slutändan handlar det om pengar.
Fackförbundet SEKO:s Stockholmsavdelning släppte en rapport i april i år där de frågade medlemmar som arbetar inom den spårbundna kollektivtrafiken hur de upplever att drift och underhåll fungerar. Bakgrunden var den olycka som skett på Saltsjöbanan i januari, då ett tåg kraschat in i ett bostadshus.
Inga säkerhetskontroller
Undersökningen visade att var tredje medlem uppgav att det inte förekommit någon säkerhetsinspektion under det senaste året, var fjärde medlem att det förekommer fordon i trafik som är mer slitna än vad som är tillåtet, och varannan medlem att det finns brister i underhållet av fordonen. Sex av tio upplevde brister i infrastrukturen (ban, el, signal och tele) och var femte medlem uppgav att det förekommer att personal arbetar med sådant de inte har behörighet för.
Martin känner igen den bilden.
– Jag har inte sett några säkerhetskontroller och företaget tar in billiga underleverantörer som inte har rätt kompetens. Sen så har vi så lite tid på spåren att vi inte kan följa säkerhetsreglerna. Så länge man kommer undan
med att gena när det gäller säkerheten kan man tjäna pengar. Men i den här branschen är det inte så att man gör sig lite illa om något inte fungerar. Man dör.
Den 1 maj i år tillsatte regeringen en utredning för att göra en översyn av läget för den svenska järnvägen och vad avregleringen fört med sig. Utredaren Gunnar Alexandersson presenterade sina slutsatser på en presskonferens den 2 december.
Underhåll kan bli centraliserat igen
Till skillnad från Martin och SEKO menar Alexandersson att avregleringen har haft en rad positiva effekter på järnvägen, även om det finns stora problemområden. Han hävdar också att EU:s regelverk gör det omöjligt att återreglera flera delar av den svenska järnvägen, men att det i alla fall finns möjligheter för drift och underhåll att skötas mer centralt.
Martin är glad åt den slutsatsen. Han menar att en av de viktigaste åtgärderna för järnvägen är att Trafikverket åter får ta hand om underhållet i egen regi. Den andra viktigaste åtgärden är att det måste avsättas mer pengar.
– Underhållet har varit eftersatt i så många år att det kommer kosta enorma summor att åtgärda. Men det måste göras. Folk måste förstå att infrastruktur kostar pengar. Man kan inte ha avkastning på allt.
Martin heter egentligen någonting annat.
Omi Gibba
