Sprängningarna i den underjordiska järnmalmsgruvan har blivit en del av vardagen.
– Det är ungefär som när posten kommer. Jaha, nu kommer posten. Sedan vet jag när folk kommer hit och hälsar på att de nästan kryper under bordet. De som inte är vana, säger hon.
En hyresrätt på sjätte våningen i centrum har varit Anette Blombergs hem i snart tio år. Hon trivs med vintrarnas karghet, den norrbottniska naturen och att "alla pratar med alla".
– Jag tycker att Gällivare har lite mer av den här storstads ... Man blir som ingen i den stan.
År 1642 hittade bonden Lasun Lassi en svart stenbit utanför Masugnsbyn. Det sägs att det var då som allt började. En gruvnäring växte fram i Malmfältet, arbetarna ville ha nära till jobbet och så blev det. Samhället byggdes mer eller mindre ovanpå malmfyndigheterna. I dag är det statligt ägda LKAB som står för gruvverksamheten i Malmberget. Ett ömsesidigt beroende finns till samhället ovan jord, 85 procent av Gällivare kommuns näringsliv är kopplad till gruvdriften.
"Hela huset skakar ju"
Samtidigt tvingas invånarna se sin boendemiljö förändras. Det är inte bara de kontrollerade sprängningarna som får marken att skaka, utan också de seismiska händelser som uppstår som en bieffekt till malmbrytningen. Dessa har ökat då LKAB går djupare ner i den underjordiska gruvan. Enligt Sveriges Radio registrerades 89 skalv ifjol, vilket är nära på en tredubbling jämfört med 2011. Husfasader spricker och då och då dyker slukhål upp i staden, som indirekt tros vara orsakade av malmbrytningen. Ingen återvändo finns, även om gruvdriften slutar i dag kommer marken fortsätta att påverkas från de ingrepp som redan gjorts.
– Hela huset skakar ju. Ibland får vi som en liten skjuts, och så åker huset tillbaka. Det gungar till lite. Det är lite läskigt när det händer, berättar Torbjörn Auoja.
En hyresfyra två hus bakom Konsum, där bor han, sambon och åtta barn när hela skaran är samlad. Runt hundra meter bort breder den gigantiska grop som klyver Malmberget mitt itu ut sig. Kaptensgropen, eller gropen i vardagligt tal, är cirka 200 meter som djupast och omkring en kilometer i omkrets.
Marken har gett vika underifrån sedan gruvdriftens början. En större utvidgning av Kaptensgropen skedde dessutom på 1970-talet, då LKAB gjorde en jordavrymning. Gropen växer fortfarande och ibland är det en våldsam process. I mars 2012 rasade ett tak in i en av de 20 malmkropparna, en utveckling som LKAB ska ha förutsett. Fabianmalmen blev till den 60 meter vida Fabiangropen. Sedan förstördes den flera meter tjocka skiljeväggen mellan Kaptensgropen och Fabiangropen.
Torbjörn Aujoa var hemma när det skedde.
– När den rasade in lät det som tusen reaplan åkte häröver. Det dundrade och det dånade och det skakade och sedan kom det ljusgrå aska överallt. Så att det märktes. Man vill inte bo så nära gropen som man gör.
Vara borta 2032
Häromveckan påbörjades den stora flytten av Malmbergets 30 kulturhus till grannorten Koskullskulle några kilometer bort. Minnen som ska bevaras från en stad som snart inte finns. År 2032 kommer så gott som hela samhället vara borta.
Flyttprocessen har pågått länge, men snabbas nu på på grund av störningarna och att LKAB vill gå in under bostadsområdena. Flytten kommer att ske i etapper, men stora delar av orten ska vara utrymd redan till 2019.
Timo Pasainen har levt ett helt liv i Malmberget, sedan -66, och gillar inte den utveckling han ser. Grävmaskiner överallt och nya stängsel som dras. Skalv, sättningar, sprängningar, damm.
– Det är tragiskt att se, det tar hårt i hjärtat, säger han.
I forum på sociala medier menar man ofta att han är en gnällspik, fortsätter Timo Pasainen. Själv anser han att det måste vara okej att ifrågasätta LKAB och ortens utveckling.
– Personligen tycker jag att de har kommit igång med flytten alldeles för sent. Det här skulle ha gjorts för tio år sedan.
Timo Pasainen berättar att han blivit van vid det mesta som gruvdriften orsakar.
– Men är det en sättning på natten så vaknar man med en puls som heter duga. Det är inte så bra för det kroppsliga. Men det jag är mest orolig för att är att det finns folk som mår väldigt dåligt av det här men de får ingen respons från någon.
Den yngsta därhemma, treåringen, har börjat kalla allt som väsnas och är otäckt för LKAB, fortsätter Timo Pasainen.
– Han såg ett monster på en tecknad film en kväll och då sa den äldsta killen "Det är tomten", för det var ett skäggigt monster. Och då säger den yngsta; "Nä, det är LKAB". Man funderar ju lite vad det gör med det mentala hos de yngre.
1 069 hyreslägenheter kommer försvinna
2018 är det tänkt att flyttlasset ska gå för familjen Pasainen, förmodligen till det nybyggda området Repisvaara intill berget Dundret i Gällivare kommun. Som husägare erbjöds de två alternativ av LKAB: Antingen ett nytt hus i en nyckel mot nyckel princip eller pengar motsvarande husets värde om det stått i Gällivare stad plus 25 procent. De bestämde sig för det första.
Var Torbjörn Aujoa, hans sambo och åtta barn ska ta vägen är däremot mer osäkert. Totalt kommer 1 069 hyreslägenheter försvinna i Malmberget, enligt Hyresgästföreningen. Samtidigt är det bostadsbrist i Gällivare kommun, med en kötid på 10 år hos det allmännyttiga bostadsbolaget. De nyproducerade lägenheterna som byggs har betydligt högre hyra än dem i Malmberget. Enligt ett kostnadsexempel från LKAB kommer en trea på 75 kvadratmeter kosta 9 375 kronor, jämfört med 6 250 i LKAB:s äldre bestånd. Det har också rapporterats i media om en fördubbling av hyran för en del privatpersoner.
LKAB erbjuder ett trappsystem, där full hyra betalas först efter nio år, men enligt Hyresgästföreningen kommer en del inte ha råd att bo där på sikt.
Torbjörn Aujoa har försökt påpeka för LKAB att familjen är i behov av en stor, och inte alltför dyr, lägenhet.
– Vi har så pass många barn, de borde ta hänsyn till det.
Anette Blombacke har stått i bostadskön i sex år. Även hon tror att hon kommer behöva flytta in i en nyproduktion – som hon som ensamstående och med jobb som personlig assistent inte kommer ha råd med. 46 år gammal känns alternativet att flytta hem till mamma inte särskilt lockande.
– Men det kanske blir så. Eller så måste man lämna stan.
Hon fortsätter:
– Det måste finnas en möjlighet att bygga nytt men ändå enkelt och hålla nere kostnaden. Jag menar vi ensamstående, låginkomsttagare och äldre som lever på minsta möjliga försvinner ju inte bara för att stan flyttar på sig.
Anette Blomberg är ambivalent kring gruvan och berättar att den ger mycket till samhället.
– Men samtidigt känner jag att skulle jag vinna jättemycket pengar så skulle jag köpa loss hela Malmberget och så får ingen komma hit.
Petra Strömbäck och hennes man Stefan har försökt lämna orten. – 99 bar det av till Uppsala men redan efter ett halvår kom insikten: Det var i det naturnära Norrbotten de hörde hemma. Under åren har hon både jobbat under och ovan jord för LKAB, och nu är det den 19-åriga sonens tur att arbeta för en av underleverantörerna. Själv är Petra Strömbäck numer anställd på ett äldreboende, som kommer att flytta till centrala Gällivare i mars. Den stora snackisen på boendet just nu är flerfamiljshusen som åkt förbi på gatan utanför.
– Vi ropade till alla gamlingar: Nu kommer det ett hus! Och så samlades alla på balkongen och tittade. "Där åker det", sa de. "Herregud, vars tar det vägen?"
"Vi vill inte bli en öde ö"
Eftersom LKAB inte ska in under samhällets östra del var det från början tänkt att det istället skulle bli ett utvecklingsområde och att invånarna skulle få vara med och bestämma om de ska flyttas eller inte år 2022. Hur starkt Petra Strömbäck än känner för sitt Malmberget vill hon inte bli lämnad kvar.
– Vi vill inte bli en öde ö här, det vill vi inte, nej.
Då och då dyker nya hål upp i vägarna i östra Malmberget, flera hus på gatan har sprickor och för egen del har familjen problem med husgrunden.
– Vi hade en besiktningsman som kom hit och han sa att "Herregud, så här ska det inte vara". Sedan skickade han protokoll och grejer till LKAB, men då skulle de ta hit en ny besiktningsman och då var det inget fel. Allt var naturligt.
– Ingenting är gruvans fel, allt är naturligt har vi fått höra.
Men än är framtiden för det östra området oklar. Deformationer i marken har fått LKAB och kommunen att diskutera gränsen för stadsflytten på nytt och det kan blir så att även de får flytta inom de närmsta åren. Petra Stömbäck tycker att informationen är bristfällig.
– Det är väldigt tyst om allt som handlar om Östra. Jag tror att det kommer sluta med att de erbjuder oss ett annat boende, men det kommer ta lång tid. Jag tycker inte att det är rättvist, visst kan jag försöka sälja huset, men var ska jag ta vägen? Hade jag haft råd att köpa ett annat hus hade jag gjort det.
Så länge försöker Petra Strömbäck och hennes familj vara i stugan utanför Malmberget så ofta som möjligt, borta från gruvans muller och dån.
– Inte är vi trygga, det är vi inte, säger hon.
