Frågan kom från Ekots Tomas Ramberg när Socialdemokraterna i förra veckan presenterade sin strategi inför valet i september.

Valstrategin har tre huvudspår: bättre välfärd, lag och ordning samt snabbare integration. Men eftersnacket har mest handlat om att för mycket fokus läggs på bekämpande av brottslighet och för lite på klassiska välfärdsfrågor.
I Dalademokraten menade Göran Greider att hans katt hade en bättre valstrategi, och att man bör sluta med utsträckta händer över blockgränsen för att istället ”odla varje tänkbar vänster-högerkonflikt som existerar i politiken”.

I Aftonbladet skrev Eva Franchell om ”sossarnas förlorade hjärta” och kallade valstrategin för ”en macho-produkt” där S ”köper Moderaternas och SD:s världsbild och risken finns att valet kommer att bli en tävling om vem som vill ha flest poliser”. Kulturchefen Åsa Linderborg höll med och skrev att ”S saknar kurage till progressiv fördelningspolitik”.
Eric Rosén på Politism, Björn Elmbrant på Dagens Arena, Anna Herdy på Flamman och Elisabeth Lindberg på Arbetet stämde in i kritikerkören. Och i SvD sade Kommunals ordförande Tobias Baudin att det är alldeles för mycket fokus på brott och straff.

Kanske allra mest kritisk var Daniel Suhonen, chef på fackliga tankesmedjan Katalys och med ett närmast livslångt förflutet inom socialdemokratins vänstra flygel.

– Det stora problemet är att om det här är ramen för politiken då accepterar socialdemokratin enbart den rådande agendan. Man sätter inga egna frågor på agendan och då är risken uppenbar att borgarna och SD kommer att ta hem det, säger han.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Suhonens främsta kritik är att S är för försiktiga i välfärdsfrågorna.

– Om välfärdssatsningen blir att man säger nej till Moderaternas skattesänkningar. Rösta på S så slipper du jobbskatteavdrag! Det är för defensivt. Det är passivt. Man har inga reformer.

Borde dra lärdom av Europa

Nu växer kritiken mot vägen som Socialdemokraterna har valt för att försöka vinna valet.

– Det som framförallt saknas är doften av ett annat samhälle, något som inger hopp om riktig förändring, säger Kristin Linderoth, debattör och skribent på S-märkta Tiden.

Linderoth menar att man inte har dragit några lärdomar av socialdemokratins kris i Europa och jämför med brittiska Labour, ett av få socialdemokratiska partier i Europa som går framåt.

– Hoppet om något bättre var hela tiden bränslet i deras valrörelse. De visade genom sin retorik, sin reformagenda och sin massiva gräsrotskampanj hur ett mer demokratiskt och jämlikt Storbritannien skulle kunna se ut.

Hon är rädd att det läggs för mycket fokus på lag och ordning.

– Det finns enorma behov av en klassutjämnande politik. Fokus på hårdare tag har svårt att bli något annat än en signalpolitisk tävlan med högern, som de alltid kommer att vinna. Labours valrörelse handlade om att öka vanliga människors trygghet genom ett starkare samhälle. Fler poliser var en del av det, men också åtgärder mot mäns våld mot kvinnor, att motverka psykisk ohälsa, avskaffa hemlösheten, stärka arbetsrätten, bygga en miljon nya bostäder och satsa rejält på sjukvården. Det går att fokusera på trygghet utan att delta i en repressiv kapplöpning med högern.

Vill se tydlig konflikt

Johan Lindholm är ordförande för fackförbundet Byggnads. Han vill att valrörelsen ska handla om den tydliga konfliktlinjen mot de borgerliga partiernas ”löntagarfientliga förslag” inom arbetsmarknaden, och om välfärden i stort.
– Det är klart att människors oro kring brott och skjutningar måste tas på allvar, men för mig handlar det om att när ojämlikheten ökar så ökar också brottsligheten. Ska vi få bort våra ungdomar från brottets bana måste vi satsa på skolan, våra bostadsområden och en välfärd som kommer alla till del, säger Lindholm.

Arne Kjörnsberg är en tungvikare inom socialdemokratin som riksdagsledamot i över 20 år, 1985-2006, och tidigare ordförande i skatteutskottet och finansutskottet, samt mångårig medlem i partistyrelsen. Numera är han aktiv i sin lokala S-förening i Borås och orolig för vart partiet är på väg.

– Det är för mycket brott och straff och för lite jämlikhet, säger han.

– Magdalena Andersson har sagt att hon står för minskade klyftor, men man måste poängtera det mer så det inte blir för mycket tungvikt på de hårda frågorna. Jag tror att man gör en felbedömning när man väljer att bara lyfta det som väljarna ropar efter. Man ska sätta sig ner bland sina kamrater och fråga vad som är riktigt, rättvist och rättfärdigt. Och sedan gå ut tillsammans med sina kamrater och bilda opinion på det. Det är Tage Erlanders ord, och jag är övertygad om att det är en framgångsväg.

”Ganska framgångsrikt”

Niklas Karlsson är S-riksdagsledamot i Skåne och sitter i partistyrelsen. Han har viss förståelse för kritiken.

– Jag tycker att valstrategin är bra, men om man ser på den kritik som kommit om att det har blivit slagsida åt de hårda frågorna, där uttrycker jag min sympati för det.
Han menar dock att det inte finns någon motsättning mellan att bekämpa brottsligheten och att satsa på välfärden. Att man måste ta människors oro på allvar och leverera en politik som möter den.

– Och det gör regeringen, och har gjort ganska framgångsrikt. Men vi måste också vara tydliga med att det räcker inte. Vi måste också bryta orsakerna till brottsligheten och då är det klassisk välfärdspolitik, säger Karlsson och avslutar:

– Vi har hamnat i ett debattläge som är oerhört fokuserat på brott och kriminalitet, och med alldeles för lite debatt kring välfärdsfrågorna. Vi behöver komma vidare. Det tycker jag är alldeles riktigt. För om vi får en valrörelse som bara är reaktionär, auktoritär och handlar om repression, det har vi ingenting att vinna på.