Anrika Sjuans ölhall, den enda kvarvarande klassiska ölhallen i Sverige, är fyllt till bredden denna fredagseftermiddag – så Simon Svensson skärskådar en nyinkommen porter på Brygghuset ett halvt stenkast därifrån istället. Han är bland mycket annat ölhistoriker, hemmabryggare och öldomare och anordnar events som ölvandringar, kurser och provningar. Han tycks veta allt som går att veta om öl i Göteborg, både då och nu.
– Första bryggaren, när staden grundades för 400 år sedan, var holländaren Mikael Gertzen. Det kom ju väldigt mycket holländare då, det var de som ritade och byggde upp staden, berättar Simon Svensson.
– Under många århundraden var öl en viktig del av näringsintaget. Det var vanligt att man inte kunde dricka vattnet i städerna. Här var det vattengraven som var källan, och det var ju fruktansvärt dåligt. Det man drack istället var öl, så det bryggdes väldigt mycket, fortsätter han.
Bryggdes till husbehov
I Göteborg, som överallt, bryggdes det öl lite här och var, till husbehov. Men sedan instiftades det ett bryggarskrå och plötsligt behövdes tillstånd för att ha ett bryggeri.
– Det var väldigt vanligt att det var änkor som drev dem. Historiskt är det bara kvinnor som bryggt öl. Det var en del av hushållssysslorna och ingen skillnad mot att baka bröd eller något annat, berättar Simon Svensson.
Länge var det småbryggerier som gällde. Ölexporten var marginell, främst bryggde man för det lokala behovet.
– Men ett bryggeri som startade 1828 och är intressant ur dagens perspektiv är ju Pripps. Johan Albrecht Pripp arrenderade först ett annat bryggeri som fick hans namn. Men redan 1840 var Pripps det största bryggeriet i Göteborg. Kring industrialiseringen hände det mycket. Det blev färre men större bryggerier. I Göteborg drack man framförallt bayersk öl, det vill säga den mörkare lagern.
– Den ljusa lagern, pilsnern, blev inte så jättepopulär i Göteborg. Porter dracks också mycket, och där kommer ju då Carnegiebryggeriet in 1836 som stor aktör.
Carnegie var ett av de största bryggerierna i landet vid den här tiden, och Pripps var också stora.
Från misär till flest och bäst
Men här får vi avbryta historielektionen för att ställa oss frågan om det är den här bakgrunden, historien, som lett fram till att Göteborg är den ölstad den är idag med kvalitétsstämplade bryggerier som Stigbergets, Odd Island, Beerbliotek med flera?
Nej, så är det inte alls, berättar Simon Svensson. Det tog tid innan Göteborg satte sig på kartan för annat än industrialiserad bruksöl.
– Det är först nu på sista tiden. Verkligen, verkligen på kartan blev det först 2016. En tydlig händelse var när Stigberget släppte sin ”GBG beer week” och den blev så extremt högt betygsatt på olika jämförelsesajter. Då var Göteborg plötsligt verkligen en ölstad. Visst, Dugges startade 2005, Ocean 2007, men det var inget som utmärktes och innan dess var det rena öken med Pripps. På 80- och 90-talet var det bara Pripps, så rent ölmässigt var det ju misär.
Det är många som sagt; att rent ölmässigt är det bästa som hänt Göteborg att Pripps lade ner och försvann. De bryggare och annat branschfolk som Dagens ETC pratat med säger samma sak. Göteborg har idag både flest och bäst bryggerier.
– Idag är det ingen initierad som skulle säga emot det. Skåne har kommit mycket med, och de har lite samma av det som varit Göteborgs styrka. Att man hjälps åt. Sen är ungefär 13 till 14 procent av det som säljs på Systembolaget i Göteborg hantverksöl. I Sverige som helhet är det tre, fyra procent. Så det är ju ett tecken på att folk här är väldigt intresserade, och att bryggerierna gör väldigt bra öl, säger Simon Svensson.
Göteborgsunik ölbutik
Att hantverksöl funkar i Göteborg har inte undgått Systembolaget. För ett och ett halv år sedan öppnade de sin första och hittills enda specialbutik i ämnet, Ölstudion. Där säljs det bara öl, och i så många stilar och sorter som går att frambringa.
– Att det skedde i Göteborg kändes väldigt naturligt då Göteborg är en stad med väldigt lång bryggarhistoria, många aktiva bryggerier, många ölevenemang men framförallt en mycket större andel ölintresserade kunder, säger Emelie Westrup, kategorichef sprit, öl, cider, blanddrycker på Systembolaget. De har sett i både kundundersökningar och försäljningsstatistik under flera års tid att intresset för hantverksöl inte tycks vara någon övergående fluga. Ölstudion har blivit enormt uppskattat, berättar Emelie Westrup.
– Vi träffade rätt på en gång skulle jag vilja säga. Sortimentet har varit rätt. Vi fokuserade på bredd och djup där vi ville ha alla ölstilar representerade och det skulle finnas referensprodukter från ursprungsland med mera. Även det lokala sortimentet har haft sin del i det här då det finns så många aktiva bryggerier.
Ölstudion är än så länge en testbutik. Först när det gått tre år ska den utvärderas, och först efter det bestäms om den kommer finnas kvar, eller till och med knoppa av sig till andra städer.
En utmärkande kultur
På Spike, ett bryggeri i det gamla slakthusområdet i Gamlestaden, står David de Courcy, en av grundarna och ägarna, tillsammans med praktikanten Peggy Hallstan och kollar in framväxten av bryggeriets nya taproom som ska öppna i maj. Han ger direkt medhåll och djupare ingång till Simon Svenssons korta ”man hjälps åt” som förklaring till Gö teborgs ölframgångar.
– Det är en extremt bryggerität stad, extremt hög kvalitet och internationellt erkänt. Det är också en kultur som utmärker sig. Det finns säkert något liknande någonstans i ”Amerikatt”, men i en svensk och europeisk kontext så är den unik, säger David de Courcy. Han menar att alla ser de stora industribryggerierna som konkurrenter, men andra bryggare inom hantverksöl som kollegor.
– Det har varit en av grundstenarna från början. Vi vill ju alla få den här kulturen att växa, och det gör man bäst tillsammans. Vi hjälper varandra på olika sätt precis hela tiden och det är ju de stora drakarna som låser branschen genom krogavtal och mycket annat.
David de Courcy var även med och grundade något som heter ”GBG beers”, en slags intresseorganisation för bryggerierna i göteborgsområdet.
Mindre pretentiösa och ängsliga
Att Spike som bryggeri drivs av annat än bara kommersiell framgång bli tydligt när David de Courcy visar runt i bryggeriet. Många av deras öl kommer med en tillhörande låtlista, mest bara för att de gillar musik så mycket. De har en skejtramp utanför sitt taproom, för det gillar de också. En öl de brygger heter kort och gott ”Blackrock”, efter världens största kapitalförvaltare och tillika planetens största klimatförstörare. Logotypen har ett kikarsikte över sig och texten ”you better fink about it” som en vink till grundaren och vd:n Larry Fink.
– Göteborg är en liten storstad. Det finns en närhet och vi är inte så pretentiösa eller ängsliga utan skapar våra egna spelregler. Det blir väl liksom lite mer genuint än att bara titta på jättestäder som New York och försöka härma vad som händer där, fortsätter David de Courcy. Inne i hjärtat på Spike, själva bryggeriet, står Karl Janred och tappar upp prov på ett kommande öl bryggt för Gbg beer week som hålls i början av april. Han är bryggeriets huvudbryggare och har jobbat här sedan 2017.
– Jag skriver recept, beställer råmaterial och brygger. Vi gör alla lite allt möjligt här. Jag tycker hela processen är ganska rolig. Med viss yrkesskada berättar Karl att han dricker de färdiga resultaten betydligt mer analytiskt än avnjutande.
– Men jag har samtidigt gått full circle, numera kan jag dricka vad som helst om jag själv går på krogen.
Ölvärlden har ett inte ogrundat rykte om sig att vara kraftigt mansdominerad. Enligt David de Courcy håller den bilden på att förändras, men fortfarande är det en stor övervikt av män både framför och bakom kranarna på ölmässor och annat.
– Ja, det är det i stor utsträckning. Men vi ser samtidigt en stor skillnad nu på bryggeriutbildningar och annat och det är väldigt kul. Det kommer mer och mer kvinnor in i branschen och det är liksom inget som är konstigt för någon. Det finns väl någon gammal bild utifrån av öl kopplat till någon konstig bild av manlighet. Män med gräsklippare typ, säger han.
”Korsning av vetenskap och konst”
Rakt över älven från Gamlestaden och Spike, på Hisingsidan, ligger bryggeriet O/O. Där heter huvudbryggaren Erika Brockberg. Det svenskklingande namnet till trots så kommer hon från Detroit, USA, och borde kunna ge en bra bild av både Göteborg som ölstad och mansdomineringen i branschen.
– Jag har varit här i tre år nu. Jag var den förste anställde efter att Olle och Olof, som de två o:na kommer från, grundade det för sju, åtta år sedan. Rätt länge var det sen bara vi tre innan vi anställde fler, berättar Erika Brockberg under en kafferast.
Hur hon hamnade i Göteborg är en hyfsat invecklad historia säger hon själv.
– Jag studerade kemi och jobbade samtidigt i en bar hemma i Detroit. Så jag blev vän med en del ölmänniskor och blev rätt inne på att studera till bryggare. För mig är det en intressant korsning av vetenskap och konst. Man kan vara kreativ med smaker, men samtidigt är det väldigt vetenskapligt med kemin och annat.
Hon pluggade till bryggare på VLB (Versuch- und Lehranstalt für Brauerei in Berlin) i Berlin och lång historia kort så hamnade hon genom det i Sverige.
– Först antog jag att Stockholm skulle vara epicenter för ölvärlden här, då det är huvudstaden och mest folk. Men det lärde jag mig rätt snabbt, att det var här jag borde vara.
Fler och fler kvinnor
Som alla andra i Göteborgs bryggarvärld känner Erika Brockberg mer eller mindre alla sina kollegor. Hon uppskattar att de är ungefär tio kvinnliga bryggare som är aktiva just nu.
– Vi blir absolut fler och fler, och kvinnliga bryggare är väldigt bra på att stötta varandra. Det ser mycket bättre ut nu än för bara fem år sedan.
Branschen har, som många andra, haft sin beskärda del av sexism, vilket blev tydligt under Metoo. O/O var enda svenska bryggeri som bojkottade ölmässan ”Mikkeller Beer Celebration Copenhagen” förra året efter att det danska bryggeriet Mikkeller anklagats för sexism av flertalet anställda.
– Jag har inte haft några problem själv, utan har jobbat för människor som har medvetenhet om sådant. Men jag har absolut sett saker. Men det är mycket, mycket värre i USA än i Sverige måste jag säga. Där är det fortfarande väldigt sexistiska etiketter och namn på öl och sådant.
Även Erika Brockberg skriver under på att det finns något speciellt i sammanhållningen i Göteborgs bryggarvärld, så vi får väl köpa det som förklaring till stadens ölboom. Hur den andan uppstod får Simon Svensson, som ju tycks veta allt om öl i Göteborg, svara på.
– En stor och viktig del där är Mikael Dugge Engström. Han åkte runt mycket på andra bryggerier för att se hur de gjorde och fick hjälp när Dugges startade. Så han sa direkt att han skulle hjälpa när andra bryggerier sen kom till honom. Det har grundlagt en kultur av att man hjälper varandra mycket som andra sedan har fört vidare.
