– Det är upp till kongressen att bestämma så det får vi se på lördag eller söndag hur det blir, säger hon.

Vad är dina starkaste sidor som politiker?

– Mina starkaste sidor generellt är att jag är väldigt strukturerad. Jag är målinriktad, lösningsfokuserad och en obotlig optimist.

Vilka egenskaper måste man ha för att kunna leda Feministiskt initiativ?

– Jag tycker att man behöver förstå att Fi är aktivister i själ och hjärta och att vi har så himla höga mål för att vi har en så stor vilja och stort engagemang.

Valberedningen lyfter fram dig som en framtida nyckelperson i förhandlingar. Vilka nuvarande riksdagspartier kan du tänka dig att förhandla med?

– Vi har ju samarbetat med V, MP och S i de sammanhang som vi har varit i hittills och jag tänker att det är samarbetspartners även framöver. Det beror så klart på, men jag ser det också som svårt att samarbeta med partier som inte förstår strukturer och klass. Sverige­demokraterna är ett typiskt exempel, de förstår inte rasism. Jag har också svårt att se hur vi skulle kunna samarbeta med Moderaterna med tanke på hur deras rörelser har gått. 

Riksdagslistan ska spikas på kongressen också. Har du eller Fi varit i kontakt med Rossana Dinamarca, som nyligen aviserade att hon hoppar av Vänsterpartiet i riksdagen?

– Haha, inte vad jag känner till, får jag väl säga.

År 2014 fick ni 3,12 procent i riksdagsvalet. Vad kan du bidra med för att ni ska klara fyraprocentsspärren 2018?

– Jag har varit med ganska länge och känner mig bekväm i Fi:s politik och jag kan bidra med den ideologiska grunden. Jag har varit med och utvecklat vår politik och jag kan strukturera upp arbetet både för att komma in i riksdagen och arbetet när vi väl är inne.

Du har varit inom Fi i tolv år, hur stor blir festen om ni kommer in i riksdagen i år?

– Oj, det kommer vara obeskrivligt stort! Men jag måste helt ärligt säga att jag redan nu tänker att ”när vi är där ska vi göra det och det”, så jag är redan ett par år in i riksdagen. Men jag tror att det är viktigt att stanna upp och fira sina segrar. Det glömmer vi ibland.

Ni hade extrem medvind inför valet 2014, feminismen hamnade då högst upp på dagordningen. Nu spås andra frågor, som migration och säkerhetspolitik, bli stora valfrågor. Hur ska ni nå ut genom bruset?

– Jag tror att vi behöver tillämpa vår vinkling på de frågorna. När vi talar om säkerhetsfrågor pratar vi till exempel om mänsklig säkerhet framför nationell säkerhet. Vi behöver lyfta kraften i feminism och antirasism som utgångspunkt. Alla partier var ju feminister 2014, men den fernissan föll av ganska snabbt.

Kan #metoo påverka valet?

– Både ja och nej. Jag tror att #metoo var viktigt för att sätta ljuset på strukturen, men nu är knepet att visa på hur politiken gör skillnad på dessa strukturer genom andra prioriteringar, till exempel hur man använder pengarna.

Om du blir vald så blir du den nionde parti­ledaren för Fi sedan starten 2005 och den tredje bredvid Gudrun Schyman på mindre än två år. Varför är det så stor omsättning på partiledarna hos er?

– Det hänger ihop med det ideella uppdraget. Gudrun har möjlighet att arbeta som partiledare vid sidan av sitt ordinarie arbete som feministisk folkbildare, men många av oss andra jobbar med andra jobb. Det är slitigt men vi hjälps åt och turas om att bära den här rollen för att orka hela vägen.

Vad kommer du att göra för att stanna kvar längre än dina företrädare?

– Jag tror att min erfarenhet i partiet kan vara en bidragande faktor, och jag tror att det komma att hjälpa till att vi kommer in i riks­dagen. Då kommer man inte att behöva arbeta med två jobb.

För ett år sedan anklagades du av Sissela Nordling Blanco för att frångå arbetsrätten i ditt arbete som vikarierande gruppledare i Stockholm. Du förnekade helt. Hur kommer det sig att det blev två så vitt skilda berättelser om händelsen?

– Jag tror att det handlade mycket om oerfarenhet faktiskt, från båda sidor. Det som jag gjorde var att ta reda på vad som gäller avseende anställningsförhållande och arbetsgivaransvar och det gjorde jag för att det var väldigt otydligt vad som gäller.

Gjorde du det i avsikt att säga upp folk i Stockholm?

– Det stämmer inte alls att jag skulle försöka säga upp någon. Det här är en väldigt ovanlig arbetsplats och därför kände jag att det var mitt ansvar som gruppledare att ta reda på vad som gällde.

Hur är relationen mellan dig och Sissela Nordling Blanco i dag?

– Vår personliga relation är bra, det finns ingen konflikt där över huvud taget. Jag tycker att det är tråkigt att det framställs som att det finns en konflikt där, det finns inga hard feelings.

Vilka konkreta politiska feministiska frågor är de andra partierna dåliga på att lyfta?

– Jag tycker att det är så tråkigt att prata om vad andra är dåliga på, det är bättre att prata om hur vi kan stärka varandras positiva egenskaper och det är det jag vill jobba med. Jag tror till exempel att det finns väldigt många feminister och antirasister i riksdagen som skulle stärkas av att Fi kom in.

Vilka är de tre viktigaste feministiska frågorna att jobba med just nu?

– För mig personligen är det arbetstidsförkortning, asylrätten och att stärka skatte­kraften. Arbetstidsförkortningen är en förutsättning både när det gäller det sociala, ekonomiska och ekologiska. Asylrätten är en obrytbar mänsklig rättighet i min bok och skatte­kraften är grunden för hur vi skapar förutsättningar för det samhälle vi vill se.